Foto: Gunilla Von Hall
  • Publicerad: 2015-11-26

Följ vårt uppdrag på Medelhavet

Sjöräddningssällskapet har varit på plats på den grekiska ön Samos i Egeiska havet sedan slutet på oktober. Under den här tiden har besättningarna på Rescue PostkodLotteriet och Rescue Handelsbanken Liv räddat över 1 800 människor. Besättningarna är på plats två veckor åt gången. Här är deras dagbok, där sjöräddarna själva berättar om sina upplevelser.

Följ dagboken dag för dag här!

Måndag 2 maj

Igår genomförde vi en gryningspatrull och det var vackert som vanligt! Dock inga migranter så långt radarn kunde nå…. Vi övar just nu mycket bordning under gång – alltid lika intressant och utmanande. Idag har vi övat sök och person i vatten med Hellenic Rescue. Vi gömde en docka i vattnet bakom en udde och sen agerade vi övningsledning medan de fick göra strand-sök, upptagande i båt och bordning mot oss för avlämnande av dockan. Kanonbra jobbat! De går från klarhet till klarhet. När vi kom till kaj så mötte vi de som jobbar i flyktinglägret här på Samos – de kom tillbaka med våra väskor som vi skänkte till dem fyllda med bla välling, blöjor och barnmat. Skönt att känna att vi faktiskt kunnat bidra till alla de stackare som kommit över havet hit. Det är en sjuk känsla att se en färja som går mellan Turkiet och Samos flera gånger varje dag medan vi spanar av de vassa klipporna på kusten för att leta efter migranter som sätter livet på spel för att komma hit….

Söndag 1 maj

Idag fick de nyanlända i team 23 en orientering längs kusten där vi bl.a. övade flottransport mellan båt och land. Det är en jättesmart lösning när vi inte kan gå in till de svårtillgängliga klipporna med båten utan måste skicka ut folk via flotten. Efter sedvanlig runda blev det ett stopp i Pythagoria. Denna helg firades det ortodox påsk här och för att markera festen kan ta vid så smälldes det rejäla fyrverkerier. Det smällde så att stenar lossnade från berget runt avfyrningsplatsen och rullade ut i havet. Man kunde känna tryckvågen som ett slag i bröstet och alla husen runt omkring hade fönster och dörrar öppna för att slippa få glasen utblåsta. Dagen fortsatte med orientering, genomgång av rutiner och diverse båtövningar – allt för att få igång det nya teamet så fort som möjligt.

Flytvästhögar

Lördag 30 april

Idag städade vi stränder igen och vi fick ihop en ansenlig hög. Vi hade besök ombord på Rescue PostkodLotteriet av Paul från MOAS (Migrant Offshore Aid Station) som hjälpte till med strandstädningen och tittade på våra båtar. Vi har gjort studiebesök ombord på deras stora båt också vilket var väldigt intressant. Eftersom vi ändå var i städartagen så fick båda båtarna och kontoret sig en rejäl uppfräschning. Vi hade hört ryktesvägen att det skulle komma migranter i natt så vi gjorde oss redo ifall ryktet skulle besannas.

Fredag 29 april

Båtvård, patrullering och strandstädning stod på schemat idag. Det städades, fejades, skurades, borrades – ja allt möjligt ni kan tänka er! Nu har vi två mycket rena enheter där allt är på rätt plats. Saltvattnet och solen bleker och sliter på sakerna riktigt hårt så idag tvättade vi i maskinrummet så det inte bildas en massa avlagringar där nere. Mitt i städningen fick vi höra att den grekiska kustbevakningen hittat flyktingar på en klippa och tagit dem i sin båt. Det ryktas om att fler och fler kommer att försöka sig på resan över havet igen men det är inget som är bekräftat. Vi såg dem när de kom in i hamnen och det kändes i hjärtat. Kustbevakningen ville ha lite assistans så Hellenic Rescue och vi hjälptes åt att bärga den gummibåt flyktingarna hade anlänt i. Eftersom vi hade planerat att städa stränder så använde vi gummibåten som lastpråm och rensade rejält på ett ställe. Det var en hel del skräp som kom från olika migrant-resor som t.ex. flytvästar, kläder, skor osv men också väldigt mycket plast i form av plastflaskor, frigolit och annat.

Torsdag den 28 april

Idag avgick vi 04:30 för att genomföra en patrullering längt gränsen mot Turkiet samt kustnära på de sträckor där migranterna ofta landstiger. Det är flera aktörer ute ungefär samtidigt som vi på morgnarna, bland andra den grekiska kustbevakningen, tyska kustbevakningen, MOAS och en rumänsk kustbevakningshelikopter. Det är lite magiskt att gå ut med båtarna i mörkret och sedan se hur dagen gryr – känna värmen öka och se fiskebåtarna, sjöfåglarna, getterna och fåren vakna till en ny dag. Vi såg inga flottar idag. Senare fick vi höra att det siktats människor på ett berg inte långt från vår hamn men de behövde inte vår assistans då det fanns både polis och räddningstjänst på plats. Vi stod startklara på kajen, laddade och villiga att jobba men fick nöja oss med att vara kvar och äta mat istället.

Onsdag den 27 april

Idag hade vi planerat att ge oss av tidigt för att eventuellt upptäcka migranter som dragit nytta av de fördelaktiga vindarna som blåst under natten. Vi klev därför upp kl. 4.00, tog med oss frukost ombord och kastade loss kl. 4:30. Planen var att gå ner till Pythagoria med de båda tolvorna och Hellenic Rescue Team på Rescue Albatross. Men strax efter vågbrytaren i hamnen kände besättningen ombord på Rescue Handelsbanken Liv kraftiga vibrationer när de ökade motorvarvet. Efter lite backspolning och andra felsökningar insåg vi att problemet var lite större än vad vi kunde lösa på en gång så vi gick åter till kaj och förtöjde. Besättningen från Handelsbanken Liv blev upplockade av Rescue PostkodLotteriet och vi gick ut på en kortare runda istället. När det ljusnat kunde vi fridyka ner för att se efter om det satt något skräp runt impellern, och mycket riktigt – där satt det en massa plast som vi inte kunde rubba en millimeter. Vi beslutade att lyfta Handelsbanken Liv på ett varv i Karlovasi. Resan dit bjöd på ett storslaget sceneri med vackra, dramatiska berg och otroligt blått vatten. Vi nöjt av solen och utsikten men slogs också av hur hemskt det kändes att åka här ombord på en så trygg båt som vi har och med alla tänkbara bekvämligheter, när desperata människor offrat allt för att ta sig till friheten i en rank gummibåt med sina barn i simringar som flythjälpmedel mitt i becksvarta natten utan att veta om de kommer fram. Väl framme i Karlovasi lyftes båten smidigt upp och vi kunde lätt få bort all plast som fastnat. Nöjda återgick vi till hemmahamn för gedigen båtvård. Allt blir så salt och stelt här så det blir till att skölja med sötvatten ordentligt varje dag.

Tisdag den 26 april

Vädersidorna varslade om en blåsig natt med vindar från syd så vi låg beredda om något skulle hända. Det gjorde det dock inte så vi kunde genomföra våra planer för ytterligare en övningsdag med Hellenic Rescue Team. På schemat idag stod flottning från land. Vi började med en ”torrflottning” på kajen där vi noggrant gick igenom momenten. Därefter kastade vi loss med Rescue PostkodLotteriet och HRT´s RIB-båt Albatross som även denna dag var bemannad med ivriga deltagare. Vi letade upp en lämplig plats och började övningen från PostkodLotteriet så att alla nya besättningsmedlemmar och HRT får se det i verkligheten. Efter det lämnade vi över flotten till HRT som testade hur det funkar från en RIB-båt. Planen var att använda sig av en lång tamp från land så att det finns ett mothåll och på så sätt lättare kunna ligga still med Albatross som endast har en motor. Planen visade sig fungera alldeles utmärkt. Det blev lätt att hålla båten still och det fanns dessutom en lina att styra flotten på. Under tiden som övningen pågick sattes några av besättningen av på klipporna för att utföra lite städning. Det tog inte lång tid att fylla fördäcket på PostkodLotteriet med flytvästar och innerslangar. Vi blev återigen påminda om hur desperata människor varit för att komma över till Europa då de använt badleksaker och i stort sett vad helst som flyter.

Måndag den 25 april

Gårdagen blev ganska lång för de nyanlända så vi startade lugnt och avgick kl. 8.00. Denna dag skulle Hellenic Rescue Team följa med för en övning och efter rensningar av både Rescue PostkodLotteriets och Rescue Handelsbanken Livs sjövattenfilter stävade vi ut mot havet. På väg ut blev vi uppropade av MOAS som ville låna vår övningsdocka. Vi fick då se hur de transfererade dockan mellan sin mindre FRDC-båt och fartyget. Det är alltid intressant att se hur andra löser situationer som denna och ofta finns det något att ta med sig. Vi startade övningen med HRT och scenariot var att en båt med 4 personer förlist på en specifik position. Besättningen på PostkodLotteriet hade sjösatt en del flytande material från vår påhittade haverist. HRT ledde söket med PostkodLotteriet som en extra resurs. Hela övningen avlöpte mycket bra och med ett effektivt sökmönster hittade de snabbt allt vi lagt ut, och lite till. Efter en debriefing av övningen anslöt Handelsbanken Liv, som gått igenom båten och rutiner ytterligare, och vi företog oss en resa längs kusten till Pythagorion för att de nya skulle kunna bekanta sig med området. Efter lunch åkte vi tillbaka till hamnen i Vathy och Handelsbanken Liv gjorde några stävövningar på tillbakavägen. Mindre persedelvård och telefonkonferens med ett haglande Sverige hanns med innan kvällsmålet.

Söndag den 24 april

Idag var en ganska blåsig men vacker dag här på Samos. Vi avgick efter frukost och gjorde den runda vi numera är rätt vana vid. Denna dag hade vi med oss smörgåsar till lunch för att kunna vara ute och öva ordentligt. Då det tidigare blivit en hel del klippräddningsövningar var det idag stävskyddet som fick sig en duvning. Ett antal olika övningar avlöste varandra och efteråt åt vi en god lunch på klipporna. Efter maten gick några en inspektionsrunda på klipporna och man kan inte gå många steg utan att bli bryskt påmind om att det på dessa berg varit många människoöden som passerat. Väl inne i hamn igen och efter avsköljningen av båtar och utrustning började ytterligare medlemmar av Team 22 anlända. En gedigen överlämning och många rutiner senare samlades Team 20, 21 och 22 till en gemensam avslutningsmiddag. Vi i Team 21 vill tacka alla i Team 20 för en lärorik och intressant vecka tillsammans! Det har varit ett rent nöje att lära känna er!

Samos 20 april
Samos 21 april

Torsdag den 21 april

Kl. 05:35 började vi vår vanliga morgonrunda med varsin kopp kaffe i handen. Idag var det lite blåsigt och vågorna inne i hamnen var lite toppiga. RIB-båten Albatross som var med oss ut stampar lite i vågorna. Precis när vi nådde mynningen på den vik som leder in i hamnen bygger vågorna på ordentligt. Tyska kustbevakningen ropade på VHFen och undrade om vi kan hjälpa till att bärga en liten motorbåt med 18 flyktingar, varav många riktigt små barn. Tyskarna hade tagit över alla ombord på sin ena båt och vi hjälpte till att bogsera in smuggelbåten till Malagari. Vi fortsatte vår morgonrunda men såg inget mer och i den ganska kraftiga sjön var det svårt att upptäcka någonting alls. Nu jobbar vi hårdare med att engagera Hellenic Rescue Team i våra aktiviteter och idag bemannade Giannis RIB-båten Albatross med egen personal. Vårt största huvudbry just nu är reservdelarna till Rescue Handelsbanken Liv. Har vi inte fått paket imorgon, fredag, måste vi åka till marinan under helgen och provskruva ihop det trasiga aggregatet.

Onsdag den 20 april

Idag anlände 18 personer med en snabb motorbåt till en strand i närheten av Karlovasi. Vi håller oss beredda på att vi kommer engageras igen. Oavsett antalet båtar så är båtresorna livsfarliga vilket vi åter påmindes om förra lördagen. Uppgifterna om att lägret öppnar ibland var felaktiga. Det finns ett hål i staketet, som trots att det lagas, hela tiden klipps upp och polisen ser mellan fingrarna på ”problemet”. Idag promenerade vi upp till lägret för att påminna oss själva varför vi är här. Utanför träffade vi vänner från holländska Boat Refugee Foundation som igår tog emot barnmat, leksaker och nappflaskor som samlats in i Sverige av nära och kära. Idag fick MOAS låna vår flotte och öva flottning med sin båt och sina simmare. Vi var med och beskrev hur vi gör det och metoden är enkel och funktionell. Att vi är bortskämda att arbeta från 12:or blev tydligt när vi stod på deras rätt trånga räddningsbåt. När det väl var klart övade vi bordningar mot Topas Responder och fick sedan se när de provade att ”skopa upp” en gummiflotte i deras nät. Vi har nu under två dagar pratat och övat massräddning och det är intressant att se och dela erfarenheter.

Tisdag den 19 april

Vi lämnade Samos hamn för var dagliga runda i vattnen mellan Samos och Turkiet kl. 04.30 i morse. Idag såg vi inga flyktingbåtar och något hungriga avnjöt vi sjöfrukost vid åttatiden. Efter frukost bestämde vi oss för att öva färjetrafik med flotte tillsammans med Hellenic Rescue Team och de nyanlända. Några sjömil från oss fanns det jättestora räddningsfartyget Topaz Transponder och vi frågade över VHFen om de var intresserade av att vara med på övningen. ”Absolut” blev svaret och inom 15 minuter hade de sjösatt en av sina MOB-båtar som följde med oss in till klipporna. Övningen blev mycket lyckad och vi kände att de var intresserade av hur vi jobbar. De frågade om vi vill följa med ut till deras fartyg för samövning och vi tackade naturligtvis ja. Resten av förmiddagen bestod av mängder av olika sjöräddningsövningar tillsammans med våra nyfunna vänner. Vi provade varandras metoder, olika räddningsredskap och båtar. Den Rumänska FRONTEX-helikoptern som patrullerar området blev nyfiken och agerade publik. Vi står oss mycket väl i jämförelse med de som arbetar med detta på heltid och känner oss stolta över att tillhöra SSRS. När vi kommit i hamn, ätit lunch och gjort i ordning båtarna var det dags för debriefing ombord på Topaz Responder. Vi lyssnade och lärde av varandra och kom överens om att ses i morgon bitti för att öva mer tillsammans. Det skall blåsa upp så det kommer att bli en större utmaning imorgon. Efter 18 timmars tjänstgöring känns det bra att få sätta kurs mot kojen för möte med John Blund.

Samos 19 april

Måndag 18 april

Dagens rekognoseringsrunda med nyanlända team 21 höll på att gå om intet då vår vän sälen Argiro hade lagt beslag på Albatross badbrygga. Mats fick vänligt men bestämt avvisa damen. Väl ute, dagen efter städinsatsen, var scenen en annan och vi diskuterade om man sittandes i en charterbåt på semester för några år sedan ens kunnat tänka tanken att denna vackra kuststräcka skulle kunna vara en dödsfälla. Efter lunch övade vi på att bärga personer och tränade på olika scenarion. Idag fick vi öva på lättklädda sjöräddare som just hade genomfört skrovkontroller. Det var helt klart betydligt svårare att få dem ombord när man inte kunde få tag i något med båtshaken. Under natten kom 66 migranter till Samos. Tyska och Grekiska kustbevakningen tog hand om dem utan dramatik på det spegelblanka havet som morgonen bjöd på. Det inte bara strändernas utseende har förändrats – nu har lägret (”hot spot”) öppnats och migranterna får röra sig in och ut i lägret. Nu ser vi åter mer rörelse på stadens gator och det blir så tydligt varför vi är här.

Söndag 17 april

Vi lämnade hamnen strax efter kl. 05.35 i morse som vanligt. Rescue PostkodLotteriet gick den yttre vändan och RIB-båten Albatross gick strandnära. Havet låg blankt som en glasruta när vi möttes upp för gemensam frukost. Efter frukost skulle vi delta i Samos stora strandstäddag. Vi påbörjade städningen från Gatos spets och sedan vidare in i stora viken mot Prason. Båtarna fylldes snabbt med flytvästar och annat bråte. Vi tog oss fram med PostkodLotteriet till den otillgängliga viken på Prasons södra sida. Den viken har för alltid satt spår hos oss. I januari fann vi en avliden person på denna plats och vi känner av händelsen fortfarande. Det stod säkert 10 personer och rensade stranden, allt skräp åkte i en före detta flyktingbåt. Vid Prasons udde dök en ansvarig upp och bad oss fortsätta röja av Gatos. Samos hade idag gått man ur huse för att hjälpa till. Det var fullt med människor och båtar överallt! Alla flytvästar, gummibåtar, bagage och övrig bråte lastades och kördes iväg från stränder och klippor. Alla spår av tragedier och människor som flytt för sina liv försvann idag. De tiotusentals flytvästar och alla gummibåtar var borta när vi åkte mot hemmahamn. Stränderna av Samos blev vackra igen, precis som den Grekiska ö-världen är. Det är dock en väldigt märklig känsla då vi är många som räddat och hjälpt människor på flykt här, miljoner kort har tagits och massor av dessa har visats för omvärlden. Nu är alla orange punkter på klipporna borttagna. På så sätt känns det mer okej att lämna Samos nu. Städningen visar tydligt att läget är helt nytt här. Samos ska bli som vanligt igen och få tillbaka alla turister som många av lokalbefolkningen försörjer sig på. Men minnena finns alltid kvar.

Strandstäd på Samos

Lördag 16 april

Vi började dagen med en vanlig tur på havet samt frukost i en fin naturhamn på Garthon. Mitt på dagen var en större övning bokad med Hellenic Rescue Team, utanför Karleovasi. Sex deltagare från HRT var med i övningen och vi satte tre sjöräddare som markörer på en klippa, tre personer i flotten, två personer i vattnet samt en på stranden.

Fredag 15 april

Tyst gick vi ut kl. 05.40 men varsin kopp kaffet i handen. Denna morgon kändes annorlunda då Rescue Handelsbanken Liv inte var med. Istället bemannade vi Hellenic Rescue Teams RIB-båt Albatross. Sälen Argiro, som vanligtvis håller till på Albatross badbrygga, blev inte glad på oss. Hon är av den mycket ovanliga arten Medelhavsmunksäl. Det finns bara cirka 450 munksälar i världen, och arten är därmed utrotningshotad. Argiro är född 2013. All lokalbefolkning på Samos känner väl till henne, och det är förenat med höga böter att ställa till det på något sätt för henne. Efter lite frukost blev det utbildning och övningar för Hellenic Rescue Team i Albatross. Giannis och en ny förare gjorde lite sökövningar med bland annat person i vattnet. Genomgången av övningen hölls på Samos Marina och efteråt intogs lunch en bit upp på berget ovanför byn. Med en mixed grill i magarna gick vi sedan mot hemmahamn.

Torsdag 14 april

På torsdagsmorgonen gick Rescue Handelsbanken Liv yttre vägen vid gränsen mot Turkiet och Rescue PostkodLotteriet gick strandnära. Efter en liten stund ropade Handelsbanken Liv upp PostkodLotteriet och berättade att de hade fått problem med vattenjetten. Jonas simmade ner och kollade jetaggregatet inifrån samt underifrån, men kunde inte finna något skräp någonstans. Vi bestämde oss för att gå till marinan i Pythagoria för att lyfta båten. På vägen dit passerade Hellenic Coast Guard och det visade sig att en fiskare observerat något i vattnet. HCG bärgade sedan en kropp ur havet alldeles i närheten. Sorgligt. De bad oss i samband med detta att söka av området och vi hittade snart ihopsurrade bilringar i det smala sundet mellan Grekland och Turkiet. Troligtvis var det en ensam simmare som tappat orken. Strax efter att vi påbörjat söket dök Frontex-helikoptern Pegasus upp och vi bad dem assistera oss i söket. På mindre än en halvtimme var området avsökt. Vi åkte sedan vidare till marinan för att lyfta Handelsbanken Liv. Vid inspektion av jetaggregatet kunde vi snabbt konstatera att det var ett hål i hylsan. Huvudkontoret hemma i Långedrag informerades och vi demonterade jetaggregatet så det bara är att montera ihop när de nya delarna kommit. Vi tömde även båten på allt nödvändigt och lämnade den där i väntan på reservdelarna.

Övning utanför Karleovasi

13 april

Vi avgick tidigt som vanligt och följde våra rutiner i vanlig ordning. Efter soluppgång och frukost anordnades flottöving för de som inte varit med om detta moment. Vi blåste denna gång upp flotten då den var ihoprullad och undanstoppad. Det gick väldigt bra och fort att fylla den igen. Övningen kördes ifrån Rescue Handelsbanken Liv då det inte går att gasa mer än 1500 rpm på Rescue PostkodLotteriet utan att fuska med manuell gas. Övningen gick utmärkt och därefter bar det iväg till Pytagorian för lunch. Vi passade även på att visa båtlyften för de som inte sett den tidigare. Efter god lunch och kaffe bar det iväg mot hemmahamn. Efter angöring tackade vi av de tyska befälhavare som roterar hem med varsin SSRS-vimpel, vilket var mycket uppskattat. De uttryckte sin oerhörda tacksamhet för all hjälp och mycket bra samarbete.

12 april

Idag började vi trappa upp träningen av besättningen på Hellenic Rescue Teams RIB-båt Albatross. Vi åkte som vanligt med en båt nära norra gränsen och med Albatross och vår andra 12:a strandnära Prason och Gatos. Efter sedvanlig frukost i sjölä körde vi igång en sökövning för Albatross. Giannis med tre aspiranter genomförde övningen på ett utmärkt sätt och med ytterst få anmärkningar. Vi fick dock avbryta övningen då Hellenic Coast Guard behövde hjälp med bogsering av en evakuerad flyktingbåt. Den plockades upp ett par nautiska mil norr om Prason. Båten använde vi sedan för att fylla med flytvästar och liknande. Vi hade nämligen planerat att hjälpa folket på Samos med lite städning av stränder. Med flyktingbåten fylld med strandskräp och Rescue PostkodLotteriet med ett hyggligt lass flytvästar på akterdäck styrde vi mot Malagari för lossning. Vi tog även loss motorn från flyktingbåten och lämnade den till Hellenic Coast Guard enligt deras önskemål.

11 april

Medan morgonkaffet intogs gled vi iväg kl. 05.40. I Rescue Handelsbanken Liv fick nu Team 20 sin första riktiga dag tillsammans. De gick strandnära medan Rescue PostkodLotteriet gick innanför gränsen mot Turkiet. Även idag hade vi blivit ombedda av Hellenic Coast Guard att söka efter lördagens olycka. När vi återvände till Vathi bunkrade vi och besökte MOAS båt Topas Responder. På eftermiddagen hälsade vi på hos Italienska Frontex. De skulle lämna Samos kl. 03.00 för färd mot gränsen mot Libyen. De visade bilder och berättade hur verksamheten bedrivs i det området. De har vid ett tillfälle lastat 284 personer på båten och det var inga problem med stabiliteten. Vid dessa flyktingevakueringar uppstår helt andra problem, många är sjuka och bär på smittsamma sjukdomar vilket medför att besättningen måste bära skyddskläder som ofta ger dem stora problem med överhettning/värmeslag. Innan middag promenerade några av oss upp på berget för att kika på Hot Spot där hemska förhållanden råder och lägret har nu tredubblats i storlek.

10 april

Söndag morgon kl. 05.30, dagen efter den hemska olyckan, skulle vi ge oss ut som vanligt. Vid kajen sögs dock en svart sopsäck in i kylsystemet på Rescue Handelsbanken Liv vilket medförde att de inte kunde följa med ut från start. Under tiden som detta åtgärdades passade vi på att reparera Rescue PostkodLotteriets badbrygga där ett bultförband hade släppt. Vi hade denna morgon fått i uppgift av Hellenic Coast Guard att fortsätta sök efter gårdagens olycka. Postkoden sökte hela dagen medan Handelsbanken Liv stannade kvar i hamn efter lunch för att ta emot resten av Team 20. Även Hellenic Rescue Teams RIB-båt Albatross deltog under dagen. Förutom Tyska Frontex och dykarbåten, som deltog ett kort tag, så var ingen annan enhet utkallad för att söka. Kvällen avslutades med en avskedssmiddag för Team 18 som skall resa hem till Sverige i morgon. Kramar och avsked, vi lär säkert ses igen :).

9 april

Strax efter att vi kommit ut ur viken från Vathi på lördagsmorgonen ropade Tyska Frontex upp oss och bad om omedelbar assistans. Det var många människor i vattnet runt dem, en båt hade förlist. Klockan var tio i fem och det var fortfarande mörkt. Vi satte fart mot deras position och de framförde behov av medicinsk assistans. Rescue Handelsbanken Liv tog över två nedkylda personer och styrde sedan mot Vathi för att överlämna dem till sjukvårdare. När Rescue PostkodLotteriet närmade sig den tyska patrullbåten siktade vi ett märkligt ljus och såg att det var någon där som påkallade vår uppmärksamhet. När vi kom närmare såg vi en person som satt och vinkade på kölen av en mindre motorbåt. Vi backade upp mot båten och försökte hjälpa den svårt nedkylde mannen ombord men han gled av. Charlotta hoppade genast efter och hjälpte honom mot badbryggan där tre andra besättningsmän stod redo. De fick upp honom och vi satte honom inlindad i filtar i transportutrymmet. Samtidigt meddelades att en kropp låg vid aktern på haveristen. Vi försökte bärga den unga kvinnan, men det visade sig att hennes fot satt fast. Vi försökte på alla sätt lösgöra henne men det var tungt, svårt att få grepp och besvärande vågrörelser. Efter ett tag fick vi loss henne och kunde bärga kroppen. Kvinnan var med stor sannolikhet gravid. Vi fick lägga henne i en liksäck för att sedan genast fortsätta söka efter fler nödställda. Samtidigt hade tyska Fontex räddat tre personer ur vattnet. Bland dem en mamma och hennes 13-årige son som inte andades. De kontaktade ett passerande kryssningsfartyg för att få hjälp av deras läkare ombord. Under tiden utfördes HLR på pojken och mamman stod bredvid och grät ”vad ni än gör, låt inte min son dö”. Men tyvärr överlevde inte pojken, han dödförklarades senare av läkaren på kryssningsfartyget.

Helikoptern Pegasus påbörjade ett sök och strax därefter dök även en grekisk helikopter upp. Vi förstod snabbt att Pegasus intresserade sig för något i vattnet en bit framför oss så vi körde dit. En kropp låg med ansiktet nedåt i vattnet, ännu en ung kvinna. Efter vår bärgning av kroppen ville den grekiska kustbevakningen ha över kropparna till sin båt. Det tog även ombord mannen som var på Rescue PostkodLotteriet och var mycket förvånande över att vi hade en överlevande ombord. Gula Båtarna och tyska Frontex fortsatte att söka till eftermiddagen, till slut var bara vi på Gula Båtarna kvar i området. Huruvida det söktes på turkiskt vatten har vi ingen aning om, men vi hörde ingen radiotrafik därifrån. Vi fick senare veta att det hade varit 14 personer som färdats i en alldeles för liten båt (cirka 5 meter) som kördes av en turkisk smugglare. Fyra flyktingar och smugglaren överlevde, fem omkom i olyckan och fyra saknas fortfarande. Flera i båten var barn. Det var en svart dag.

8 april

Idag var morgonturen åter igen fri från flyktingar. När vi gick ut var allt relativt lugnt men under vår morgontur började vindarna tillta. På väg hem fick vi till och med lite sjögång. Att vinden tilltog märktes genast i hamnen. Båtar flyttades fram och tillbaka i jakten på en mer skyddad plats. Samtidigt kom MOAS tillbaka på besök. Denna gång hade de alla sina båtar och personal med sig. I övrigt är situationen på ön fortfarande lite spänd, som flera säkert läst i nyheterna så bröt sig omkring 250 flyktingar ut ur lägret igår. Omkring 30 av dessa skall ha skickats till Lesbos för att senare skickas tillbaka till Turkiet. Övriga skall nu vara i lägret igen.

7 april

Idag var det avfärd kl. 05.30 i vanlig ordning och båda enheterna åkte närmare Samos kust nu än tidigare, Rescue Handelsbanken Liv strandnära och Rescue PostkodLotteriet c:a 1,5 nautiska mil utanför. Havet var mörkt, som vanligt vid den här tiden, men helt stilla. Strax efter soluppgång märkte vi en aktivitet vid området strax norr om sundet mellan Turkiet och östra Samos. Grekiska kustbevakningen hade stoppat och tömt en båt med 12 personer ombord. En stund senare intog vi frukost med båda båtarna sammanbundna mitt ut på havet i bleke. Vi tuffade tillbaka mot Vathy med sedvanliga 2 nm mellan oss. Väl hemma i hamn intogs tidig lunch, därefter bunker och översyn av båtarna.

Idag var fyra frivilliga hjälparbetare från Holland, varav 2 läkare, med oss ombord. De berättade om arbetet inne i hot spot, där de är en av få hjälporganisationer som har tillträde till det låsta lägret. Man kan kort beskriva det med att det är hemska förhållanden på insidan med för lite mat, tristess och ingen frihet. När vi samlades inför middag var det en väldig aktivitet på ordningsmakten i Samos stad. Det visade sig att en större grupp flyktingar hade flytt från hot spot. Vi har inte alla detaljer men stor uppståndelse blev det i alla fall.

6 april

I morse var allt inte riktigt sig likt när vi kom ner till båtarna strax innan 05:30. Båda de tyska kustbevakningsbåtarna BP 62 och BP 64 var ute, i vanliga fall kör de med en åt gången. De två grekiska kustbevakningsbåtarna låg dock vid kaj. Vi gick ut som vanligt och körde vår morgontur med en båt ca 1,5 nautiska mil från kusten och den andra båten med ungefär samma avstånd fast från den turkisk/grekiska gränsen. När Rescue PostkodLotteriet, som gick närmast land, sedan nådde udden vid Praso blev de uppropad av BP 64. ”Can we meet up? We have some information” löd meddelandet. Efter ett litet kaffemöte ombord på BP 64 fick besättningen på PostkodLotteriet reda på att det hade varit en del aktivitet med speed boats mellan Prason och Gatos under natten. Vid 4-tiden hade en kvinna hittats i vattnet där en av smugglarnas båtar befunnit sig. Kvinnan blev upplockad av tyskarna och befann sig nu på sjukhus. Hon hade varit kraftigt påverkad av sin resa över Egeiska havet. Hur många andra som blivit avsläppta av smugglare har vi inte fått bekräftat ännu, men det talades om ca 6 personer på land också.

Efter denna information såg vi till att söka av både Prason och Gatos ordentligt. Rescue Handelsbanken Liv fick problem med impellern och fick gå för en motor längs med ”Dödens kust” medan Postkoden gick ner och sökte av Gatos. Väl i hamn tog det ungefär en timma att byta impeller på Handelsbanken Liv.

5 april

Idag är andra dagen för Team 19 här på Samos. Vädret är helt fantastiskt, nästan som svensk högsommar, och havet är lugnt. Lugnt på flera sätt, förutom plattvatten så kommer det inga flyktingbåtar och havet runt Samos är fullt av enheter som övervakar gränsen mellan Turkiet och Grekland. När vi avgick 05.30 i morse och kom ut ur hemmaviken för en tur längs gränsen så siktade vi allteftersom de två tyska Frontexbåtarna, två grekiska kustbevakningsbåtar samt ett antal turkiska bevakningsbåtar. Vid åttatiden flög den rumänska helikoptern, en EC135, förbi. Förutom dessa övervakande enheter har den civila sjötrafiken, såsom lastfartyg, turbåtar och fritidsbåtar, tilltagit. Att som flykting ta sig osedd över havet till Samos ter sig helt omöjligt. Följaktligen rapporterade HCG att inga flyktingar har ankommit Samos det senaste dygnet.

4 april

Efter en morgontur och lunch kom en kille som heter Giannis och lagade kylskåpet på Rescue Handelsbanken Liv. Efter flera dagars väntan kan vi nu ha kontroll över vår egen frukostmat när vi går ut tidigt på morgonen. Vi såg inga flyktingbåtar under vår morgontur och idag hade vi lagt om morgonupplägget en aning och gick ut lite senare (05:30) samt tog en lite längre paus vid Gatos innan vi åkte hemåt. Vi kom tillbaks strax innan 11:00 istället för vi 09:00, som vi gjort de senaste dagarna. Detta på grund av att Frontex och grekerna ibland kommit in med flyktingar strax innan lunch. Vi var också längre ut i det nordöstra hörnet både på utvägen och på hemvägen (på gränsen mellan Turkiet och Grekland), då det har varit i det området som det varit mest aktivitet de senaste dagarna.

När vi kom tillbaks till hamnen låg MOAS (Migrant Offshore Aid Station) vid bunkringspiren, de har lämnat en av sina små båtar nere vid Agatonisi för att upprätthålla beredskap medan de gör vissa justeringar på sin stora båt här på Samos. De skulle bland annat öppna upp en grind i relingen på babord sida för att lättare kunna få ombord migranter från mindre båtar. De har inte haft några insatser de senaste två veckorna och verkade vara på väg att bege sig mot Libyen inom kort.

Moas, Samos, Medelhavet

3 april

Under vår morgonrunda såg vi inga flyktingbåtar men HCG och tyska Frontexbåtarna plockade upp 75 personer i två olika gummibåtar i nordvästra hörnet på territorialgränsen mitt på dagen. Under de två veckor som vårt team har varit här har det kommit 376 flyktingar till Samos över vattnet. Gula båtarna har räddat 54 av dessa och assisterat 104.

På Samos är det ganska oroligt, tre personer i lägret har blivit knivskurna och det finns en ökad oro i och kring lägret för den förestående deportationen. Ingen vi talat med verkar dock veta när deportationen skall genomföras här på Samos.

2 april

Tiden går fort här nere. Team 18 har nästan gjort halva sin tid redan. Dagens morgonrunda var även den fri från flyktingbåtar. Vi kunde dock se minst en turkisk kustbevakningsbåt och en helikopter på den turkiska sidan, så visst känns det som att Turkiet för tillfället gör en kraftsamling i området. Hur länge de klarar av att hålla igång dessa resurser eller om de kommer flyttas vet vi givetvis ingenting om. Trots detta kom det minst 22 flyktingar idag. Efter att ha fixat lite med båtarna tog vi återigen en promenad upp till lägret. Tre flickor sprang runt och lekte med en boll innanför grindarna, den yngsta var nog inte mer än 4 år. När jag stod där utanför grinden började jag fundera på hur hon kommer se tillbaks på den här tiden när hon blir stor. Och var hon då kommer befinna sig? Jag antar att hon var från Syrien. Kommer Syrien vara fredligt och stabilt om 10 år? Kommer hon få asyl i Europa? Kommer hon bo i ett flyktingläger i Turkiet? Kommer hon ens att nå vuxen ålder? Man undrar också hur mycket en så liten tjej förstår av allt som händer runt omkring henne. Det är hjärtskärande att se dessa barn bakom stängsel och taggtråd. Gula Båtarna löser inte situationen, men vi gör i alla fall något. Vi har accepterat att det är något som är fel och identifierat ett sätt att göra det lite mindre fel. Att vara en del av det gör mig fruktansvärt stolt. Men jag kunde inte låta bli att känna frustration när vi vandrade ner från lägret och tillbaks till vårt hotell, åter igen så kom kontrasten som en välbehövd käftsmäll.

Detta är återigen bara mina tankar. Hälsningar Jonas Malmryd.

1 april

Vi lämnade kaj kl. 05.00 för att söka av kustlinjen och vattnet utanför, men idag såg inte vi till några flyktingbåtar trots att vädret var fint och vindarna gynnsamma. Vi får känslan av att Turkiet just nu vidtar åtgärder just här i området som gör att det endast kommit ett fåtal flyktingar de senaste två dagarna. På ön Chios kom det bara igår över 200 flyktingar. Åter i hamn åt vi frukost på hotellet för första gången på några dagar. Vi beslöt oss för att göra en lite längre tur efter frukosten och begav oss ner till Phythagorio, där vi även intog en något sen lunch. Väl hemma igen mötte vi upp delar av team 19 som kom ner några dagar tidigare.

31 mars

Idag har det inte kommit en enda flykting till Samos. Vi har däremot haft besök av vänner från Schibstedkoncernen. Däribland representanter från Aftonbladet, Svenska dagbladet och Blocket.

Jag tror att nästan alla som varit här på Samos känner igen sig i upplevelserna mellan de skarpa kontrasterna. Något av det mest slående med arbetet här är att i ena stunden sitter man på hotellet med en latte i handen och blickar ut över hamnpromenaden och i nästa stund befinner man sig i ett inferno av uppgivna, panikslagna och utlämnade människor i nöd.

En stor skillnad mellan människor i nöd här och de människor man möter i nöd hemma, är att när man undsatt någon vid en olycka hemma och sedan fört dem iland kan man med gott samvete lämna över till ett system som följer upp och tar hand om dessa individer. Man vet att familj och vänner finns där för dem, man vet att så snart de är friska nog kan de åka hem från en eventuell sjukhusvistelse. Man vet helt enkelt att de nu kan fortsätta med sina liv. De kan gå till jobbet, leka med sina barn och allt det där som vi så lätt tar för givet. Här nere är allt det där borta för de vi undsätter. Deras hus ligger i spillror, familjemedlemmar har spritts ut över världen eller omkommit i de väpnade konflikter som ligger till grund för denna humanitära katastrof. Det är inte nog att dessa människor drabbats av krig, varit tvungna att fly från sina hem, gett sig ut på en livsfarlig färd över Medelhavet och hamnat i situationer där de behövt undsättning från oss. Sedan den 20 mars skall de även frihetsberövas.

Samos har precis som så många andra grekiska öar främst varit en turistdestination med fina små byar, vackra stränder och ett dramatiskt landskap med höga bergstoppar. Ett ställe vi svenskar åker till för att bada och spendera lite tid i solen, men för en viss grupp människor har det nu blivit ett fångläger.

Idag var det optimala förhållanden att ta sig över från Turkiet. Solen sken, vinden var stilla och vattnet var på många platser spegelblankt. Men varken vi, tyskarna, grekerna eller ens helikoptern kunde se några tecken på flyktingaktivitet på vattnet. Alla reagerade på att det kändes konstigt.

Efter morgonrundan och lunchen tog flera i gruppen en promenad upp till lägret eller ”hotspot” som det nu kallas. Där möttes vi av många av de som vi undsatt de senaste dagarna. Vissa i gruppen beskrev det som hjärtskärande att se dessa människor bakom låsta grindar. Till en början upplevde till och med en del att det var svårt att se dessa människor i ögonen. En känsla av skuld infann sig för att vi hade bidragit till att de satt där. Man kände en oro för att dessa människor skulle känna sig svikna av oss. Det man bemöttes av var snarast det motsatta. Leenden och tacksamhet för vår insats. Ibrahim, en liten kille på 12 år, som med ett stort leende på läpparna hjälpte Anton att styra in Rescue PostkodLotteriet i samband med vår insats i förrgår, befann sig nu i lägret och hälsade glatt på vårt gäng. Trots stor misär och uppgivenhet kände ingen att någon ilska eller besvikelse riktades mot oss. Enbart tacksamhet och en glädje över att se oss igen.

Det är fortfarande samma människor vi undsätter där ute på havet, det är fortfarande en viktig insats vi gör. Människorna vi hjälper är fortfarande lika tacksamma för att vi finns och för det vi gör. Omständigheter som vi rår lika lite över som själva kriget i Syrien kommer att fortsätta förändras. Men min förhoppning är att vi skall kunna fortsätta vara här och göra det vi gör så länge det finns människor som behöver vår hjälp. När man startade projektet Gula Båtarna sa man att om vi kan rädda en människas liv så är det värt att dra igång projektet. Vi har räddat snart 2000. Jag skulle nu vilja säga att så länge vi kan rädda en till så är det värt att fortsätta.

Tankarna som presenterats här ovan är mina egna och jag heter Jonas Malmryd, nu skall jag sova för i morgon ger vi oss ut klockan 05:00 igen och ingen vet vad som väntar.

30 mars

Idag lämnade vi hamnen vid 05.00 på morgonen för att testa en ny sökmetod. Vi tror nämligen att det går lättare och snabbare att strandsöka det som kallas Dödens kust i dagsljus på vägen tillbaka istället för att långsamt gå med sökljusen på vägen ut. När vi varit ute ett tag började det ljusna och Rescue Handelsbanken Liv var vid Prasons yttre udde medan Rescue PostkodLotteriet körde ut till turkiska gränsen för att sedan sätta av söderut och köra ner mot Gatos. Rakt utanför Gatos på turkiska sidan av gränsen siktade vi en liten svart prick och konstaterade snabbt att det var en flotte så vi bestämde oss för att vänta in den. Efter 45 minuter kom flotten över gränsen. Den gjorde som mest 2 knop med sin lilla elmotor och sex paddlar. Vi ringde upp HCG och fick klartecken att plocka upp människorna som var ombord och ta dem till Malagari. Men ganska snabbt därefter berättade HGC att de fått in ett larmsamtal till JRCC i Pireus om en båt i nöd nordost om Prason. Den rumänska helikoptern som sedan en tid tillbaka patrullerar kring Samos meddelade att vi är närmsta enhet och bad oss följa dem mot de nödställda. Samtidigt ropade tyskarna att de vill ha medicinsk hjälp för en medvetslös kvinna som de hjälpt upp ur en tredje flotte. Plötsligt har vi tre skarpa larm inom loppet av 15 minuter. Vi bestämde oss för att gå med båda båtarna mot den nödställda flotten för att se hur läget är där. Eftersom det var gynnsamma väderförhållanden och läget såg lugnt ut ombord på flotten fortsatte Postkoden direkt mot den mötande tyska enheten och lämnade av vår läkare Christer för att vårda den sjuka kvinnan. Handelsbanken Liv stannade kvar vid flotten och inväntade vidare order från HCG som snart anlände. HCG evakuerade flotten och tog även ombord de nödställda som befann sig på våra båtar.

Det hela slutade med att vi var högst inblandade i dagens alla tre larm och Christer räddade livet på kvinnan hos tyskarna.

Samos gula båtarna grekland medelhavet

29 mars

Vi har lagt en stormig vecka bakom oss, både politiskt och vädermässigt, men under natten till idag hade vinden lagt sig och vi beräknas få flera dagar med medelvind på mellan 1- 4 sekundmeter. När vi lämnade hamnen vid 05:30 i morse märktes en stor skillnad mot dagen innan. Vattnet var näst intill spegelblankt och vi kunde gå ut ur hamnen med var sin kopp kaffe i handen. Men ganska snabbt fick vi en indikation på att dagen kunde innehålla överraskningar. På väg ut ur hamnen mötte vi nämligen grekiska kustbevakningen med blåljuset på och flyktingar på akterdäck. Vi fortsatte vår vanliga morgontur och efter en dryg timme hörde vi Viking Star, ett norskt kryssningsfartyg, på radion som rapporterade om en gummibåt med 40-60 flyktingar ombord. Gummibåten befann sig knappt 2 sjömil in på turkiskt vatten, inte allt för långt ifrån vår position. Den tyska kustbevakningen larmades ut på detta och vi fortsatte med vår runda samtidigt som vi över radion följde utvecklingen med flyktingbåten som färdades i ungefär 5 knop mot grekiskt vatten. Efter ett tag frågade Viking Star tyskarna om de fick lov att lämna platsen och gå in till hamn i Turkiet. Till svar sa tyskarna:”No problem, we have the famous Swedish rescue team as backup”.

Precis när vi blivit klara med vår morgonrutt blev vi kontaktade av tyskarna som bad oss assistera dem med flyktingbåten med 52 personer ombord. Vi satte full fart mot deras position och läktrade sedan över totalt 28 personer till Rescue PostkodLotteriet, däribland en rullstolsburen kvinna. Vi åkte sedan in till Malagari och släppte av samtliga. Det är kanske för tidigt att dra några slutsatser om vilken påverkan den politiska situationen har på flyktingströmmen men det faktum att vinden har lagt sig tycks i alla fall öka aktiviteten på vattnet igen. Enligt några av de flyktingar som vi tog ombord idag så finns det många fler kvar på den turkiska sidan som är inställda på att ta sig över och många tycktes ha siktet inställt på andra europeiska länder än Grekland. Huruvida de når sina slutmål kan vi inte påverka, men de överlevde i alla fall färden över Medelhavet.

Samos gula båtarna grekland medelhavet

28 mars

Trycket från journalister som vill veta hur avtalet mellan EU och Turkiet har påverkat situationen för oss här på Samos efter en vecka är stort. Vår uppfattning är fortfarande att det är för tidigt att dra några slutsatser. Vid dagens runda såg vi inga flyktingar då vädret omintetgjorde eventuella planer för dem att ta sig över till Samos. Vi var ensamma på havet då både Tyskarna och Grekerna tyckte vädret var för dåligt för att gå ut.

Det blir en tidig kväll för oss då vinden skall avta och det under natten och morgondagen blir ideala förhållanden för flyktingarna att ta sig över.

27 mars

Dagen bjöd på något lugnare väder och under morgonsöket blev vi uppropade på VHF av tyskarna som hittat en större flotte med 62 personer ombord varav 17 små barn. Vi assisterade så att allt gick lugnt tillväga och flyktingarna som var från Burundi, Somalia och Syrien kunde lämnas av i flyktingmottaget i Malagari. Dagen avrundades med en ”medlemsservice” då vår systerorganisation med sin Hellenic Rescue 5 hade kört sönder sin propeller inne i Kyrkviken.

Under veckan som har gått har 154 flyktingar kommit till Samos, vilket är färre än vanligt. Vi har plockat upp 14 och assisterat vid 64. Vad som orsakat minskningen är för tidigt att dra några slutsatser av. Avtalet mellan EU och Turkiet kan ha spelat in men det har också varit mycket hård och ogynnsam vind i tre dygn vilket omöjliggjort överfart.

Vi i team 17 tackar team 16 för ett väl utfört uppdrag och det har varit mycket trevligt att träffa så trevliga och kompetenta sjöräddare. Vi önskar er en säker hemresa, samtidigt som vi välkomnar team 18 under ledning av Anders Bagge.

25 mars

Avgång 04:30. Vinden har lagt sig under natten och det är dags att klara av långfredagens morgonpatrull.

06:04, ögat sugs plötsligt mot en bekant siluett – flotte!

06:20 Badleksaker. Vi borde ha vant oss men det känns fortfarande så vansinnigt illa att de 14 livrädda pakistanska män, som sitter i flotten vilken vi har säkrat på vår styrbordssida, bokstavligt talat lagt sina liv i en knappt fem meter lång badleksak. Som om det vore nåt slags ultracyniskt skämt står det dessutom ”excursion” med snabba blåa bokstäver på flotten. Utflykt betyder det. Rescue PostkodLotteriet ligger standby alldeles intill. Det känns tryggt att se en Ursuitklädd besättning på däck om situationen snabbt skulle eskalera. Lyckligtvis gör den inte det utan den grekiska kustbevakningen kommer knappt fem minuter senare. De läktrar snabbt och lugnt över männen.

Vår dag fortsätter med patrullering och eftermiddagsövning med gäster från Läkare Utan Gränser.

Samos gula båtarna grekland medelhavet

24 mars

Dagen spenderades med den sedvanliga rundan mot Prason o Gatos. Vid tiotiden hade vi bokat kranen på varvet i Karlovasi. Eftersom det var storm bedömde vi att vi inte skulle få något prio 1 jobb och torrsatte både Rescue Handelsbanken Liv och Rescue PostkodLotteriet. Ett intensivt arbete inleddes med att högtryckstvätta o reparera småskador på skroven. Rescue PostkodLotteriets fender tappades på ca 150 liter vatten genom att borra ett par hål i nederdelen på fendern. Under tiden båtarna torkade o plasten härdade passade vi på att stoppa lite gott i magen. Efter lunchen blev det bottenmålning. På hemresan konstaterade en glad besättning att båtarnas toppfart nu ökat med två knop.

Efter två dagar med mycket hårt väder mojnade vinden något under eftermiddagen och under morgondagen vrider den till nordligt, vilket är den vind flyktingar som vill fly från krig och elände vill ha. Vi planlägger att gå ut kl 04.30 för att vara beredda på att ta hand om de som försöker ta sig över.

23 mars

Det har varit en lugn dag idag och vi började som vanligt med en morgonpatrull. Eftersom vädret har varit dåligt med mycket sjö så koncentrerade vi oss på strandsöket. Detta då vår förmåga till optisk utkik, samt vår radarprestanda försämras i takt med våghöjden. Det har blåst mer än 12-14 m/s i medelvind vilket kanske inte låter särskilt dramatiskt, men Samos är inte som svenska västkusten. Bergen är över tusen meter höga och stupar rätt ner i havet. Vid sydliga vindar genererar detta fallvindar på nordkusten och tvärtom vid nordan och idag har dessa fallvindar verkligen visat sig. Plötsligt såg vi att det rasade ner en vindby från bergssidan och slog ner i ytan som till stora delar blåste bort i ett vitt yrande skum. Det blåste åtminstone 25-30m/s, men byn som kom på två sekunder är borta lika snabbt. Orsaken till fenomenet är sambandet mellan densitet och temperatur. Den varma sydvinden pressas upp på Samos branta toppar där den snabbt kyls av. Den blir snabbt tyngre och faller helt enkelt ner på läsidan. Ju varmare luften därnere är desto mindre motstånd blir det för den tunga fallvinden, som då ökar farten ännu mer. Effekten blir som störst då temperaturskillnaden mellan bergstoppen och ytan är som störst, som under tidig vår till exempel. Då når dessa små vindbyar orkanstyrka. Detta skulle kunna bli ett stort problem om vi fick ett räddningsuppdrag nära land. Oberäkneliga orkanbyar är inget man önskar även om man sitter i en båt med dubbeljet och 1000 hästkrafter.

Imorgon ska det bli samma väder som idag och planen är att genomföra ett strandsök för att sedan lyfta båtarna och tvätta av botten.

Samos Medelhavet Gula båtarna

22 mars

Dag 150 har i stort sett samma upplägg som dagen före, med skillnaden att vi idag övande stävning mot klippa med stävskydd och bordning mellan våra två tolvmeters räddningsbåtar. I natt och i morgon ska det blåsa upp, så vi har nu förtöjt båtarna extra omsorgsfullt och planerar att ha sovmorgon i morgon och inte gå ut förrän 06:00 då dagsljuset börjar komma, eftersom våghöjden väntas bli ca tre meter.

Samos Medelhavet Gula båtarna

21 mars

Vi avgår kl 04:30 på sedvanlig runda där en räddningsbåt går strandnära och en går någon distansminut ut. Det är första dagen för team 17 och vi blir väl introducerade i patrulleringsrutinerna. Det är en mycket lugn morgon och vi ser inte till några flyktingar, bara några kringflytande flytvästar och bildäck som vi tar omhand. Vi kommer tillbaka till hamn strax före kl 09.00 och äter frukost på hotellet. Därefter tar vi en paus fram till kl 12.00 då vi äter lunch och därefter avgår vi igen. Vi genomför en samövning med flotten samt bordning. Den fjärde besättningsmedlem i team 17 anländer framåt kvällen och det känns mycket bra att vara ett komplett team som nu kan börja processen med att bli samkörda.

Jenny Lilja

20 mars

Under morgonpatrullen som i vanlig ordning började kl. 04.30 var allt lugnt och fint. Efter patrullen såg vi en möjlighet att städa båda båtarna och fixera några saker i dem. Vi besökte även den tyska kustbevakningsbåten och fick oss där en kopp kaffe. I dag är det en vecka sedan Team 16 kom hit och det har varit en upplevelse att samarbeta med den fantastiska besättningen från SSRS. Jag kommer från Finlands Sjöräddningssällskap och när vi fick en möjlighet att delta ville vi gärna göra det. På uppdrag av Finlands Sjöräddningssällskap vill jag därför tacka SSRS för denna fina möjlighet.

Jaakko Heikkilä

19 mars

I dag startade vi som vanligt kl. 4.30. Rescue Handelsbanken Liv gick längs det som kallas för Dödens Kust och Rescue PostkodLotteriet några distans längre ut. Ganska snart upptäckte Handelsbanken Livs spanare svaga mobilljus i en djup klippskreva. Det visade sig att en familj om 16 personer i flera generationer hade blivit ilandsatta av flyktingsmugglare på en plats de omöjligt kunde komma ifrån utan båt. När Handelsbanken Liv kom fram till dem hade familjen varit fast på klipporna i åska och hällregn i tre timmar.

Postkoden skickade över besättning till Liv, som därefter hittade en bra klippa att stäva emot. Vi gick ut på berget och bildade en sjöräddarkedja in till platsen där de nödställda satt. Det var mörkt och ösregnade så alla var kalla och blöta. En av de sista vi hjälpte upp på båten var en gammal dam som vi fick jobba lite med, men till slut gick det bra och en av besättningsmännen fick en liten puss av henne. Hela räddningen tog endast 8 minuter från att vi satte stäven mot klipporna till vi backade ut och var klara. Liv gick sedan in med familjen till Samos, medan Postkoden fortsatte att patrullera. Efter ett tag siktades en flotte med flyktingar och vi var osäkra på om den var på grekiskt vatten eller inte då den var utanför radarns räckvidd. Vi gick sakta emot den och efter ett tag kunde vi konstatera att den var väl inne på grekiskt vatten. När vi kom fram såg vi att det var väldigt mycket människor ombord, mestadels barn och kvinnor. Vi gjorde snabbt bedömningen att de var i absolut fara på grund av överbelastningen, så vi beslutade att ta dem ombord på Postkoden. Vi bordade flotten och allt gick lugnt och metodiskt till. När flotten var tom var vi 80 personer ombord på Postkoden, varav 73 flyktingar, så Liv kom till undsättning och tog hand om några samt lade flotten på släp. En kvinna från Syrien berättade att detta var hennes fjärde flyktförsök från Turkiet med båt. Första gången togs hon av polis på land. Andra gången av polis på vatten. Den tredje gången blåste det för hårt så båten hon färdades i drev tillbaks till Turkiet. Den här gången verkade flykten ha lyckats sa hon och började gråta. Hon hoppas att hon kommer att återförenas med sin man i Schweiz och bygga upp ett nytt liv där.

Efter att vi lastat ut alla ur Postkoden blev vi kvar med en liten flicka på ca 3-4 år som inte kunde stå på grund av ett lätt handikapp. Ingen i gruppen gav sig till känna som släkting eller vän till henne. Till slut kom personal från Läkare Utan Gränser med en rullstol och tog hand om henne.

Medelhavet Samos Gula båtarna

17 mars

I dag är det Stefan i team 15 som skriver. Vädret fortsätter att vara ganska hårt. Det blåser inte så farligt, men sjön är krabb och studsar mot branta klippor vilket gör att vågorna interfererar och blir rätt besvärliga. Det har nog bidragit till att inga nya flyktingar har registrerats på Samos de senaste tre dagarna. Även idag har de italienska och grekiska kustbevakarna stannat iland, men den tyska har gjort oss sällskap där ute. Utan att egentligen ha kommit överens om det så täcker våra och tyskarnas tre enheter av gränslinjen mot Turkiet genom att hålla optimalt radaravstånd till varandra hela tiden. Om det mot förmodan kommer en gummibåt i detta väder så är de garanterat illa ute, och då känns det bra att vara där. Efter att vi kom iland har vi skött om båtarna, bunkrat och käkat lunch. Eftermiddagen spenderade vi tillsammans med Yannis och hans HRT-kompis George, som till vardags är turistguide. De bjöd på en väldigt trevlig och informativ resa i deras bilar runt bergen på östra Samos. Ön har en väldigt lång och spännande historia. Jag kan inte återge allt som berättades, men det finns så mycket gamla lämningar från olika tidsepoker att så fort någon sätter spaden i marken för ett nytt byggprojekt så hittas nya reliker i gropen. I morgon väntas avtagande vindar, så vi har klockorna inställda på 4 för att lämna kaj 4.30.

16 mars

I dag är det Emil som skriver. Han är nere i Grekland för andra gången:

Dagens reflektion börjar ungefär hundra år tillbaka i sjöräddningshistorien. Mycket har hänt sedan dess men på sätt och vis har vi åter kommit dit, hundra år tillbaks i historien.

Jag var med i team 3 i Gula båtarnas insats på Samos. De larm och uppdrag vi åkte på då bestod absolut mest i räddningar från klipporna längs dödens kust. Det var människor som på något sätt och mot alla odds lyckats ta sig iland, men på helt fel ställe. Få var de som lyckades larma och berätta om sin nöd, det var istället vi som hittade dem, där på klipporna, utmattade, nedkylda och svaga. Med detta i åtanke sov jag i ärlighetens namn inte särskilt gott under förra törnen på Samos. Tänk om vi inte hittat dem på klippan eller om inte kommit upp på den, där i nattens mörker. Resultatet hade varit en katastrof.

Då landningen är ett mycket farligt moment på flyktingarnas resa över havet är det en enormt stor framgångsfaktor att kunna hitta dem innan de når kusten, dödens kust. Lösningarna kan vara många men det som vi nu har tillåtelse att göra, som vi i början inte fick, är att patrullera den grekiska sidan av havet.

Vi gör alltså precis på samma sätt som man gjorde i våra hemmavatten för nittio år sedan då Wilhelm R Lundgren II och Justus A Waller patrullerade längs bohuskusten. För dem såväl som för oss gällde det att hitta dem som behövde hjälp och assistera innan katastrofen var ett faktum.

Wilhelm och Justus delade upp kustremsan i två områden. Ett nordligt och ett sydligt och så kryssade de av och an med ständig utkik då deras hav var som allra farligast. Vintertid, när vindstyrkan var över 15m/s och när sikten var dålig. Lustigt nog så gör vi på exakt samma vis. En nordlig och en sydlig båt som patrullerar av och an då havet är som allra farligast. För vår del är det morgontimmarna. Det är då flest flyktingar kommer, så vi lämnar kaj vid femtiden, en timme innan det ljusnar för att vara på plats när det gäller. För att kunna assistera innan de når land och katastrofen kan bli är ett verklighet.

15 mars

Vi lämnade kaj 05.00. Det var lite oroligt i hamnen när vi skulle gå ut. Italienarna och grekerna låg vid kaj, men tyskarna gick ut med en båt samtidigt som vi. När vi lämnar kaj måste vi anmäla det till grekiska kustbevakningen, och när vi gjorde det i morse fick vi till svar ”It´s rough out there. Be careful.” Det var rough out there. Tyskarna vände och gick in i hamn igen redan innan de kommit ut på havet. Men vi tuffade på våra patrullrundor, med den lilla ändringen att vi gick med båda båtarna kustnära som backup för varandra om något skulle hända. Vinden var nord, kanske 10-12 m/s men otroligt krabb sjö på ca 1,5 meter. Vi talade i PostkodLotteriets styrhytt om hur svårt det skulle vara att assistera en flotte i dessa omständigheter och som väl var så behövde vi inte göra det. Vi vände en bit efter Gatos, delade upp oss med en separation i sida på ca 1,5 NM och krattade oss hemåt, ivrigt rattande på radarn för att inte drunkna i seaclutter men utan att riskera att missa en gummibåt.

Strax innan lunchtid förtöjde vi och bunkrade på färjekajen (som spolades över av vågorna utifrån). Därefter var det dags att inta lunch och få lite vila. Just nu håller besättning på Rescue Handelsbanken Liv på att gå igenom all utrustning ombord. Rescue PostkodLotteriet har fått ett par nya lamparmaturer, nytt gasreglage samt ett nytt kylarlock.

14 mars

Vi gick vi ut 5.55 på morgonpatrull i regnbyar så täta att det tidvis var svårt att se något alls på radarn. En av våra båta kustnära, med fokus på klipporna längs ‘Dödens kust’ samt radarspaning 2NM ut i havet. Den andra båten en bit längre ut och söker ute i fritt vatten. Troligtvis var det inte så många som gått ut i regnet och diset, och vi såg inga flyktingbåtar. Tyska kustbevakningen hade på natten hämtat två kvinnor på en klippa, de hade blivit lämnade där av en smugglare, och stod och viftade med sina mobiltelefoner. Den andra tyska kustbevakningsbåten hittade även en tom, halvsjunken gummibåt, med motorn kvar på akterspegeln. Men det renderade inte till någon sökinsats. Tänk det scenariot hemma: ”Sweden Rescue, PostkodLotteriet. Vi har hittat en halvt sjunken båt med motor i aktern, och det ligger flytvästar överallt” – ”PostkodLotteriet, Sweden Rescue. Det är uppfattat. Ni kan släppa det och fortsätta till hamn.” Märklig situation… Vi hittar flytvästar i vattnet varje dag. Eller – vi hittar flytvästar överallt varje dag. I gränder, på kajer, i vikar, högt uppe på berg. Varenda flytväst vi ser har suttit på en rädd människa på flykt.

På hemvägen så passerade en helikopter, jag tror det var samma modell som svenska Polisen använder. Den tillhör Frontex och skall patrullera vårt område dagligen under några veckor. Vår förhoppning är att den även kommer att hjälpa oss att lokalisera båtflyktingar i nöd.

flytväst gula båtarna medelhavet
flytväst gula båtarna medelhavet

13 mars

Vi lämnade kajen med våra två enheter 04.00 och ännu har vi knappt två timmar innan dagen gryr. Vi på Rescue Handelsbanken Liv scannar kusten hela vägen ner mot Gatos, medan Rescue PostkodLotteriet söker av längre ut. Ombord har vi idag även Emil och Jaakko från Team 16. Frukosten består sedermera av kaffe från hotellet, bananer och äpplen.

Strax innan det ljusnar ser vi italienska kustbevakningen på radarn. De ligger utanför Gatos med släckta lanternor. Senare berättar de för oss att de tagit två smugglarbåtar längs denna kustlinjen. Smugglarna sveper i 35-40 knop endast några få meter längs Samos klippor för att inte bli upptäckta på deras radar medan de letar ett hål för överfarten tillbaka till Turkiet. När gryningen kommer vänder vi tillbaka i linje med gränsen och med Rescue PostkodLotteriet framför oss. Vi blir liggandes en stund i det ”heta” området nära Turkiskt vatten öster om Gatos och väntar in eventuella rörelser från de ekon vi får in där. Det ligger dock still och när ljuset bryter igenom molnen konstaterar vi att det endast är fiskebåtar. Medan Bengt-Göran tar fart igen sveper Mikael en sista gång söderut med kikaren. Då får han syn på den.

Samos Medelhavet Gula båtarna

Först tror Mikael inte att det är något men när vi vänder och kommer lite närmare ser han de många människorna ombord. Vi sätter maxfart i kikarens riktning. Efter bara några sekunder kommer italienska kustbevakningen i full fart mot oss och vi är framme nästan samtidigt. Guardia Costiera kör upp på gummibåtens babordssida och mannen längst fram i fören ger dem order i sin röda megafon att stoppa farten. Man förklarar att de ska ta dem ombord och närmar sig. Flyktingarnas styrman girar undan och emot oss på Rescue Handelsbanken Liv. De signalerar att de inte vill ombord på kustbevakningen utan till oss. Vi ändrar kurs och håller avståndet till dem. I gummibåten sitter det 68 män, kvinnor och små barn.

Samos Medelhavet Gula båtarna
Samos Medelhavet Gula båtarna

Trots att italienarna skriker åt dem att stanna, behåller gummibåten kurs och fart mot Samos. Vi lyckas lugna dem. Vi förklarar att de är på grekiskt vatten, att vi alla enheter här är till för att hjälpa dem. När kustbevakningens besättning märker att flyktingarna blivit mer trygga i situationen, börjar de arbeta mer metodiskt och med ett nytt lugn. De kastar linor åt flyktingarna som först slänger tillbaka dem, men efter ett tag i vår närvaro tar de tamparna och kliver ombord på Guardia Costiera.

Flytvästar och bilringar hamnar i vattnet. Vi räknar människorna och kastar över några nallar som vi har kvar till. Medan vi samlar in skräpet i vattnet får vi ett anrop från tyska kustbevakningen. De behöver vår hjälp med ytterligare en flyktingbåt.

Vi lämnar Guardia Costiera och sätter kurs och högsta fart mot tyskarna. Sex minuter senare är vi hos dem och deras överfulla fördäck. Vi på Rescue Handelsbanken Liv bordar och tar över tjugo flyktingar. Sakta följs vi åt mot Malagari. Det känns nästan som tre båtar, en besättning. UNHCR tar emot på kajen när vi lämnar våra passagerare. Cigarettpaket åker upp ur bröstfickorna, de få tillhörigheterna stuvas och hålls hårt i famnen. Några sms skickas till anhöriga. Någon hittar en halstablett. Trötta men lättade går de en och en iland från Rescue Liv. Många är barfota.

Efter dagens två lyckliga avslut beställer vi bunker och väntar lite otåligt på mat: Bananen sju timmar tidigare känns plötsligt långt borta.

12 mars

Samos Medelhavet Gula båtarna

Klockan 01:30 sprakar våra VHF:er. ”Bravo Papa 6-4 to swedish sea rescue over.” Det är det tyska Frontex-fartyget som önskar assistans då en gummibåt är på väg mot klipporna. Eftersom ordergången är att allt skall gå via Hellenic Coast Guard omber vi tyskarna att kontakta dessa. Det visar sig att det finns flera fartyg i området och att dessa tillsammans löser uppgiften utan vår hjälp.

Vi försökte somna om, vilket inte var helt enkelt när adrenalinpåslaget dragit i gång men vi fick någon timmes sömn innan avfärd 04.00. Rescue PostkodLotteriet går strandnära och Rescue Handelsbanken Liv går cirka 2,5 Nm ut från kusten. Nästan direkt siktar besättningen på Postkoden totalt 22 personer på klipporna strax utanför inloppet till hemmahamnen. Dessa är alla välbehållna och vi beslutar att personerna kan ta sig in till stan för egen maskin, så Yiannis kontaktar kustbevakningen som tar över ärendet.

Bägge båtarna fortsätter ut i mörkret och eftersöket genomförs i stort sett med radar då man inte ser någonting ute på däck. Två av oss står på däck för att kunna använda FLIR:en men också för att kunna höra om någon ropar på hjälp. Vi söker metodiskt av området och efter en stund får besättningen på Postkoden syn på en gummibåt. Italienska kustbevakningen från Frontex är precis intill och kommer snabbt till platsen för att ta hand om alla personerna. Vi går tillbaka för att inta frukost och vila. Sedan väntar båtmek och daglig översyn av båtarna genomfördes. När vi var klara med det var det dags för manöverträning i det behagliga vädret.

Det börjar närma sig slutet för team 14. Vi har redan hälsat våra två kollegor Emil och Jaakko välkomna och två till kommer på måndag.

Detta har varit en upplevelse som kommer vara med mig för resten av livet och jag vill att alla skall veta vilken fantastisk organisation vi tillhör där vi alla besitter en hög kompetens men framför allt en human syn på medmänniskor och en riktig känsla av samhörighet. (Mikael Fredling)

11 mars

Samos Medelhavet Gula båtarna

Runt sjutiden under morgonens patrull siktar vi en överfylld gummibåt. Hellenic Coast Guard ropar upp att de inte är så långt ifrån oss och att de kommer för att ta över de nödställda till sig. 54 människor, varav 14 barn. Båda våra enheter ligger under tiden vid flyktingbåten, beredda att agera om situationen snabbt skulle förändras.

Allt går bra och HCG tar alla människorna och gummibåten hemåt. Vi fortsätter sakta norrut, förhållandena är goda, lite morgondis men relativt lugn sjö. Vi går tillbaka till hamn och hinner precis in till frukosten innan den stänger. Stämningen stiger i takt med blodsockret och vi bestämmer oss för att skippa lunchen till förmån för havet och dess utsatta. Den småmulna morgonen och – den relativa – kylan har ersatts av medelhavets sol, vilket gör beslutet lätt. Det är därute vi gör nytta.

10 mars

Idag slog vi upp ögonen kring 05.00 och gick iväg med våra båtar strax innan 06:00. Rescue Handelsbanken Liv gjorde ett strandnära sök medan Rescue PostkodLotteriet höll sig cirka 2,5 nm utanför strandkanten. Vi svepte av kusten och allt var mycket lugnt, troligen har gårdagens regn och åska skrämt de flesta och man inte vågar åka över.

Vi pratade med italiensk kustbevakning som hade hämtat ett par personer på en klippa under natten. Sedan mötte vi tyska gränsbevakningsbåtar som inte haft något under natten men hittat en tom gummibåt där allt tyder på att den har drivit ut från land eller att den turkiska kustbevakningen kan ha tagit hand om de ombordvarande. Även här är det tydliga kontraster mellan Grekland och Sverige. Hade detta hänt hemma hade sökpådraget varit omfattande, här tar mest tyskarna en sväng i området och vi håller lite extra utkik när vi passerar. De kör in gummibåten till kaj och lämnar över den till den lokala återvinningskillen.

Efter frukosten gör vi oss redo för att åka till Karlovasi. Vädret var betydligt hårdare än när vi var ute på morgonen, sjön sköljde över båten och luftfuktigheten låg på närmre 100 procent. I Karlovasi träffade vi vår grekiska kollega Giannis, som varit med Gula båtarna sedan starten i oktober, och besökte hans föräldrar som äger och driver en restaurang.

Hemresan bjöd på ett fantastiskt medelhavsväder med sol och medsjö och vi passade på att öva knopkunskap samt hur man angör och lämnar en kaj med för-akter ända samt spring. Det har det varit en skön dag som har varit lugn vad det gäller räddningsinsatser men rik på så många andra sätt. Nu väntar sängen för imorgon går vi ut runt 05:30.

9 mars

04:55 är det som gäller även denna morgon. Under vårt inledande gemensamma sök ned mot Gatos får Christian syn på en tom jolle. Vi sätter kurs mot den, plockar den ombord och punkterar den. Strax därefter dyker en likadan upp. Vi tar upp även den som visar sig ha elmotor och batteri kvar.

Samos gula båtarna grekland medelhavet
Samos gula båtarna grekland medelhavet

Vi ombord på Rescue Handelsbanken Liv blir uppropade av italienska kustbevakningen angående två gummibåtar som de säger sig se dikt styrbord om oss. Med kikarna i dunklet riktade mot den turkiska kusten går vi sakta mot gränsen i havet. Vi skymtar till slut något som verkar vara en liten jolle, men backar ut igen då människorna ombord verkar ha blivit skrämda av vår närvaro.

Rescue PostkodLotteriet hittar en gummibåt på grekiskt vatten på väg mot Samos. De vakar över den fullastade farkosten som gör två knops fart genom vattnet, med ett par decimeter billig gummi över vattenlinjen tills de når säker strand.

Samtidigt får vi på Liv upprop från tyska kustbevakningen som behöver vår hjälp. De har ett siktat ett stort antal flyktingar i en annan gummibåt. Få har flytvästar och det är dessutom är det många små barn ombord. Vi flyttar upp vattenflaskor och förbereder för att ta dem ombord. Efter åtta minuter är vi framme. Yiannis ropar upp kustbevakningen och får beskedet att tyskarna ska ta dem ombord istället. Medan vi väntar på dem delar vi ut värmande filtar och Sjöräddningssällskapets nallar. Vällingflaskor, godis, gråtande barn, apatiska äldre kvinnor och några yngre män som gör tummen upp fyller utrymmet på tyskarnas fördäck.

Samos gula båtarna grekland medelhavet

När vi inte kan göra något mer ger vi oss av mot Postkoden igen. Vi har fått besked att vi inte ska ta upp dessa flyktingar i våra båtar men situationen kan snabbt försämras så vi ligger stand-by. Snart kommer italienska kustbevakningen igen och meddelar att de tar över situationen. De tar ombord samtliga i flotten och slänger bilslangar och flytvästar i havet. Medan vi sveper runt och plockar upp efter dem blir vi ombedda att ta hand om gummibåten då de har en brådskande transport tillbaka.

Samos gula båtarna grekland medelhavet

Vi sätter kurs mot Malagari för att lämna av allt material. Vi avslutar med en rundvandring i lägret och en pratstund med de nyanlända. Det team från Svenska Dagbladet som varit med oss under dagen passar på att göra intervjuer på teckenspråk och engelska.

Reportaget finns här, läs det gärna!

8 mars

Medelhavet Samos Gula båtarna

Idag var vi uppe i ottan. Klockan ringde 04:15 då vi hade tänkt slänga av aktertampen 05:00 som senast. Vi påbörjar omgående sök med Radar och FLIR-kamera. Rescue PostkodLotteriet tar sig an det strandnära söket och Rescue Handelsbanken Liv tar oss ut ca. 2,5 Nm. Vi ser många ekon på radarbilden men inga bekräftas visuellt av FLIR:en. Till saken hör ju att vi kör på mycket udda radarinställningar här nere. 100% Gain och för övrigt 0%, Avståndet tenderar ligga på 4 Nm för att få med ett så stort område som möjligt. Vi är alla rörande överens om att dessa inställningar skulle man mycket sällan eller troligen aldrig kunna använda i Sverige på våra egna stationer, här är det dock ett mycket bra hjälpmedel.

Vi har med oss två reportrarna på SvD idag och de kommer att följa oss även imorgon, sedan får vi se. Dagen avlöper helt utan siktade gummibåtar och vi talade med de tyska båtarna som inte heller hade sett några. Dock blåste det en hel del igår så det var inte jättekonstigt att ingen riktigt vågade sig över under natten.

Bristen på annat gjorde att vi halvvägs genom söket bestämde oss för en liten övning. Dels läktring mellan båtarna med hjälp av flotten samt nödbogsering. Vi kände alla att det satt ganska bra och fortsatte tillbaka mot Samos-stad.

Vädret har nu stabiliserat sig och eftermiddagen bjöd på lugna vindar med strålande solsken samt upp emot 20 grader. Vi blir då kontaktade av organisationen Boat Refugee Foundation som var med oss en tur förra veckan. Nu med nya personer som undrade om vi kunde vara behjälpliga att scanna av kusten gällande flytvästar. Vi gav oss ut och de var oerhört tacksamma för hjälpen.

7 mars

Vi avgår tidigt på morgonen och samlar upp ett större antal tomma flytvästar nedåt Prason, men i övrigt spanar vi ut över ett hav i morgondis utan nödställda människor. På väg tillbaka till hamn ökar vinden i styrka från söder och överstiger med råge prognosens åtta meter. Under dagen bättrar vi på förråden i båtarna, städar ur och går igenom utrustning. Team 15 har inventering och efter lunch tar tillfället i akt att gå en promenad upp till det ena flyktinglägret. Vi pratar med en engelsk hjälparbetare som står och passar i matkön, han berättar att runt 400 personer vistas här nu.

De syriska flyktingarna har sex månader på sig att söka asyl i Grekland, medan övriga har 30 dagar, förklarar en kvinnlig hjälparbetare från Sicilien. Men de flesta vill ju söka sig vidare upp i ett Europa som alltmer omgärdas av taggtråd och hinder.

Till middagen får vi sällskap av en reporter och fotograf från Svenska Dagbladet. De kom idag och ska följa med oss ut i morgon 04.55.

6 mars

Samos Medelhavet Gula båtarna

Solen håller på att stiga upp till horisonten och vi förbereder oss för avgång. Klockan är 05:55 då vi samlas för att sedan avgå strax efter 06:00. Vi börjar omgående spana efter nya gummibåtar som kan ha angjort stränderna under natten och att ingen sitter fast på någon klippavsats. Rescue Handelsbanken Liv söker strandnära och Rescue PostkodLotteriet söker längre ut och då automatiskt närmre den turkiska gränsen. Vädret är bra med vindar på ca. 5 m/s och solen passerar precis horisonten i ett rasande tempo.

En timme senare får vi syn på en gummibåt och vi kontaktar grekisk kustbevakning, som beslutar att vi ska borda båten och plocka upp samtliga personer för vidare säker transport till Malagari där alla registreras hos myndigheterna. Totalt tog vi ombord 56 personer varav 16 barn ombord på Rescue PostkodLotteriet. Rescue Handelsbanken Liv låg som säkerhetsbåt, för att sedan ta hand om gummibåten och bogsera denna in till hamn.

Samos gula båtarna grekland medelhavet

Väl i hamn lämnas människorna över till bland annat UNHCR som hjälper till på kajen i Malagari. Vi beslutar att strunta i frukost och direkt ge oss vidare ut och patrullera då vi fick information att det eventuellt skulle vara fler gummibåtar påväg över. Vi är ute till 13:00 men ser under den här tiden inga fler båtar.

Vi bunkrar snabbt och åker in för att äta lunch då magarna nu är ordentligt hungriga. Nu väntar lite materialvård för att sedan hälsa den siste medlemmen i Team 15 välkommen. Det är kul med ett nytt gäng som känns kompetent och stabilt, men det är inte utan en liten tår i ögat att team 13 åker hemåt i morgon. Vi som blir kvar tackar för rutiner och all kunskap! Imorgon blir det upp i ottan igen då vädret ser ut att bli bra, med bra vindar om än lite starkare än idag.

5 mars

En lugn natt har förflutit för vår del, sånär som på ett hejdundrande åskväder. Vi gick ut tidigt med båtarna och patrullerade, och samlade upp ett större antal tomma flytvästar i varierande skick. I bukten sydväst om Prason övade vi tillsammans och provade bland annat möjligheten att se människor i vattnet på olika avstånd. Förhållandena är idealiska när två i besättningen hoppar i vattnet; god sikt och lugn sjö, ändå ser vi inte dem längre med blotta ögat efter att vi nått ett avstånd av knappt 500 meter. Detta i en situation när vi vet var de är, i synliga dräkter och med vår stäv i sakta mak emot dem. Testet ger oss onekligen ödmjukhet inför uppgiften.

Samos gula båtarna grekland medelhavet

4 mars

Efter frukost gick vi ner till båtarna och kastade loss tamparna. Vi satte stäven norrut då man har fått in ett samtal att en gummibåt har förlist någonstans mellan Turkiet och Grekland. Vädret är initialt bra men förvärras snabbt med hög sjö som följd. Vi påbörjar omedelbart ett sök där Rescue PostkodLotteriet går längs med den turkiska gränsen och vidare österut medan Rescue Handelsbanken Liv gör strandnära sök på samma sträcka. Vi går längs med kusten mellan Samos och Gatos och inser allteftersom timmarna går att chanserna för de som eventuellt befann sig på båten och nu troligen ligger i vattnet, bara minskar för varje minut som går. Ingen vet om det är ett falsklarm eller om vi fortfarande har liv att rädda.

Vinden har tilltagit och efter drygt tre timmar avbryter vi söket i samråd med Kustbevakningen. Har en båt förlist kommer vi inte att hitta den eller några personer på grekiskt territorialvatten. Vi vill och hoppas tro att detta var ett falsklarm men lämnar ändå sökområdet med ett visst vemod av att inte ha kunnat hjälpa medmänniskor i nöd. Väl i hemmahamn iordningställer vi båtarna och tar en något försenad lunch, för sedan ta lite välbehövlig vila.

3 mars

Vinden är mycket svag och vrider runt lite på sydligt. Vi bedömer det som bra förhållanden för eventuella överfarter från Turkiet och vill vara ute när det ljusnar strax före sex. Klockan 05:58 kommer morgonens hjälte i besättningen som har varit och hämtat kaffet från morgonpigga kaféet. Tamparna landar på piren sekunderna efter och sprider en fläkt av ortens avloppssystem runt sig. Händerna får en omgång desinfektion och med pappmuggen i ena handen och kikaren i den andra spanar vi ut i skymningsljuset.

Samos Medelhavet Gula båtarna

Vi på Rescue Handelsbanken Liv går närmast kusten österut med Rescue PostkodLotteriet utanför. Vår skeppare pekar ut var den kustremsa börjar som skördat så många människoliv här. Som en symbol blänker ett litet vitt kapell uppe på berget och utgör startpunken för ”Dödens kust”. Efter detta kapell går inga vägar, kustremsan stupar brantare ner i havet och gör landstigning mycket svårt, för att inte säga omöjligt – även för en vältränad, utsövd och frisk människa, utan trauma, hypotermi, hunger eller vätskebrist.

Nils ombord på Rescue PostkodLotteriet pratar flytande tyska och växlar några ord med tyska kustbevakningen när vi har patrullerat ett tag. De och italienarna har sammanlagt räddat tjugotalet människor under natten och är på väg in i hamn med dessa. Vi bedömer det som att området är ordentligt genomsökt och går även vi tillbaka strax efter åtta för lite frukost.

Under dagen ägnar vi tid åt att serva båtarna, städa kontoret och när det mörknar går vi ut och övar. Vi tar oss till Kyrkviken där vi är två ur besättningen som hoppar i det nu svarta vattnet. En bläckfisk undviker vårt sällskap och försvinner snabbt i djupet, och stjärnhimlen lyser klart när vi simmar in med flotten. De metamorfa bergarterna som urholkats likt en torkad tvättsvamp av havet utgör sylvassa klippor, men i skenet av Rescue PostkodLotteriet och Rescue Handelsbanken Livs strålkastare ser vi var vi kan få bra grepp och klättra upp. Man kan undra hur dessa arma människor ska klara detta i natten när det dessutom går sjö.

Efter genomförd övning beger vi oss med hungriga magar tillbaka till hem för att äta en sen middag. Det har varit en lång dag. Vi behöver samla kraft om vi skulle få larm i natt.

2 mars

Vi startar dagen med att gå ut på den sedvanliga turen men istället för att vända åter vid Gatos eller Pythagoreio satte vi stäven vidare söderut mot Agathonisi. Dock ser Rescue PostkodLotteriet ett eko på sin radar som inte stämmer överens med sjökortet och då Rescue Handelsbanken Liv ligger närmast styr vi dit för en kontroll. Vi hittar snart ekot och det visar sig vara en gummibåt som är på väg över till Samos. Vi kontaktar grekiska kustbevakningen som även de fått in observationer från fiskebåtar i området. Då båten gör bra med fart genom vattnet (6-7 knop) avvaktar vi på ett ordentligt avstånd för att inte eventuella smugglare skall känna sig hotade eller att personer ombord inte skall få för sig att försöka komma till oss istället för att styra rakt mot stranden. Vi gör bedömningen att de kommer gå rakt på en strand och släpper båten den allra sista biten.

Moas

På vägen söderut mot Agathonisi träffar vi på MOAS (Migrant Offshore Aid Station) och bestämmer oss för att höra om vi kunde få göra ett studiebesök. Vi mottogs med öppna armar av dessa trevliga ”kollegor” som gärna visade upp sitt otroliga räddningsfartyg. Imponerande syn på många sätt. Efter lunchen går vi åter mot hemmahamn, och under resan siktar vi inga fler gummibåtar. Väl hemma så bunkrar vi båtarna för att sedan iordningställa dem.

Nu ska vi gå och lägga oss. Det verkar bli bra vindförhållanden och som följd till detta troligen många gummibåtar, därför går vi ut innan 06:00 i morgon för en första kontroll.

1 mars

Sydliga vindar på runt tio meter per sekund har hindrat osäkra farkoster från att lämna Turkisk kust under natten. Prognosen för dagen är fortsatt sydlig vind och 4-5 Beaufort, vilket ju ger ungefär det dubbla med svensk vindskala. Efter att ha tryckt ut det mesta av luften i flotten på Liv surrar vi upp den och gör ett gemensamt morgonsvep förbi Prason och söderut mot Gatos. Rescue PostkodLotteriet med Team 13, som varit här en vecka, går närmast kusten med Rescue Handelsbanken Liv strax efter och längre ut. Plötsligt får vi syn på något ljusgrått i vattnet. När vi närmar oss visar det sig vara ännu en gummibåt som ligger uppochnervänd och punkterad/kontrollerad. Sakta är den på väg de 190 meterna ner mot havsbotten.

Medelhavet Samos Gula båtarna

De höga landformationerna ger för svenska sjöfarare annorlunda vindar med mikroförhållanden som växlar runt varje udde. När Rescue Handelsbanken Liv rundar Gatos yr vattnet i luften längs den turkiska sidan. Vinden åker berg och dalbana, vi uppskattar byarna till 17 m/s och våghöjden väl två meter vid Gatos där det snabbt grundar upp. Inget väder för överlastade gummibåtar, enkelt sagt.

Samos Medelhavet Gula båtarna

Vi fortsätter in i en vik och övar tilläggning med stävskyddet monterat. Här där det är skyddat är det istället lugna, idealiska vindförhållanden. Det nyanlända teamet kan i lugn och ro öva på rutinerna med flotten som två besättningsmedlemmar simmar iland med.

Väl i hamn går vi igenom övningsmomenten tillsammans medan vi väntar på att kunna bunkra. Efter att vi ätit en sen lunch väntade underhållsarbete och avspolning.

29 februari

Då var den här, första dagen för Team 14. En rutinerad skeppare från Hovås och en skicklig styrman från Strömstad samt två räddningsmän från Ystad respektive Stenungsund. Dagen har bestått av mekande för skeppare och styrman ombord på Handelsbanken Liv där det skulle bytas motorfästen och annat dylikt. Vi har också varit ute på en patrullering längs med kusten från Samos-stad i norr till Pythagorio i söder. På väg söderut hittade vi en tom gummibåt, med massor av flytvästar och bilringar. Efter kontakt med kustbevakning släpper vi ärendet, då denna båt skall ha fått hjälp tidigare men drar in den till stranden för att inte störa övrig båttrafik. till en strand för att inte störa övrig båttrafik. Vi passade på att prova på lite vattenövningar, bland annat bogsering in mot strand där vi simmade den sista biten tillsammans med flotten.

Samos Medelhavet Gula båtarna

På väg tillbaka mot Samos stad strax utanför Posidonio och mycket nära den Turkiska gränsen hittar vi ytterligare en gummibåt. Denna var dock svårt tilltygad då ett av totalt två flytelement var punkterat. Vi gjorde ett snabbt sök i området fortsatt på grekisk sida men hittade inget annat än flytvästar, bensindunkar i vattnet. Nu är det dags att sova, för imorgon skall det bunkras båtar och övas för fullt.

28 februari

Nu är den här, den sista dagen för team 12. Nästan hela team 14 har anlänt och vi har haft en överlämning hela dagen. På kvällen åt vi en gemensam middag för att välkomna den nya besättningen!

26 februari

Idag har varit en lång dag, vi kastade loss 05:00 och hittade ganska direkt människor på en klippa strax väster om Prason. Samos dykare hade blivit uppringda av räddningstjänsten och dök också upp. Vi arbetade ihop och kunde leda människorna mot den smala stigen mot Vathi. Vi gick in till hamn och åt frukost efter avslutat strandsök. Efter en stund ringde Hellenic Coast Guard som då befann sig halvvägs till Turkiet, lastade med flyktingar och hade fått stop i en maskin. Full fart 6-8NM rätt NV. Väl framme lastade vi Rescue Handelsbanken Liv med alla 26 flyktingar, samtidigt som vi fick larm om båtar i nöd 2NM norr Prason. Efter tre timmar då vi hittat flytvästar, vrakdelar och en ryggsäck, avbröts söket genom HCG. Frontex meddelade att man just fått iland 70 personer ur 2 båtar och HCG kom till konklusionen att det var dessa det larmats om.

Samos Medelhavet Gula båtarna

25 februari

Morgonsvepet Vathi – Prasos – Gatos påbörjades denna morgon kl. 08.00. Vi gick ut lite senare än vanligt, eftersom det blåste en del och sannolikheten att flyktingar skulle komma över havet var relativt låg. Vi upptäckte mycket riktigt inget intressant under dagens patrullering. Efter bunkring och daglig vård av båtar och utrustning tog vi en promenad på byn. I natt mojnar vinden för att vara helt borta i morgon bitti, så då kommer vi att gå ut 05.10. Rescue Handelsbanken Liv kommer att vara med fast bara på en maskin, men det känns tryggt att ha med henne också utifall att vi behöver plocka upp många människor.

Vårt team närmar sig dagen för att åka hem och det känns vemodigt, vi vill stanna kvar och hjälpa fler. Det är svårt att beskriva den varma känslan av att vara på plats och handgripligen vara skillnaden mellan liv och död. Men det är givetvis bra att fler besättningar kommer ner och får erfarenheten och vara en del av insatsen.

24 februari

Vi lämnade som vanligt kaj klockan 05.55 och redan 06:54 siktar vi den första gummibåten. Den rör sig vingligt i 4,8 knop mot Samos. Efter ett tag ser vi fler båtar på ekot och det beslutas att Rescue Handelsbanken Liv skall följa den första båten mot land medan Rescue PostkodLotteriet tillsammans med italienska kustbevakningen stannar kvar och bevakar de andra, som än så länge befinner sig på Turkiskt vatten.

När klockan närmat sig 08.00 stannade gummibåtens snurra och de vinkade på hjälp. Vid det här laget hade det börjat blåsa upp en hel del så Rescue Handelsbanken Liv lastade ombord 61 personer från Syrien och körde dem till hamnen i Malagari. Efter att ha lämnat av de nödställda köpte vi med frukost till Rescue PostkodLotteriet som varit kvar till havs och sökt av den norra kustremsan. Tyvärr visade det sig att motorfästena på Handelsbanken Livs styrbordsmaskin var trasiga och vi kan inte köra båten igen förrän vi har fått nya på söndag kväll. Istället skall PostkodLotteriet gå som vanligt tillsammans med Hellenic Rescue Teams ribbåt med två personer ur Gula Båtarnas besättning ombord.

23 februari

Dagen började med sedvanlig avsökning av kust och hav. Det var alldeles lugnt med vackra väderförhållanden och en nästintill obefintlig nordlig vind. Planen var att göra stävnings- och flotteövningar vid Prason, men just när vi börjat kom ett larmsamtal från vår grekiska kollega om att flera flyktingbåtar var på ingång.

Vi lokaliserade totalt fyra båtar; tre som gjorde 5 knop i västlig kurs och en som låg stilla. Den lokala kustbevakningen tog hand om två av båtarna och bad oss att ta ombord människorna från de andra två. Rescue Handelsbanken Liv undsatte en båt med 46 personer ombord och åkte sedan till hamnen Malagari med dem. En estländsk frontexenhet som är stationerad i Karlovasi agerade backup medan Rescue PostkodLotteriet lastade ur den andra båten. Samarbetet med den grekiska kustbevakningen och den estländska båten resulterade i att vi gemensamt undsatt nästan 200 människor ur fyra usla gummibåtar. Vi hjälpte 96 personer av dessa!

22 februari

Idag har varit en lugn dag. Vi började vid 08.00 med att team 13 körde båtgenomgång, därefter gick vi ut på den sedvanliga (men numera modifierade) rek rundan Prason – Gatos. Det vi gör annorlunda är att en båt söker kustnära och den andra ca 2NM ut för att täcka upp ett större område.

Samos Medelhavet Gula båtarna

På eftermiddagen gick vi ut och övade med flotten, det känns viktigt att sätta denna tidigt så att alla medverkande kan detta moment. Det gick alldeles utmärkt och det märks att teamen består av erfarna och lugna individer.

Nu laddar vi för morgondagen som kan bli händelserik. Vinden ska avta och det är fullmåne vilket ger bra sikt på havet.

21 februari

Idag är det söndag och då är vi fyllda med blandade känslor eftersom det är besättningsbyte. Nytt team, team 13 har anlänt, välkomna!

Dagen har bestått av sök i tre meters vågor och därefter har vi lagt båtarna vid "bunkerpiren" på grund av kraftig vind, städning, inventering och inte minst en gemensam avskedsmiddag för team 11!

20 februari

I dag gick vi ut 05:55 som vanligt. Kustbevakningen hade bett oss att vara kvar i operationsområdet (Dödens kust) fram till 10.00. Vi gjorde vårt dagliga svep runt uddarna Prason och Gatos och samlades vid Kyrkviken för att genomföra ett par övningar. När vi var klara med det och skulle göra ytterligare ett svep, ringde grekiska kustbevakningen upp oss och informerade om en båt som eventuellt var i nöd. Positionen var okänd men det var en längre från land än vad vi normalt söker. Relativt snart efter att vi har börjat sökarbetet får Rescue Handelsbanken Liv kontakt med en gummibåt med 47 personer. Dessa assisteras så de kommer i land utan några missöden. Samtidigt har vi nu fått en bättre position som vi går mot, men i vår söklinje påträffas en annan gummibåt som har tagit in rätt mycket vatten och där det är full panik. Vi närmar oss försiktigt och stabiliserar situationen medan vi väntar in Rescue PostkodLotteriet. Relativt smidigt förflyttar vi 80 personer över till oss, varav den yngsta var bara några dagar gammal.

Vi fortsätter mot den tidigare angivna positionen tillsammans och kommer fram samtidigt. Här är läget lugnare men de är fortfarande i nöd och har tagit in vatten i båten. Vi läktrar över 65 personer.

I dag räddade vi 145 personer och assisterade 47. Det känns otroligt bra och vi är tacksamma att vi hade marginalerna på vår sida!

Samos Medelhavet Gula båtarna
Samos Medelhavet Gula båtarna

19 februari

Vi har myntat ett nytt begrepp: "05:55". Det är den tid vi ses på kajen för att gå ut 06:00 och komma till "Dödens kust" i gryningen. Det ger oss bästa förutsättningarna att snabbt upptäcka och kunna hjälpa nödställda. Väl därute görs vårt vanliga svep. Vi finner en liten gummijolle med elmotor snyggt parkerad på klippan. Vi söker igenom området men finner ingen människa.

Samos Medelhavet Gula båtarna

18 februari

Dagen började klockan 04.00. Vi samlades på kajen för att gå ut och patrullera när vi fick reda på att ett antal flyktingar fanns på en strand bara 15 minuters körväg från Samos.

När vi kom fram till platsen låg redan en grekisk kustbevakningsbåt i området. Vi gick sakta fram mot stranden men bedömde att djupgåendet var begränsat, varpå vi beststämde oss för att bärga människorna med hjälp av livflotten. De var nio personer, fyra barn, en bebis, två äldre och två medelålders.

Flotten läktrades in och efter tre omgångar var alla bärgade från stranden och ombord på Rescue PostkodLotteriet. Trötta men helt oskadda och torra lämnade vi av dem vid Malagari. Efter en kort debriefing och genomgång avgick vi för ordinarie spaning och rekrunda mot Gatos. Utan att hitta något särskild återgick vi mot Samos och förtöjde kl 08.00.

Under eftermiddagen gick vi mot Kalovasi och varvet där vi tog upp Rescue PostkodLotteriet för underhåll.

17 februari

Dagen började klockan 05:30 med samling på kajen. Rutinmässig patrullering stod på agendan och att vara ute i god tid när det ljusnade var målet. Båda båtarna lämnade kaj och börja söka österut mot Prason/Gratos. Rescue Handelsbanken Liv söker strandnära vid ”Dödens kust” medan Rescue PostkodLotteriet söker strandnära från Samos och mot ”Kyrkviken”. Vi siktade en flyktingbåt, som under uppsikt lyckades ta sig in i land.

Vi förberedde stävskydd och ombordtagande av de nödställda och när vi hittade ett lämpligt ställe att stäva emot hittas kunde vi börja med att ta ombord kvinnor och barn. Det var totalt 38 personer varav 12 barn, ett spädbarn, två gravida kvinnor och en halvförlamad kille. När vi började få över männen och fem återstod, bestämde vi oss att använda livflotten för att förflytta den förlamade killen från stranden till båten. En ytsimmare skickas i vattnet och simmar ca 20 meter in mot stranden. Vi hjälps åt att få mannen ombord på flotten och sedan ut till båten. Allt förlöper väldigt lugnt och fint. De sista männen lastas ombord på Rescue Liv och går sedan i hög fart mot Samos/Malagari då en person blivit akut sjuk.

Väl framme i lägret på Malagari möter Läkare Utan Gränser och tyska kustbevakningen upp oss. Personen har stabiliserats igen och kan nu få hjälp att ta sig till lägret för att vila upp sig. På eftermiddagen går vi åter ut med båda båtarna och övar livflotteövning och nödbogsering. Vi passar också på att dyka ner till ett vrak alldeles i närheten. Efter det går vi tillbaka till hamnen för en efterlängtad middag.

Samos Medelhavet Gula båtarna
Samos Medelhavet Gula båtarna

16 februari

Vi stävar österut mot Gatos på ett spegelblankt hav. När vi rundar udden vid Gatos upptäcker vi en hel del vrakdelar och bråte i vattnet. Väldigt snabbt inser vi att det har hänt en olycka. Vi hittar en gummibåt där enbart akterspegeln sticker upp. Många flytvästar, bilringar och annat vrakgods ligger i vattnet, och även en hel del kläder som jackor, tröjor och skor. Tyvärr väldigt många barnkläder och barnskor. Vi påbörjar ett sök efter eventuella kroppar och folk på land, men utan något resultat.

Italienska kustbevakningen undsatte 78 personer tidigare under morgonen och antagligen var det resterna från denna operation som vi hittade. Att se kläderna flyta omkring i vattnet är fruktansvärt och det är svårt att förmedla hur tuff den synen är.

På vägen tillbaka upptäcker Rescue PostkodLotteriet människor på land vid en ö alldeles utanför Samos. Pulsen stiger direkt, men när vi närmar oss upptäcker vi att det inte är några flyktingar utan att det är militären som har någon sorts operation på ön.

Efter att vi har fått i oss lunch är klockan redan 15:00 och vi lämnar återigen kaj för att tillsammans öva flotteövning. Allt löper på väldigt bra och vi fortsätter öva ett par timmar till, så som person i vatten och nödbogsering, innan vi återgår tillbaka till hamnen.

Barnkläder i vattnet
Gummibåt

15 februari

Samos Gula båtarna
Samos Medelhavet Gula båtarna
Samos Gula båtarna Medelhavet

Idag har vi övat stävningsövningar med team 12 på norra änden av Samos. Klipporna här på Samos är inte särskilt förlåtande, de är mycket vassa så vi monterar ett stävskydd av gummi och försöker hitta en lämplig plats att stäva mot. Det är svårare än vad det låter. Vid vår övningsplats för dagen så hittade vi en sjunken gummibåt men tack och lov inga människor eller kroppar, de klarade sig nog i land innan den sjönk.

Vi har även mekat med Rescue PostkodLotteriet under dagen. Det elektriska problemet med gasreglagen är nu åtgärdat!

14 februari

Det har blåst ordentligt sydlig vind, det gör sjön grov så det kommer inte så många migranter nu. Vi har sett ett fåtal, och bara några nya båtar på stränderna. Vi fortsätter dock våra svep av "Dödens kust" under morgonen och förmiddagen.

Idag kom den siste medlemmen i team 12, hela vägen från Färöarna. Team 12 består av en svensk, en grek, en australiensare och en färöing. Det har under dagen genomförts överlämningar mellan team 10 och 12. Om någon har missat detta, så överlappar nu besättningarna varandra, så att när ett team varit på plats en vecka av totalt två, anländer nästa team.

Vi har under dagen också hunnit genomföra den första gemensamma övningen, vilket blev en flottövning!

13 februari

Dagen inleddes med morgonmöte där vi stämde av både mental och fysisk status samt diskuterade olika erfarenheter vi upplevt. Det här är en viktig del för att hålla koll på varandra, samordna teamen och för att ständigt utveckla vår verksamhet.

Vi gick därefter ut för ett svep utmed kusterna. Det är extra viktigt nu när den italienska kustbevakningen tillfälligt gått till ett annat område och den grekiska kustbevakningen undviker att gå ut i de hårda vindarna. Sannolikheten att några båtar tar sig över i detta väder är liten, men kontroll är bättre än att anta och svepet bekräftade att inga nya flyktingar fanns i vårt område. Eftermiddagen ägnades åt att bunkra båtarna och ordna med nytt stävskydd på Rescue Handelsbanken Liv.

12 februari

Dagen började med att vi genomförde ett tidigt svep av kusten vid 05.00, därefter gick vi tillbaka och åt frukost. Det märks att sämre väder och hårdare vindar är på väg, vad vi kunde se hade inga nya flyktingbåtar kommit till vårt område.

Eftermiddagen ägnades åt att inventera och organisera kontoret, vårda båtarna samt repetition och utbildning i HLR av barn. Två från besättningen i team 12 har kommit, och har fått utrustning och börjat sättas in i rutinerna.

11 februari

Vi har haft en lugn natt utan larm och efter en gemensam frukost tog vi oss ut på en morgonrunda ner till Gatos. Det blåste från syd och under natten var det upp emot 10 m/s, detta försvårar väsentligt för gummibåtarna att ta sig över. Plastbåtar/speed boats kan såklart fortfarande komma, men inga nödställda syntes till idag. På vägen hem stannade vi till och övade ”person i vatten” i Kyrkviken, där en vacker regnbåge kikade fram.

Övning Samos

Eftermiddagen tillbringades åt service av båtarna medan några avvek för att delta i medic-mötet som hålls varje torsdag. Eftersom Malagari-lägret håller på att monteras ner var möteslokalen flyttad. Om det inte nämnts innan så ska alltså militären ta över organisationen av flyktingförläggningen och lägret i hamnen ska flyttas upp till det andra lägret som ligger precis ovanför staden. Vad detta innebär och hur det ska gå till är just nu oklart.

I dag mötte vi också upp en tysk frilansjournalist som väldigt gärna ville träffa oss. Han hade hört från flera olika håll att det vi höll på med var riktigt bra och av hög klass. Det var kul att få ett intyg på att det vi gör uppfattas och uppskattas av de runtomkring oss.

10 februari

Övning Samos

Det var två trötta team som vaknade efter en lång arbetsdag dagen innan med många larm. Efter frukost gav vi oss ut på patrull och kunde glädjande nog konstatera att inga nya flyktingar satt strandsatta i vårt patrullområde. Vi övade med flottarna, som vi använder när vi undsätter flyktingar som befinner sig på platser där båtarna inte kommer in. Efter lunchen genomförde vi en kortare utvärdering av förmiddagens övningar, därefter tog vi båtarna över till flyktinglägret Malagari. Vi märker att det är viktigt för oss att bearbeta vad vi är med om här nere och ett sätt är att möta människorna vi har räddat. Det blir många varma och glada möten och en del vill ta foton med oss när vi hälsar på. Som alltid berör det extra mycket att se barnen!

Många undrar varför vi åker ner och gör det här, och svaret är egentligen ganska enkelt: Vi tror på att hjälpa människor som har hamnat i nöd. I morgon kanske det är vi själva eller någon i vår familj, och då hoppas vi att någon räcker ut en hand till oss. Varje dag ser vi hundratals tomma flytvästar som ligger utmed kusterna, på klipporna och i vattnet. Alla dessa västar representerar en människa som har lämnat allt bakom sig och flytt i hopp om att förhoppningsvis få ett bättre liv. Vi som är här har bra utbildning, utrustning och båtar, och vi är stolta över att ta tillvara på det och gör vad vi kan för att hjälpa våra medmänniskor!

9 februari

Vi vaknade vid 06:00 av ett larm om en grupp strandsatta personer vid Sika, som är den sydligaste delen av Samos. Vi kastade loss och begav oss mot de nödställda. Den äldsta av dem var 87 år och den yngsta var inte mer än 60 dagar gammal. Vi lastade ombord alla på båtarna och körde därefter in dem till Pythagorions marina där bussen till flyktinglägret väntade.

Efter det vände vi hemåt igen och under tiden gjorde vi vår sedvanliga övningsrunda. Vi hann bara komma till Gatos innan vi såg en smugglarbåt vid stranden som hade lämnat av 23 flyktingar. Där fanns även polis och Frontex på plats och efter samtal med den grekiska polisen så tog flyktingarna sig upp till vägen på egen hand.

Vi fortsatte vår övningsrunda och allt verkade lugnt tills vi passerade yttersidan om Makroniso. Där såg vi två flyktingbåtar som gick långsamt fram. Vi guidade dem till en säker landstigningsplats i närheten. Det var omkring hundra personer ombord på båtarna men allt gick tack och lov lugnt till. Det kändes bra att se och höra deras glädje efter att ha kommit säkert i land.

Samos 9 februari

8 februari

Team 9 lämnade Samos i morse och team 11 hade en omfattande överlämningsdag igår. De tog över larmansvaret vid middagstid och lyckligtvis fick de en lugn första natt. Team 10 kom hit för en vecka sedan och vi har sedan dess hjälpt ett par flyktingar från Gatos udde till en av kustbevakningens båtar. I övrigt har dagarna mest bestått av övning och underhåll av båtarna. Men trots få skarpa insatser så har vi knappast gått sysslolösa, vi övar så mycket vi kan och det händer annat hela tiden.

Efter att vi lämnat in en crewlist och övningslogg till kustbevakningen så körde vi ett morgonmöte på hotellet för att få in team 11 i rutinerna. När genomgången var klar startade vi upp båtarna och gav oss ut på rekognosceringsrunda längs ”Dödens Kust”. På väg ut mot Prasón hörde vi kustbevakningen säga något om en flyktingbåt och strax därpå såg vi både kustbevakningsfartyget och en gummibåt full med människor en bit ut till havs. Kustbevakningen hade läget under kontroll så vi fortsatte längs kusten.

Eftermiddagen spenderades vid kajen så att de nyanlända besättningsmedlemmarna fick tid att gå igenom båtarna ordentligt. Under tiden sysslade team 10 med annan logistik runtomkring och Rescue Handelsbanken Liv fick nya fendrar då en hade slitits loss och en hade punkterats när det blåste för ett par dagar sedan.

Dödens kust
Dödens kust

7 februari

Efter frukost begav vi oss ut i vågorna för att ta oss bort till Práson där vi övade livräddning med flotte. Team 9 har nu varit på Samos i två veckor och den första veckan var väldigt intensiv. På måndag morgon fick vi ett uppdrag där vi undsatte 60 flyktingar och rivstarten var ett faktum. Veckan flöt sedan på och uppdrag efter uppdrag trillade in. Vi hade ett uppdrag med ett tragiskt utfall där vi fick bärga 11 kroppar. Vi har fått ta del av många tragiska livsöden och vi har pratat med flyktingar som har förlorat sina familjer under den farliga resan till Europa. Men vi har också sett glädje, skratt och känslor av hopp. Att se människors ansikten lysa upp på grund av att de är i säkerhet, att få en kram eller en kyss på kinden av en helt främmande människa värmer gott i den grekiska kylan. Vi i Team 9 har undsatt 183 personer under de två veckor som vi har varit på Samos. Det känns gott att veta att vi har gjort skillnad!

Gula båtarna

6 februari

I går kväll började det blåsa upp ordentligt med nordliga vindar vilket innebar mycket sjögång. Innan vi gick och lade oss så förtöjde vi våra två båtar ordentligt för att vara säkra på att vi inte skulle vara båtlösa nästa dag. Efter frukost dagen därpå gick vi ut för att kolla läget. Vi noterade att aktertamparna hade slitits loss från däcken som de var förtöjda i, så det var tur att vi förstärkte dagen innan. Vi begav oss sedan ut i sjögången och beräknade en vindstyrka på 20m/s samt vågor upp till 5 meter. Efter cirka 20 minuter bestämde vi oss för att vända. Risken att någon sitter på en klippa var minimal och risken för att något på våra båtar kunde gå sönder var större. Vid några tillfällen lyfte hela båten från vattenytan och dunsade ner igen, men annars kändes det säkert att stå på däck. När vågorna kom mot oss i sidled så reagerade inte båten alls så kraftigt som vi hade trott. Efter denna upplevelse litar vi alla ännu mer på båtarnas kapacitet.

Medelhavet

5 februari

Under gårdagen gjorde vi ett studiebesök på MOAS. Vi gick bort till deras femtiometers räddningsbåt som ligger förtöjd ett par hundra meter från oss. Vi fick en rundvandring och information om båten samt om tidigare räddningar. Ett befäl ombord berättade om tiden när de var utanför Libyen. Där är flyktingbåtarna mycket större än här på Samos. MOAS har flera gånger fått plocka ombord runt 500 flyktingar och vid något tillfälle var det så många som 2000 flyktingar på en och samma gång.

MOAS har två stycken elvameters räddningsbåtar uppe på däck som firas ner längst styrbord och babord. När studiebesöket var över gjorde vi oss i ordning för att ta oss ner till Pythagorion. På väg dit sökte vi av vattnet och klipporna, men utan att upptäcka några nödställda. Det har varit lugnare för vår del hela veckan och uppdragen har varit färre än tidigare.

MOAS räddningsbåtar

4 februari

Idag deltog vi i ett så kallat ”medic meeting” som hölls i flyktinglägret i Malagari. När mötet var avslutat kom färjan som tar flyktingarna vidare till Aten. Där finns ett större läger, men med begränsade sovplatser och flyktingarna får själva stå för maten. Trots detta var många i alla fall förväntansfulla på att komma iväg. I lägret i Malagari jobbar en eldsjäl från Norge som heter Janita Marolia. Hon har startat en organisation som heter ”Mat till flyktingar på Samos” och genom bidrag så finansierar hon ett mål mat om dagen till barnen i lägret. Några av oss i besättningen fick vara med och dela ut mat till barnen innan färjan skulle avgå. Det var värmande att se familjernas glada miner när påsarna delades ut.

Janita berättade om en flicka som hade fått rejäla bränn- och frätskador under resan över Medelhavet. Hon hade suttit i båten en hel natt och det hade läckt ut bensin från en plasthink. Hon blev genomblöt av bensinen, men det fanns inget att göra åt det under båtresan. I lägret upptäckte de att hon fått tredje gradens brännskador från midjan och neråt. Den stackars flickan hade bokstavligt talat bitit ihop under hela båtresan.

3 februari

Vid klockan 23:30 väcks vi av att VHF-radion ljuder på högsta volym. Vi tog oss ner till båtarna och just när vi skulle kliva i räddningsdräkterna fick vi reda på att larmet var avblåst. Det visade sig att elva personer hade hamnat i vattnet, men våra italienska hamngrannar hade hittat dem och plockat upp samtliga. Mer information om läget fick vi inte, så vi gick tillbaka till våra rum för att sova vidare. Klockan ringde 06:30 nästa gång och vi fick en välbehövlig sovmorgon med tanke på tidigare nätter. Efter frukost gick vi bort mot Práson och med värmande sol och lite saltvattenstänk i ansiktet betade vi av sträckan innan lunch. När vi ätit upp tog vi oss bort till Karlovasi som ligger nordväst ut. Att ta sig dit med en fart på 7 knop tar cirka 2,5 timmar. Vi åkte lugnt och stilla samtidigt som vi noga skannade av vattenytan och bergsmassiven som sträcker sig upp mot himlen. Vi använde oss flitigt av radarsystemet och sjökortet där vi testade olika funktioner, till exempel att lägga upp sökmönster. När destinationen var nådd drack vi en välförtjänt kopp kaffe på ett lokalt café.

2 februari

Vi klev upp klockan 03:30, tog på oss våra arbetskläder och gick ner till båtarna lite sömndruckna för patrullering längst Samos nordliga kustremsa. Patrulleringen pågick fram till gryningen och efteråt bjöds det på frukost på hotellet. Efter frukosten fick vi uppgifter om en grupp flyktingar som satt fast på klipporna vid Gatos. Vi gav oss genast av och när vi närmade oss ”Dödens kust” skymtade vi rök vid en bergvägg. Efter ett snabbt sök konstaterades att någon hade gått iland under natten, men sedan tagit sig där ifrån.

Vi fortsatte färden mot Gatos och när vi väl kom fram så möttes vi upp av Kustbevakningen. Vi såg ett tiotal personer som satt fast på klipporna och vi gick in med våra båtar för att på ett säkert sätt ta hand om dem. En kvinna hade skadat sin fot men de andra var helt oskadda. Rescue Handelsbanken Liv tog sig lite längre bort och tog hand om nästa grupp med människor. På något vis hade gruppen delat på sig. 24 människor varav 8 barn lämnades sedan över från våra båtar till Kustbevakningen, som därefter körde in dem till Malagari.

När vi lagt till vid kajen kom en man fram till oss och berättade att han kommer från Syrien men bor numera i Sverige. Han hade åkt hit till Samos för att leta efter sin familj bestående av tio personer som alla är saknade. Igår hittades hans bror, avliden, vid en strand här i närheten. Mannen berättade att hans familj var på väg från Turkiet till Grekland under natten till torsdagen. Det var den dagen som vi bärgade elva kroppar. Med största sannolikhet så förlorade han hela sin familj under den natten. Mannen kunde knappt stå på benen när han berättade sin historia för oss. Vi kommer under morgondagen lägga lite extra fokus på att försöka hjälpa mannen att hitta sina omkomna släktingar. Ett sök kommer att genomföras.

1 februari

Nu har vi varit på plats på Samos i 100 dagar. Under den här tiden har vi hjälpt 1 202 flyktingar till en säkrare tillvaro. En del av dessa människor skulle med stor sannolikhet ha klarat sig utan oss, men vad hade hänt med alla de andra? De som satt i en båt mitt ute i stormigt hav, låg i vattnet eller befann sig på klippor utan någon möjlighet att ta sig där ifrån? Vi är stolta och glada över att vara på plats för vi vet att vi gör stor skillnad för väldigt många människor.

31 januari

Vi gick ut till båtarna för att göra oss redo för en dag på havet. Efter att vi lämnat hamnen och satt kurs mot Praso skymtade vi en flyktingbåt som gick väldigt långsamt och såg ordentligt lastad ut. När vi kom närmare såg vi att gummibåten var full med människor och det var inte många som hade flytväst på sig. När Rescue Handelsbanken Liv hade gjort fast sig i både fören och aktern på gummibåten lade Rescue PostkodLotteriet sig på babord sida om Handelsbanken Liv. Vi började sakta men säkert att föra över flyktingarna från den osäkra gummibåten till tryggheten ombord på våra räddningsbåtar. Vi fördelade människorna mellan båtarna och när vi var färdiga var det 74 personer ombord, varav 42 av dessa var barn.

Tankar flög förbi om vad som hade kunnat hända om gummibåten hade tagit in vatten, om den hade tyngts ned för mycket eller om det hade varit mer sjögång. Vi tog ett bra beslut när vi bestämde oss för att göra denna operation mitt ute till sjöss trots att det blir fler risker än om vi hade stävat mot land och tagit emot dem där istället, men gummibåten hade inte kunnat komma iland på något lämpligt ställe. Vi befann oss trots allt utanför "dödens kust". När vi kom tillbaka till hamn efter att ha lämnat av dem vid lägret i Malagari så kom den nya besättningen som skulle lösa av team 8. I morgon ska vi gå upp klockan 03:30 för att gå ut och öva längs Samos nordliga kust. Godnatt Sverige!

30 januari

Det börjar närma sig ett avslut för Team 8 här på Samos. Vistelsen har förändrat våra perspektiv. Vi ser annorlunda på situationen och flyktingarna som med livet som insats kommer över sunden till Grekland. Vi har mött många livsöden och skapat minnen för livet. Mötena med barnen är några av de mest positiva. På något sätt lyckas barnen hitta glädje i tillvaron och deras glädje har smittat av sig till oss. De gör uppdraget uthärdligt och de motiverar oss att fortsätta.

Vi kommer att sakna Samos!

29 januari

Vi har fått lite distans till gårdagens fatala olycka. Det är fortfarande svårt att greppa vad som har hänt och vi kommer nog aldrig kunna förstå det. Men en sak är säker, gårdagen kommer aldrig glömmas bort av oss som var här. I morse fick vi ett larm om människor på en ö mellan Práson och Gátos. Om smugglaren istället satt flyktingarna i land hundra meter åt ena eller andra hållet hade de varit på Samos strand och snart kunnat ta sig vidare längs med vägen. Nu stod de där strandsatta. Vi tog ombord 25 tacksamma flyktingar och gick tillbaka till kajen i Samos.

Under eftermiddagen kom äntligen den efterlängtade axeln till Rescue Handelsbanken Liv. Efter en testkörning kunde vi dra en lättnadens suck, båten är fullt spelbar igen.

28 januari

Idag har varit en sorgens dag här på Samos. Vi fick information om att en båt med ungefär femtio människor hade försvunnit i havet under natten. Italienska Guardia Costeria patrullerade under natten och lyckades komma fram i tid för att rädda några av de nödställda men trots detta var de många som omkom. Vi fick larmet alldeles för sent och när vi kom fram till platsen kunde vi inte göra annat än att söka efter kropparna från olyckan. Våra båtar bärgade elva omkomna, och känslan av otillräcklighet och frustration över situationen är påtaglig bland oss i besättningen.

Det är svårt att sätta ord på alla känslor som kommer ur en sådan dag som vi varit med om idag. Kontrasterna är svåra att ta in. Havet låg lugnt och nästan utan vågor. Samos berg reste sig stolta i soluppgången och en flock delfiner simmade förbi. Men i vattnet flöt även vrakdelar och omkomna.

27 januari

När vi skulle förtöja vid kajen igår for en av förtöjningslinorna upp i babord vattenjet på Rescue Handelsbanken Liv. En av oss simmade ner för att försöka dra ut linan, men efter några försök konstaterade vi att vi behöver dyka för att såga av de sista bitarna. Grannarna på kajen erbjöd sig att hjälpa till och efter frukost dagen därpå dök Nicola från grannbåten ner i vattnet. Det visade sig att det satt fast rester från tidigare indragning i vattenjetten och det förklarar också varför vi upplevt båten som lite trött.

Glada i hågen efter att ha löst problemet gav vi oss ut på havet men märkte snabbt att Handelsbanken Liv tappade kraft och sedan stannade av. Någonting var fel med styrbordsmaskinen. Vi tog oss långsamt hemåt igen på bara en maskin och efter lite grundligare undersökning konstaterade vi att det rörde sig om ett axelbrott på kompositaxeln som sitter mellan backslaget och vattenjetten.

Huvudkontoret i Göteborg ordnade snabbt fram två nya axlar och såg till att dessa skickades med besökare från Schibstedt som var på väg ner till Samos dagen därpå. Vi fick senare höra att det fanns observationer om en grupp med flyktingar bortåt Gátos så vi beslutade att Rescue PostkodLotteriet skulle gå längs kustlinjen dit och Handelsbanken Liv vanka efter på en maskin. När vi kom ut ur viken såg vi en strandad båt och omkring tjugo flyktingar på stranden. De hade tänt en eld för att bli upptäckta och vi berättade för dem att det finns en väg hundra meter upp. Alla verkade må bra och de gav sig så småningom iväg längs med vägen!

Gula båtarna 27 januari

26 januari

Idag har det varit lugnt för vår del. Vi har inte sett till några nya båtar eller personer när vi har varit ute och övat, detta trots att trycket borde vara stort efter att det har mojnat efter flera dygn med hårda vindar. Vi fick reda på att flera omkomna bärgats av andra båtar igår, men under våra sök såg vi inga spår av vrakdelar. Ingen vet ännu vilka de omkomna var eller var de kom ifrån.

Vi har under dagen träffat Omar från Sverige som har vart på Samos i en vecka. Han sitter vid vårt bord med tårar i ögonen och visar bilder på sin bror med barn som har omkommit. Hans 3-åriga brorson är ännu inte återfunnen. Han ska nu ta sig vidare till Turkiet och fortsätta söka efter honom där. Vi kan inte göra mer än att finnas där för honom.

25 januari

I dag kom de sista besättningsmedlemmarna till Samos och Team 9 blev äntligen kompletta. Som vanligt lämnade vi kaj i morse för vår övning öster över. Vi blev kontaktade när vi kom ut ur viken som leder in till Vathy. Det skulle finnas människor i vattnet. I höjd med Kyrkviken såg vi en rökpelare från Práson’s udde och lite närmre såg vi en grupp om 20 personer som började vinka till oss.

Vi gav en signal med hornet på väg fram så att de skulle förstå att vi sett dem. Plötsligt ser vi fler och fler personer komma fram och tillslut har vi tappat räkningen på hur många det är. Sjön ligger på och vi vill inte stäva i sjögången rakt utanför viken. Rescue PostkodLotteriet hittar en bra plats nära och går sedan tillbaka mot Rescue Handelsbanken Liv. När vi väl går in för att landsätta två av besättningsmännen har en av flyktingarna kastat sig i vattnet och försöker simma ut mot Handelsbanken Liv. Från däck ropar och tecknar vi till honom att vända tillbaks mot stranden. Vi landsätter besättningsmän som sammanfattar läget. Det är över 50 personer, ett tiotal barn varav många små, och en man med käpp som har svårt att gå. De två besättningsmännen på land förstärks med ytterligare två och nu leder vi personerna i mindre grupper över bergskammen mot den utsedda stävplatsen.

Postkoden ligger först och backar undan med 28 flyktingar lastade i transportutrymmet. Handelsbanken Liv går in och lastar 32 till. Totalt undsatte vi 60 flyktingar som kom i en 8-meters gummibåt av riktigt dålig kvalitet. De två besättningsmännen som anlände till Samos igår kväll är tagna av händelsen. Vi känner igen oss själva från förra veckan och den overkliga känslan man får av att ta del av dessa människoöden.

Prason

”När jag fick knytet i min famn var jag tvungen att veckla upp paketet för att se om det låg någon där inne. Jag inte avgöra säkert på vikten. Den lilla var inte mycket längre än min underarm.” – Joakim Brosten

24 januari

Team 8 tackar Team 7 för all deras hjälp att få igång oss under gångna veckan. Samtidigt hälsar vi halva nya Team 9 välkommen till Samos, den andra halvan anländer imorgon måndag.

Det har blåst hårt hela natten och även nu på morgonen, mellan 10 och upp mot 15 m/s. Som tur är verkar ingen försökt att ta sig över från Turkiet, men helt säkra kan vi inte vara. Risken finns att några inte klarade resan.

Man kan ställa sig på vilken bit av Samos kust som helst och inte undgå att se flytvästar. Ibland några enstaka men också hundratals ligger på land längs havet. Några ligger långt upp från stranden, i någon av alla branta sluttningar upp längs stigar som kan leda mot en väg där ovanför. Dessa flytvästar gör oss glada för de kommer från flyktingar som överlevt färden och efter att nått land börjat gå uppför bergen och där har de klätt av sig västarna. Dessa klarade sig.

Men det ligger också massor av flytvästar i strandlinjen. Det kan vara flytvästar som kommer från en båt som sjönk. Det kan vara flytvästar som har suttit på någon. Det kan också vara en innerslang till ett bildäck, pålurad som falsk trygghet av en smugglare som tjänar pengar på någons okunnighet och desperation. Dessa människor kanske inte klarade resan.

Att se de västarna framkallar känslor av sorg, vrede och uppgivenhet. Imorgon kommer vinden börja avta och vi antar att strömmen av flyktingar kommer igång igen. Vi är beredda och i beredskap.

23 januari

En lugn natt har förflutit och efter frukost startar vi upp båtarna för att ta oss via kustlinjen ut och förbi Gátos ner till Pythagórion. Dagen fortsätter i samma lugna tempo som natten och tillbaka i hamn ägnas timmarna åt att arbeta med underhåll av båtarna.

22 januari

Ibland, eller som oftast här på Samos, blir inte dagen som planerat. Vi tänkte besöka Agathonisi som ligger ett par timmars gångtid söder om Samos. Där är MOAS, en annan NGO (Non Goverment Organisation) stationerad. Vi kom inte mer än ut på havet förrän Hellenic Coast Guard tog kontakt och bad oss spana i området runt Práson där en båt skulle ha strandat. Båten låg synlig, vi fann den snabbt och alla ombord hade tagit sig iland oskadda men frusna och törstiga. Vi tog ombord de 27 personerna på båda båtarna.

När vi rapporterar för HCG att vi går tillbaka får vi höra om en båt i sjönöd någonstans i närheten av oss. Vi går så snabbt vi kan och spanar under tiden. Våghöjden är runt 1,5 meter och vi hittar till slut de nödställda. Med dessa har vi räddat över 1 000 människor under vårt uppdrag i Medelhavet!

21 januari

Vi blir utlarmade till en båt som eventuellt håller på att sjunka. Positionen vi får ligger uppe på land vid udden Práson, senare får vi veta att det är positionen på den mobilmast som mottog nödsamtalet. Som tur är hittar vi båten strax före udden när vi kommer.

När vi fått ombord alla har vi räddat åtta barn, åtta kvinnor och tolv män. Ingen hade flytväst. De hade fått motorhaveri eller bränslebrist utanför den värsta sträckan. Det finns ingenstans man kan ta sig upp och det är 13 meter under kölen. Hade båten kantrat skulle ingen överlevt. Vi drog ut dem när de var 30 meter från klipporna. Marginalen var minimal, minuter återstod. Rescue Handelsbanken Liv kör in dem till mottagningslägret och vi i Rescue PostkodLotteriet tar deras lilla båt på släp till Hellenic Coast Guard.

Vi vänder vid Gátos och på väg hem ser vi en eld ganska högt upp på berget. Tre män hade blivit släppta i vattnet utanför klipporna vid 04-tiden på natten då smugglaren de åkte med inte vågade köra hela vägen mot klippan på grund av våghöjden. Med ombord fanns också kvinnor och barn men de fick åka med tillbaka till Turkiet som tur var. Vi tar över männen som är frusna och trötta. Efter 15 minuter i transportutrymmet på Postkoden somnar de och vi väcker dem när vi är framme vid ankomstlägret.

Vi stannar kvar en stund i lägret och ser oss omkring. Här blir flyktingarna kvar några dagar för registrering innan de kommer vidare till Athen och sedan resten av Europa. Flera gånger när jag går runt och tittar har jag svårt att hålla tillbaka tårarna, men det är på ett bra sätt. De här människorna har ju klarat sig och mår förhållandevis bra. Jag tittar på den killen från i går, han som vi hjälpte ombord med bår, och om möjligt får jag ett ännu större leende av honom idag. Hans syster och hennes man kommer fram, de lägger sin hand på sina hjärtan och säger tack på arabiska.

20 januari

Uppe med tuppen vid 06:30 för att äta frukost. Vi får höra att det finns observationer om båtar med flyktingar utanför Samos längs vår kustremsa. Kl. 08:00 lägger vi loss, går ut ur viken och styr österut. Ganska snart ser vi en gummibåt som går i medvind nära stranden. De gör fart och vi gör en lov norr om dem medan vi observerar att de fortsätter. De har passerat den farligare delen av kusten och härifrån kommer de lättare iland, det finns några mindre strandremsor bland klipporna.

Vid udden Práson hittar vi ett antal strandsatta flyktingar. Deras gummijolle ligger och skrapar mot klippan nedanför. Tolv vuxna och två småttingar på något år eller så. En av de vuxna är har ett handikapp och kan inte gå själv men förutom att de är trötta och frusna är de OK allihop.

Sjön ligger på ganska grovt men det går precis att stäva och vi går iland med en spineboard strax intill. Klipporna är vassa och grova men värst är nog den slänt med rullgrus som leder ner till killen som behöver tas på bår. Vi är fyra stycken som tar två steg framåt och halkar ett bakåt när vi ska upp med honom liggande i båren. Efter många små pauser når vi klippan där en av båtarna kan stäva och vi kan ta honom ombord.

De andra vuxna och de två små barnen finns redan ombord. Några har somnat utmattade. Killen som vi just tagit ombord med bår tittar på sin syster och vänder sig sedan mot mig. Hela hans ansikte spricker upp i ett stort leende och vi tittar ett tag på varandra. Jag klappar om hans axlar och nickar till hans syster med en klump i halsen. Säger åt henne att de är säkra nu och i hamn om 20 minuter.

19 januari

Efter frukost kl. 07:00 blir det övning längs kustlinjen från Vathy och lite förbi den östra udden Gâtos. Där är sundet över till Turkiet bara två kilometer. Under rätta förhållande skulle man kunna simma över. Nu är näset på turkiska sidan militärt område så därifrån kommer vad vi vet inga flyktingar. De startar uppe nordöst om Samos, betydligt längre bort.

Vi kunde inte hitta några tecken på nyanlända flyktingar och hoppas därför att de som kom hittade säkra platser att landa in på. Det var också betydligt mindre bråte i vattnet än igår men kustlinjen är nästan rödfärgad av alla flytvästar som lämnats kvar där. I en lugn vik övade vi att simma in med ytbärgare till klipporna i land och hala vår flotte dit från vår båt Rescue PostkodLotteriet som hovrar en liten bit ut. De team som varit innan oss har utvecklat en bra teknik för att göra detta och vi övar den för att praktisera det på ett säkert sätt när det behövs på riktigt. När vi kom tillbaka vid lunch städade vi ur båtarna på allt material som blivit kvar ombord sedan tidigare. Kvällen avslutades med middag och gänget drar sig sedan tillbaka för att gå och lägga sig. Våra VHF:er vakar ensamma i natten.

18 januari

Välkomnar team 8 till Samos!

Efter lite förseningar pga. av väder så kom så Team 8 slutligen fram till hotellet. När vårt nya team kommit i ordning begav vi oss ut för att reka östra sidan av Samos. Vid Prasos testade vi stävskydden på båda båtarna. Äntligen fungerande stävskyddet på Rescue PostkodLotteriet!

Vi fick problem med kylningen på en maskin på Postkoden och vände åter mot Vahty med den båten. Rescue Handelsbanken Liv hann ner mot Gatos. På hemvägen tog Handelsbanken Liv en runda runt Moas fartyg Topaz Responder som nu stävade söderut mot Agathonisi. Kylproblemen på Postkoden visade sig vara en plastpåse i insuget. Nu är både båtar och besättning beredda för uppdrag!

17 januari

Sista dagen för oss i team 6. Känns tråkigt att lämna men vila och kontemplering är man i behov av. Tiden här nere är något vi kommer bära med oss för alltid både det tragiska i sakens natur men också mötet med människorna och att vi gör skillnad.

Vi är några i team 6 som gör ett besök i flyktinglägret Malagari för att träffa de personer vi hjälpte i förrgår. Vi får veta att de finns på ett hotell då mamman av medicinska skäl inte kan sova i lägret på hårt underlag. Personalen lovar att försöka be familjen höra av sig om de själva vill. Skulle kännas bra att se att de mår bra innan vi lämnar Samos. Kvinnan i rullstol hade två modiga barn som var så starka i den rådande situationen. Samtidigt åker team 7 till MOAS för studiebesök då de ligger tillfälligt i Samos hamn.

På eftermiddagen ringer en av familjerna och vill gärna träffas. Vi lånar en bil av en svensk polis på grannhotellet och åker till familjernas hotell. Vi får träffa två mycket glada familjer. Härligt att se en så markant skillnad i välbefinnande. Ett härligt möte! Dagen används också till överlämning till team 7. Ett härligt gäng som kommer lösa uppgiften med bravur.

16 januari

Gula båtarna

Idag har varit en svår dag. Vi har mött dödens kust på riktigt. Vi avgick strax efter kl 08.00 för att åka sedvanlig tur i området. När vi rundat Praso udde ser vi en fullproppad gummibåt av dålig kvalitet med säkert 40-50 personer ombord. Båten gör god fart mot byn i viken mellan Praso och Gatos. Rescue Handelsbanken Liv följer den på håll, för att inte störa. Rescue Postkoden går en bit norrut.

Plötsligt ropar Postkoden upp Liv: ”Vi har hittat en död människa i vattnet”

Stämningen i båtarna förändras omedelbart.

Handelsbanken Liv ser till att gummibåten tar sig mot land ordentligt och går sedan mot Postkoden för att assistera. Under tiden kontaktar vi grekiska kustbevakningen och redogör att vi hittat en död i vattnet och att vi sett en gummibåt som klarar sig själv. Postkoden meddelar snart att de har hittat en död till. Tankarna rusar genom huvudet.

När vi närmar oss Postkodens position ser vi mörka flytvästar som sitter ihop och ligger tungt i vattnet. Det hänger en död människa i dem. Samtidigt observerar vi nästa väst som flyter tungt.

När vi närmar oss vår andra kropp ser vi att det är små händer. Vi bärgar flickan. Hon är bara 15-18 år gammal. Vi har nu totalt bärgat fem döda människor i vattnet strax norr om Dödens kust, i dödens hav.

Båda enheterna bestämmer att vi fortsätter sök i området kring Praso ner mot Gatos då vi tror att olyckan skett nere vid Gatos och ström och vind fört kropparna till fyndplatserna. Vi hittar en kropp till, denna gång på den lilla stranden på Prasos sydkust, men vi kan inte bärga på grund av sjögång och vind. Vi meddelar Grekiska kustbevakningen. Efter sök runt Prasos, Gatos och viken däremellan, beslutar vi oss för gå mot hemmahamn. Kustbevakningen ringer oss var tionde minut och frågar om läget. Vi blir även kontaktade av MOAS-Topaz Responder om vi behöver assistans.

På vägen hem dyker Kustbevakningen upp och vi flyttar över de avlidna till dem. Väl i hamn går vi till Kustbevakningens kontor på Samos för att avrapportera. Trots att det är lördag är högsta chefen på plats. De har tagit olyckan på största allvar. De är väldigt nöjda med vår insats och vi fick även prata med vakthavande befäl på Marinministeriet, som uttryckte tydligt att vi agerat mycket professionellt. Vi fick också feedback på vad som hänt. En så kallad speedboat hade lämnat Kusadasi i Turkiet med smugglarkapten och 16 flyktingar ombord vid 18-tiden fredag kväll. Efter en timme fick de problem. Båten vattenfylldes och sjönk. En flykting lyckades simmande ta sig iland vid 06.00, men sannolikt dröjde det till vår påbörjade bärgning innan olyckan kom till allas kännedom. Den överlevande har enligt uppgift berättat att de försökt ringa efter hjälp men smugglaren hotade dem om de skulle ringa nödsamtal.

10 personer saknas fortfarande. Vi går och lägger och lägger oss med tunga hjärtan.

15 januari

Vi beger oss ut till båtarna och avgår kl. 8.00 för den s.k. SAR-exercise vi gör varje morgon. Vi kommer inte så långt innan vi upptäcker första flyktingbåten. Då den är nära en skyddad hamn och den grekiska kustbevakningen anländer så fortsätter vi längs kusten.

Vi kommer bort mot Praso när Rescue Handelsbanken Liv upptäcker personer iland. Vi räknar personerna och försöker se eventuella skadade. Vi ser barn och kvinnor och en rullstol. En kvinna sitter bitvis i vattnet och vaggar fram och tillbaka och verkar inte kunna ta sig upp ur vattnet. En annan kvinna med stressad hållning håller något i sin famn - troligen ett litet barn. Vi väntar på besked från grekiska kustbevakningen att få tillstånd att agera. Det tar 40 min innan vi får ok. Då det är relativt otillgängligt och eftersom en person är rullstolsburen bestämmer vi oss för att köra med flotten. Att stäva och ta dem över vassa och brokiga klippor anser vi är en större risk för alla inblandade. Vi sätter i tre ytsimmare och två personer får vi in via land. När vi kommer fram och pratar med dem framgår att alla är ok förutom kvinnan i vattnet som är nedkyld. De är 7 till antalet varav 3 barn. Vi bestämmer oss för att börja med kvinnan som är blöt om benen och nedkyld. Lyftet i flotten går bra och vi åker två ytsimmare med i flotten för att underlätta lyftet upp i båten. Flotten går åter till land och vi lastar två barn och en kvinna. Barnen är glada och skrattar när vi slår i vågorna. Glädjen är dock kortvarig då sjösjukan slår till fort när de kommer ner i transportutrymmet.

När vi är klara går vi och tar hand om nästa grupp på 9 personer. En snabbgående båt har under vår insats kommit till klipporna i närheten och sedan lämnat. Troligen var det smuggelbåten som lämnade av flyktingar under vår första insats. Dessa 9 kunde vi ta genom att stäva.

Vi går mot campen i Malagari där vi avlämnar våra medresenärer. När avlastningen är klar får vi ett nytt larm. För första gången västerut. Vi avgår och kommer strax fram till aktuell plats. Gummibåten har kommit iland där det finns väg och har dessutom redan blivit avplockad dess motor.

Vi fortsätter västerut till Karlovasi där vi äter lunch. Efter lunch går vi hemåt för debriefing och båtfix. Klockan hinner bli 20.00 innan vi samlas för middag.

14 januari

Efter en natt utan larm och med välbehövlig vila så började teamen så smått bli återhämtade. Frukost och efterföljande åkning i området visade inga avvikelser. Framförallt beroende på sydliga vindar.

Vi körde därför lite flottnings-och stävövning. Vi deltog även i en övning som HRT och MSF arrangerade vid småbåtshamnen norr om Malagaris. Deltagande organisationer var Röda korset, MSF, UNHCR, Praxis, Samarit org. och Staten Grekland.

13 januari

Igår 22.30 var det dags för larm igen. Båt i nöd. Grekiska kustbevakningen är med ombord på Rescue Handelsbanken Liv. Klar natt, vindar kring 10m/s, ca 2 m sjö i medel. Vi går öst om Samos och fortsätter söderut, sydost vart. Vi stånkar oss fram i sjögången i ca 7 knop. Vi ser ljus i horisonten som vi tror är båten vi söker. Vid 01.00 är vi framme vid en båt som är fullastad med personer. Det är en öppen livbåt i trä eller plast av samma typ som hänger på större fartyg.

Vi får anvisningar av den grekiska kustbevakningen att hålla avstånd. Vi ska invänta den turkiska patrullbåten som är på väg. Den anländer tillslut. Besluten svänger mellan att vi ska lämna då Turkiet löser detta till att vi ska stanna men backa undan rejält. Timmarna går och vi är flera båtar som bara ligger och väntar. Efter ytterligare väntan är nu klockan kring 03.00. Den grekiska kustbevakningen vill att vi helst finns i närheten men inte agerar. Vi beslutar att gå in i hamn i Pytagorian (Pythagoras) som nu ligger rätt nära och avvakta någon timme då grekiska kustbevakningen verkar invänta att livbåten ska driva in på grekiskt vatten innan vi får ok.

De flesta passar på att ta lite sömn ombord på båten. Den turkiska patrullbåten ligger kvar på plats. Vid kl 05.30 går vi ut igen mot livbåten. Den turkiska patrullbåten har fått hjälp av en mindre turkisk enhet som evakuerar de nödställda. På turkiskt vatten. Då livbåten är evakuerad och nära land så ger vi oss på en kort bogsering av den in till hamn i Pythagoria. Väl hemma igen vid kl 07.40 och vi äter en frukost och går sedan och knyter oss i några timmar.

12 januari

Kl 02.40 väcktes vi djupt sovande av våra VHF. Larmet avsåg en båtkrasch någonstans vid Gatos yttre del. Vädret var hård vind från sydost men klart. Vi gick i kolsvart mörker mot platsen, lite fundersamma över hur det kommer sig att flyktingarna försöker under dessa väderförhållanden. De har nästintill rak hård motvind på sin resa.

Vi närmar oss platsen c:a kl. 04.00. Det visar sig att ingen båt kraschat men 10 flyktingar är strandsatta på en mycket otillgänglig plats. Vi lyckas stäva Rescue Handelsbanken Liv i direkt anslutning till de nödställda, mot en utskjutande klippa med sjön in akterifrån, vi ligger därmed längs med land ca 6-8 m och har därför en utkik placerad på babord akter. Lastning sker med stor effektivitet, 8 vuxna och 2 spädbarn. Vi lämnar och går mot Malagaris.

Vi gör fast hemma lagom till frukost. Tanken är att göra ett svep i lugn och ro samt visa området där saker brukar hända för våra nya kollegor som nyss har anlänt.

Vi avgår igen kl. 08.30 och hinner precis fram till Kyrkviken då vi blir utlarmade för sök i havsområdet mellan Samos och Agathonisi. Det blåser fortfarande hyggligt från södra kvadranten och det blir en skuttig resa neråt gränsen mellan Turkiet och Grekland. Det visar sig att arméns radarstation på Agathonisi har sett ett eko i området och de har kontaktat grekiska kustbevakningen som i sin tur larmar ut oss. Vi vet ännu inte vad vi söker men radarstationen ropar nu via VHF var femte minut och frågar hur långt vi har kvar. Efter ca 1 timmes gång i kraftig motsjö i ungefär 8 knop påträffades så ekot. Det visade sig vara en nedgången övergiven kabinbåt. Vi bestämde oss för att gå mot Pythagoria för att inta lunch ifall vi skulle bli utlarmade igen inom kort.

11 januari

Sedvanlig morgon. Vi lämnar vid kl. 8:00. Går längs ”dödens kust” ner till Pythagoras. Bekantar oss lite med lokalbefolkning och kikar på statyn, Pythagoras. Vi går hemåt och förbereder en flottövning men blir avbrutna av en båt vi kallar ”dykbåten”. De säger att någon sett personer på en sluttning inte långt ifrån oss. Vi går dit och hjälper till med ett sök. Inget hittas så vi vänder åter till vår övningsplats. Övningen blir en flottövning med två ytsimmare samt test av semitorrdräkt och simfenor.

Under sen eftermiddag anländer fyra nya sjöräddare. De hinner precis prova ut dräkter, få lite info samt en kort presentationsrunda innan middag.

10 januari

Vår dag hann knappt starta förrän larmet gick kl.07.13. Larmet gällde nödställda vid Praso. Vi satte fart mot platsen som ligger 30-40 min bort i ¬drygt 30 knop.

Vi närmade oss spetsen på Praso där flyktingarna skulle finnas. Mycket riktigt så stod det 45 personer på klippan. Det var lite stökigt att hitta en bra punkt att stäva på, då klippan vid vattenbrynet stack ut strax under vattenytan. Sjön kom in ifrån babord vilket ledde till att Rescue Handelsbanken Liv krängde lätt. Alla 45 personer, varav många barn lastades på båten.

Under tiden fick vi ett larm från MRCC Pireus om en överlastad båt ca 5nm norr om oss - inte långt från den Turkiska gränsen. Vi gick till ett lite mer skyddat ställe och läktrade över 17 personer till Rescue Postkodlotteriet.

Sjön medförde att det var svårt att upptäcka båtar som gick lågt i vattnet. Efter ett tag siktade vi dock någonting i sjön några nm förom oss. Vid vår ankomst kunde vi konstatera att det var en slags gummibåt bestående av plywoodskivor med plastkorvar på var sida. Det var c:a 40 personer ombord och gummibåten gjorde c:a 2 knop. Då det inte verkade vara någon överhängande fara togs ett gemensamt beslut om att Postkodlotteriet skulle eskortera gummibåten till Kyrkviken medan Handelsbanken Liv skulle sätta fart mot Malagaris med de nödställda.

Liv utförde sin gärning så fort det bara gick, för att sammanstråla med systerbåten snarast. Vi hann dock inte ända fram till Malagaris då Postkoden ropade upp oss och meddelade att flyktingbåten fått problem och börjat driva istället för att följa efter Postkoden pga. förmodad bränslebrist. Vi skyndade tillbaka efter avlämning och beslut togs om att evakuera gummibåten. Vi började läktra över barnen först, därefter kvinnor och sist män.

Båda enheterna styrde mot Malagaris med totalt 60 flyktingar ombord. Båtarna återställdes och städades ut, briefing körde vi under lunchen, vi var alla nöjda med dagens gärningar. Klart man känner sig nöjd efter att ha räddat 88 personer under en dag!

9 januari

Idag är vädret klart och vinden är svag. Under utpassagen från vår hemmahamn ser vi rätt snart flertalet båtar på havet. De flesta visar sig vara fiskebåtar men en av dem ser väldigt lång ut. På behörigt avstånd och med kikare konstaterar Postkoden att det är en flyktingbåt. Det är en proppfull stor gummibåt. Typisk design för en smugglarbåt, lång och låg. Då den gör fart genom vattnet så går vi inte nära utan observerar den tills den når strand på ett säkert sätt.

Samtidigt har Liv gått lite före och ser från sin position ytterligare två likadana gummibåtar. Även dessa kan själva ta sig iland. Efter en stund får vi larm från HCG om nödställda på en klippa nära vår position. Liv som kommer först ser personer högt upp på en brant klippa. Postkoden gör sig redo för att sätta i livflotte och två ytsimmare. Liv gör klart stävskyddet. Kustbevakningen kommer strax efter men har problem att gå in. Vi får tillstånd att fortsätta evakuering från land. Liv hittar en plats att stäva och två ur besättningen på Postkoden flyttas över för att assistera evakuering. Processen blir lite tidsödande då det är brant och grusigt. Vi är stundom fem stycken på land för att evakuera de strandade nedför branten. Det är 15 personer varav åtta barn. En kvinna med diabetes är väldigt rädd och har svårt att gå. Vi peppar henne och efter en svettig färd är hon tillslut på båten. Hon är oerhört tacksam och sträcker armarna mot himlen och tittar på oss. Flera av barnen är tämligen slöa då de spenderat nästan ett dygn på klippan utan mat. Vi ser till att de får något att äta och dricka, tillika kvinnan med diabetes. Nallar delas ut till de yngre barnen, som nu verkar skina upp. HCG tar sen över de strandade för transport till hamnen. Vi fortsätter vår färd längs dödens kust och tar sikte på ögruppen Agathonisi, söder om Samos. Vår avsikt var att, som förra helgen, försöka träffa MSF och diskutera de lokala fiskarnas förutsättningarna för att hjälpa till med sjöräddningsinsatser. Då det anlänt ungefär 170 flyktingar till Agathonisi under morgonen var de två MSF-anställda hårt ansträngda och dessutom var endast ett fåtal fiskare på plats. Vi fick återigen ställa in mötet. Vi beger oss hemåt vid 15.30-tiden för att komma hem och spana längs kusten innan mörkret faller.

En trevlig naturupplevelse uppenbarar sig på hemvägen mellan Gatos och Praso; delfiner. Vattnet är spegelblankt och vi cirkulerar en stund bland delfinerna. Jösses vilken härlig upplevelse. Slående är de stora kontrasterna här nere! Flyktingar på förmiddagen och delfiner på eftermiddagen.

8 januari

Idag lämnade vi kaj vid 11-tiden tillsammans med fem hjälparbetare från den grekiska hjälporganisationen Praxis. De hade tidigare bett om att få följa med oss för att se hur vårt uppdrag ser ut. De sliter hårt precis som många andra som jobbar med flyktingsituationen på ön.

Vi nådde så småningom Kyrkviken och började kika efter förändringar, vi kunde se fler västar på land än förut. Längre fram närmare Dödens kust såg vi mängder med västar och bråte i sjön. Vi satte två man i fören på Liv som utkik och sänkte farten. Liv gick nära land och Postkoden gick snett akter utanför oss. Många västar i vattnet tilldrog vår uppmärksamhet, dels för att några flöt vertikalt (det såg ut på håll som att någon var i dem) och dels för vi inte ville ha in någon väst i jetaggregaten. Västarna har en mängd olika färger, vanligast är orange, tätt följt av vinröda – samtliga Yamaha märkligt nog, och därefter marin el mörkblå samt svarta (!) västar. Det ligger även många armpuffar och liknande flytleksaker i vattnet.

Vi rundade Praso och kom då i lä, vädret var riktigt skönt och hyggligt varmt, i solskenet stävade vi iland och de som ville klev runt på de brutala klipporna. Vi gick sedermera mot hemmahamn, vindarna ligger inte i flyktingarnas favör och därmed var chansen liten att vi skulle hitta ngn i nöd eller bli utlarmade.

7 januari

Idag har vi haft en dag i hamnen. Vi ställde in vår morgontur på grund av riktigt risigt väder. Blåst, kraftigt regn och jordbävning… Vi passade i stället på att gå igenom båtarna. Vi skruvade upp de nya kräkpåsehållarna och fixade lite strulande elektronik. Efter lunch var det dags för Medical meeting för alla hjälporganisationer, som hålls varje onsdag i lägret i Malagari.

6 januari

Sedvanlig övningsrunda påbörjades 08.00 idag, vädret är magiskt, ca 20 grader varmt och växlande molnighet, det var nästan läge att plocka fram shortsen. På dagens program stod det att åka igenom området där flest landningar sker, att eventuellt hitta fler avlämningsplatser i området samt att montera och testa stävskyddet på Liv. Vi utförde allt till full belåtenhet:).

Med avlämningsplatser menas ställen på land där vi dels kan komma åt att stäva på ett bra sätt för människor att kliva av och på, dels att det är lätt för flyktingarna att ta sig vidare till fots. I de fall vi har många flyktingar att evakuera kan vi på detta sätt åka flera korta vändor istället för att åka hela vägen till flyktinglägret Malagari, en resa på ca 1,5-2 timmar tur och retur. Ett roligt fenomen som dyker upp varje gång det letas bra angöringsplatser är att alla vi svenska sjöräddare uppskattar djupet till hälften av det verkliga. Det spelar ingen roll om man har 40 års erfarenhet från sjöräddning, om man är fiskare i det civila, sjöman sedan ungdomen, åkt väldigt mycket båt eller är oceanograf. Alla gissar fel. Det har naturligtvis att göra med det vackra vattnet med otroligt siktdjup, även sandbotten spökar till det.

I dag ligger vinden på från Södra kvadranten och därmed lades båtarna vid den södra piren. Hemmaviken kan vara stökig, sjön inne i hamnen går åt alla håll, ser mer ut som bergstoppar än regelrätta vågor, inte helt olikt Stockholm Ström på sommaren i högtrafik. Imorgon väntas busväder med hård vind, åska och regn vilket brukar leda till få överfarter. Dessvärre försöker vissa ändå, vilket brukar leda till att många flytetyg kapsejsar utanför Turkiet och många drunknar.

5 januari

Dagen börjar med den nu inkörda morgonövningen som vi kallar ”SAR exercise”. Innan avgång passar vi på att göra bordningsövningar med MOAS, Topaz Responder, som tillfälligt ligger i hamnen. Vi testar både att stäva och ligga långsides med spring och båda delar fungerar bra. Bra höjd för överflyttning av personer.

Under den efterföljande turen genomförde vi flottövning mellan båt och land. Postkoden har hand om flottstyrningen samt ytsimmare. Liv ligger som säkerhetsbåt för ev nödbogsering om Postkoden får problem.

Övningen går bra och Ulf och jag har nu agerat ytsimmare för första gången. Under övningen mot land hittar vi slående exempel på olämpliga ”räddningsvästar”, uppblåsbara flythjälpmedel för poolbruk. Armpuffar och liknande i barnstorlekar ger starka känslor och tankar för hur de allra mest oskyldiga får sina liv riskerade på grund av omvärlden. Fyra av oss har idag fått guidning på delar av öns stränder av vår grekiska kollega Giannis från Hellenic Rescue Team. Som ni säkert redan vet så är Giannis vår värdefulla kontakt in i de grekiska systemen och i samhället. Sen middag idag, vid halv nio, då övning och båtpyssel fyllt vår tid. Äta går dock bra att göra och som vanligt slutar man mätt och belåten och känner att sängen nu är lockande.

Vid pennan Jonas Rask från RS Räfsnäs

4 januari

Efter har försökt sova till ett riktigt busväder, med åska och störtregn, vaknade vi för att vinka av Team 5 och för att välkomna de sista två i team sex. Nu är team 6 komplett! Vi åkte ut på morgonövning och hade med oss två svenska frivilligarbetare som jobbar i flyktinglägret. Vi besökte även lägret på eftermiddagen och hade turen med att träffa några av de flyktingar vi evakuerade igår, mycket trivsamt – en härlig känsla. Efteråt fick även några av oss en rundtur på Topaz Responder som låg vid färjekajen bredvid lägret.

3 januari

Aenean placerat. In vulputate urna eu

Vi har nog alla vaknat lite förvånade senaste nätterna av att vi fått sova ostört. På ett sätt är det väldigt skönt, eftersom man då vet att det inte är någon som akut behövt vår hjälp. En annan del vill ju hjälpa så mycket som möjligt och börjar bli lite uttråkad och vill ut och hjälpa. Det är en liten inneboende konflikt. När vädret är bättre kommer det fler flyktingar än vid dåligt väder. Det var därför extra förvånande att vi fick vakna av klockan denna söndag morgon, då natten varit spegelblank med gnistrande månsken.

Facit kom när vi rundade Kyrkviken och Galazio under vår morgonövning, där på stranden står de. Kvinnor. Män. Barn. De står runt några falnade eldar i gryningen. I horisonten syns kustbevakningen släpandes på en stor flyktingbåt. Liv går mot kustbevakningen och Postkoden går mot gruppen på land för att försöka bilda en uppfattning om hur läget är. En grupp håller på att klättra upp mot vägen som ligger ett hundratal branta, snåriga och steniga meter bort. Andra står kvar och ser lite frågande ut. Men det är ett betryggande lugn över gruppen och alla ser ut att må bra. Vi sänder iland två simmare för att få en ännu bättre bild, räkna genom gruppen. Havet och dödenskust har varit snälla i natt, rent utav välkomnande. Alla mår bra. Alla var torra.

Vi får klartecken att ta ombord de sista 18 personerna, bland andra en man som var förlamad från midjan och nedåt, en höggravid kvinna och flera små barn. Det var ett rejält jobb för de sex som bar bårarna över de taggiga klipporna och lastade ombord på Liv. De som kunde och orkade klättra, fick gå upp till väntande poliser och brandmän och ta landvägen till Vathi och Malagari. Kustbevakningen hade under natten undsatt över 100 personer från den båt de nu bogserade in mot land.

Nu tackar vi i Team 5 för oss. Vi känner att vi har gjort lite skillnad. Det har kanske inte varit så dramatiskt som vi trodde innan resan ner. Men vi har tillsammans med lite hjälp utav team fyra och sex hjälpt, visat medmänsklighet och sett till att åtminstone 303 personer inte spolats upp längs med dödens kust. Välkomna team sex, ni kommer göra det minst lika bra!

2 januari

Näst sista dagen för team 5 och vi åkte på en tur med dem i team 6 som redan har anlänt. Vi gick ner till Agatonisi för att visa dem ön, prata med fiskarna som brukar göra många räddningsinsatser runt ön samt träffa personalen på MOAS (Migrant Offshore Aid Station) fartyg Topaz Responder Majuro som blivit stationerad på Agatonisi. När vi satt oss för att äta lunch kom det in en läkare från Moas med ett knyte i famnen som visade sig vara en liten bäbis med hypotermi. Flera barn och vuxna kom med honom. Det hade varit en olycka tidigare på dagen, en tvååring hade tragiskt omkommit. Vi blev först överrumplade över situationen men sedan trillade polletten ner och vi började hjälpa till att få fram barnen och de vuxna framför braskaminen som var tänd. När sällskapet hämtat sig och den lilla bebisen fått upp värmen, bland annat med hjälp av ett par extra strumpor vi hade med oss, hjälpte vi dem ombord på Topaz för vidare färd mot flyktinglägret.

Vi återvände till båtarna och de nya besättningsmännen körde dem tillbaka till Vahti.

1 januari 2016

Idag har team 5 vart nere i 14 dagar och vi har påbörjat överlämningen till nästa team.

"Jag är verkligen så sjukt tacksam av att fått denna möjlighet att få göra skillnad här nere. även om det för mig har varit svårt att lämna familj och vänner över jul och nyår hemma i Sverige. Jag har istället fått hjälpa många människor ur mycket svåra situationer och fått ta del av deras värme. Jag har verkligen växt som sjöräddare här nere och kommer se allt i livet från ett helt annat synsätt. Det jag ser fram emot mest med att komma hem är att dela min nya kunskap och metoder till min station. Ska faktiskt bli väldigt skönt att få komma hem till vardagen igen och få smälta alla intryck är nere. Kommer bli svårt att säga hejdå till teamet.

För mig är det bara 2 dagar kvar och jag vill Tack för min tid här på Samos och önska alla som ska ner hit i framtiden lycka till." Emil Skärlén, team 5

31 december

Idag har vi påbörjat avlämningen för nästa grupp. Fyra nya förväntansfulla sjöräddare kom till stationen imorse med flyget från ett snöigt Athen.

I samma veva kom våra nya vänner förbi från MOAS (Migrant Offshore Aid Station) som dök upp i hamnen här i Vathy igår. Vi var förbi dem på en rundvisning ombord och utbytte erfarenheter och lärdomar. Det är en ERRV (Emergency Respons & Rescue Vessel) som MOAS har chartrats av Topaz. Normalt håller en ERRV till på oljefält för att understödja oljeriggars säkerhet men i dessa tider då det inte finns så mycket jobb inom olja får man finna nya arbetsgivare. Den är bl a utrustad med Dynamic positioning vilket innebär att man kan lägga sig på en position och låta ett datorsystem hålla kvar fartyget på den positionen.

MOAS ska i alla fall hålla till på Agathonisis tillsvidare som ligger söder om Samos och hjälpa till med flyktingströmmen som kommer dit. För oss tar det drygt 2h dit i stökigt väder så det kändes genast bättre när de gick från kaj imorse för att lägga till i Agathonisis under eftermiddagen.

Gott nytt år alla!

30 december

Larmet kommer över VHF-en kl 03.20 om att en båt fått problem öster om ögruppen Antaghonisis. Vi får klartecken att gå och vi samlas på kajen och inväntar en man från grekiska kustbevakningen. Transporten blir stökig då det blåser 10 m/s och våghalsen är runt 1,5 meter. När vi anländer till Agathonisis så båser kustbevakningen av uppdraget. Tydligen har de pejlat larmsamtalet på den turkiska sidan av sundet och då faller det till Turkiska myndigheter att rädda rädda båten. Vi gör även ett strandsök vid de platser vi såg eldarna på men det ger inget resultat.

Under eftermiddagen anländer MOAS, Migrant Offshore Aid Station, chartrade fartyg Topaz Responder Majuro till hamnen. Ett fartyg byggt för sjöräddning på oljeriggar men även fungerar vid en situation som den i Medelhavet. MOAS är en icke statlig räddningsorganisation son startades av två entreprenörer som frustrerade såg flyktingar drunkna vid kusten i Lampedusa. Organisationen chartrar tre räddnigsfartyg varav ett ligger placerat i Medelhavet. Vi fick möjlighet att komma ombord på fartyget och se hur det jobbade. På däck finns två mindre räddningsbåtar som sjösätts operera i närområdet.

22 december

Idag har vi haft sällskap av våra grekiska kollegor Hellenic Rescue Team. Som vanligt kastade vi loss kl 08.00 för att åka ut och öva in våra rutiner. Flotte mellan land och båt, något som är användbart då vi inte kommer in och kan stäva. Vi tränar även dagligen på nödbogsering av varandra om något skulle råka slå ut driften på arbetande båt.

21 december

Idag började vi, den nytillkomna besättningen, med att gå igenom båtarna igen och justera det där lilla som krävs för att det skulle bli vårt kungadöme. Alla hjälps åt och vi räknar flytvästar, lagar ett glapp i stången som håller ner targan, vaskar och tittar i alla skrymslen och frågar oss själva vad just den här ska vara bra till. Lite som att flytta in helt enkelt.

Efter ett första morgonmöte kl. 10:00 med kontoret i Göteborg där vi går igenom vår operativa status, så fortsätter vi återställa det sista inför eftermiddagsövningen.

Eftermiddagen fortsatte med en övning mot några klippor då vi själva fick prova på flottetekniken med våra två ytsimmare. Det har gått mycket bra, och vi ser fram emot att öva på det här mycket framöver och lägga till fler faktorer och problematisera.

När vi senare kom tillbaka till Vathy fanns lite småsysslor kvar på respektive båt, installation av en ny larmpanel som förhoppningsvis gjort livet lite enklare för minst hälften av oss.

20 december

Dagen börjar med att gå igenom hur flotten som används vid klippevakuering fungerar och kopplas. Här känns viktigt att kunna ta del av andra gruppers erfarenheter av hur man har kopplat, vilken sida av båten man halar in flotten på och vilka tecken som man använder för kommunikation. Små detaljer kan bli så avgörande för att göra rätt när det är mörkt, vågorna går höga och man känner en stress att rädda så många som möjligt på kort tid.

Vi beger oss sedan till en vik mellan Prason och Gatos och känner på hur det är att jobba med flotten. Vi övar också att agera säkerhetsbåt åt den enhet som går in mot klipporna och evakuerar flyktingar.

19 december - Besättningsbyte!

För några ur den nytillkomna besättningen blev det, precis som för oss, en riktig rivstart. Det var bara att lossa förtöjningarna och bege oss ut i den mörka och kalla kvällen.

Sjöräddningscentralen i Pireus hade fått en påringning om en båt i sjönöd nordost om Samos. Vi larmades ut till en drivande, liten och ranglig träbåt som var helt överbelastad. Den lilla fiskebåten hade varit ute i mörkret i timmar och ingen visste var de var. Till en början försökte vi valla in båten till land men under tiden gick motorn sönder och träbåten började åka okontrollerat. Räddningsarbetet pågick i ungefär fem timmar. Alla 61 personer som var ombord, varav 22 barn, kunde räddas och tas till hamnen och säkerhet.

17 december

Vi kastade loss efter frukost och stävade ut från Vathys hamn med målet att hinna med en flottövning innan lunch. På vägen passerade vi Kyrkviken och Prason och det är egendomligt hur snabbt man märker om något hänt under natten eller tidiga morgonen. Trots alla dessa flytvästar som ligger uppspolade och slängda längs klipporna ser man nästan omgående om det tillkommit några sedan gårdagen. Det blir som ett stort memory-spel, fast istället för brickor är det flytvästar och gummibåtar. Också märkligt hur snabbt man vänjer sig och hur snabbt man trubbas av.

Bärarna av dessa flytvästar är någon annanstans nu – i något av de två flyktinglägren på ön eller på en båt till Aten. Många har räddats undan från krig och terror och man finner en gränslös glädje i att ha fått vara med att underlätta deras livs värsta flykt. Särskilt barnen. Men man tänker också hur hemskt orättvist och sorgligt det är att de ska behöva fly över huvud taget – lämna sin uppväxtmiljö, sin skola, sin gata, sitt hus, sitt rum och sin trygga säng. Så man får inte lura sig att tro att alla dessa människor ska visa en enorm tacksamhet eller glädje när vi sätter i land dem. Många är rädda och desorienterade men man ser också sorg i deras ögon – en sorg över att ha behövt lämna sitt hemland och en rädsla inför den ovisshet och rotlöshet som väntar. Bakom varje flytväst som ligger på klipporna finns det ett människoöde och en historia. Men till slut ser man bara flytvästarna. Bara skalet.

I viken innan öns ostligaste udde fick vi plötsligt syn på en flytväst i vattnet. Den var lyckligtvis tom. Men strax därefter hittade vi även en fullpackad väska (full med kläder) som låg och flöt. Inte många minuter efter det blev vi uppringda av Hellenic Coast Guard som bad oss söka igenom platsen vi var på. Öns dykteam hade tydligen gjort iakttagelser i området som föranledde söklarmet. Vi lade upp ett sökmönster och sökte sedan av området samt dess ytterområden grundligt, men utan att hitta något mer.

Efter söket åkte vi in till Malagari-lägret. Vi hade ju en väska att överlämna. Man kan tänka sig att de tillhörigheter flyktingarna har med sig är det de håller allra mest kärt och bland kläder och annat kan det finnas både minnen och personliga ägodelar som betyder mycket för någon. Vi fick lämnat in väskan till en av poliserna i lägret och vi hoppas att ägaren till väskan inte redan hunnit lämna lägret med båten in till Aten.

16 december

Efter att ha legat gömda i flera timmar eller i vissa fall flera dygn vid den Turkiska kusten startar de flesta båtarna sin tre-fyratimmarsfärd sent på kvällen i skydd av mörkret. Därför kommer en övervägande del av alla båtarna fram till bl.a. Samos tidigt på morgonen. Det är också då vi haft de flesta larmen – mellan 03.00 och 07.00.

Har det inte gått något larm har vi istället gått ut vid 8-tiden för en lämplig övning. Vi övar nödbogsering varje dag. Flottevakuering har vi övat varannan dag ungefär. Idag hade vi både överflyttning av personer i fart samt en flottövning inplanerade.

När vi kom fram till Gatos, den östliga udden på ön, cirkulerade det redan ett par HCG-båtar (Hellenic Coast Guard) när vi kom ut. Även en dykbåt från öns lokala dykklubb var på plats. Vi fick order om stand-by för eventuell senare assistans. Vi anade en ny drunkningsolycka och förberedde oss mentalt för att hjälpa till att bärga kroppar. Men denna gång hade det lyckligtvis gått bra och HCG bedömde att de 40 personerna de plockat upp från flyktingbåten var hela gruppen och att ingen saknades. Att dykbåten var där berodde på att de ändå hade varit i området när larmet kom.

Vår bordningsövning genomfördes med lite olika omtag och tekniker och det hela syftade till att kunna göra en så säker överflyttning av personer som möjligt. Går det mycket sjö är det t.ex. mycket säkrare och enklare att göra överflyttningen under gång med några knops fart. Dagens andra övningsmoment gick ut på att evakuera folk från klipporna med flotten. Idag ville vi testa hur pass väl det fungerade att simma in till land med entimmesdräkt och sedan dra in flotten. Således samma tillvägagångssätt som tidigare men utan våtdräkter.

Sammanfattningsvis så är det lite mer trögsimmat (utan simfötter) men det går ändå bra om inte avståndet är för långt. Våra två simmare fick 25 meter att jobba på och de kom relativt snabbt iland och kunde dra till sig flotten.

Eftermiddagen ägnades åt båtvård och vidareutveckling av stävskyddet på Rescue Handelsbanken Liv.

15 december

Idag har vi besökt ön Agathonissi och träffat Läkare utan gränser och lokala fiskare för att gemensamt finna lösningar och titta på eventuella behov för räddningsoperationerna. Det är ett mycket stort problem att flyktingarna landar på ställen där det är mycket tufft eller helt ogenomtränglig terräng. Det första de gör när de anländer till ett så svårforcerat ställe är helt naturligt att lämna sina flytvästar. Detta skapar berg av flytvästar som senare drar till sig nya båtar.

När vi anländer ön möts vi av Läkare utan gränsers två stationerade. Dessa två eldsjälar har varit på plats sedan oktober. Som mest har 1200 migranter varit Agathonissi på ett dygn. Just nu finns 110 flyktingar på ön. Endast en toalett finns tillgänglig för dem (fler kommer inom kort).

På hemvägen upptäcker vi en stor gummibåt knappt flytandes. Vi kontrollerar att ingen finns kvar i flotten eller dess närhet. Motorn är bortplockad och vi utgår därför från att båten haft en tidigare påhälsning än vår. Efter ett snabbt sök i närområdet där vi inte finner någon lämnar vi båten åt sitt öde. Det finns helt enkelt för många övergivna flottar att det inte går att göra mer än så. Det är märkligt att tänka på vilken sjöräddningsoperation som hade dragits igång i Sverige av en drivande övergiven båt och tomma flytvästar. Vi sänder en tanke till de som färdats i båten och hoppas att de kommit fram och i land.

14 december

I går kväll bestämde vi oss för att, om inget händer under natten, gå från Vahti och över till sydsidan till hamnstaden Pythagorion. Eftersom natten blev lugn kastade vi loss direkt efter frukost.

På väg sydost spanade vi av kustområdena Gatos och Prasos, där många flottar anländer. Vi gjorde ett sök när vi ändå var där, men såg varken människor på land eller gummibåtar i vattnet. Det har varit en väldigt fin dag, solsken och bara ett par sekundmeters vind. Säkert 15-16 grader varmt. Kustbevakningen förväntar sig en större mängd flyktingar framöver nu när vädret stabiliserar sig.

Vi träffade några fiskare som vid flera tillfällen varit med och kört flyktingar från Agathonissi till Samos. Den ena fiskaren såg precis ut som kapten Haddock i Tintin, en skäggig, väderbiten och mycket vänlig äldre man.

Han berättade mycket om flyktingströmmarna till Agathonissi. Under en period kom det över 500 människor varje dag, vilket blev ett problem för den lilla ön som bara har hundra invånare. Men öborna gjorde så gott de kunde för att hjälpa de nyanlända. Tillbaka vid marinan frågade vi personalen om de hade möjlighet att göra ytterligare ett stävgummi, likt det vi har till Handelsbanken Liv, så att också Rescue PostkodLotteriet kan gå emot land och stäva vid behov utan att riskera att skrapa sönder sig.

Framåt eftermiddagen återvände vi till Vathos, tittade till båtarna och planerade morgondagen. I övrigt jobbar vi med att försöka fixa det som behöver fixas, till exempel försöka laga ena flotten som fått ett hål i sig.

13 december

Blåsten håller i sig och därmed är antalet båtar som vågar sig ut på den vanskliga resan från Turkiet mindre. Flera av oss har åkt på förkylning med både lätt feber och hosta och vi beslutade därför att inte ligga i vattnet så mycket idag.

Dagens övning förlades istället i det nya kontoret som ligger något kvarter från hotellet. Övningen idag bestod i att våra två sjukvårdsexperter i besättningen gick igenom våra sjukvårdsväskor sak för sak och berättade och förklarade. Känns bra att vi gått igenom allt tillsammans och att vi inte släpar omkring på en massa onödiga saker. Vi gick även igenom barn-HLR och diskuterade hur vi lämpligast tar hand om barn vid drunkningstillbud och hypotermi. Viktigt att få barnets (till skillnad från HLR på en vuxen) näsa rakt upp, som högsta punkt, för att ska fri luftväg innan inblås.

Glad lucia!

12 december

På förmiddagen tog vi en övningstur bortåt uddarna på östra Samos. Vi såg inga flyktingar under turen, men enligt uppgifter anlände ändå 230 personer till ön under dagen. Vinden har ökat lite senaste dagarna, idag ca 8 m/s. Det är sagt att det ska blåsa mindre om ett par dagar, och många tror att det kommer komma fler människor då.

När vi kom till ner Gatos vände vi upp mot Praso igen och höll vår första längre övning. Vi övade främst flotteteknik, men mellan båtarna för att inte riskera att repa sönder flotten mot någon klippa. Efter övningen återvände vi till kaj, förtöjde båtarna och gav dem lite båtvård. Resten av dagen ägnades åt att få ordning på kontoret. Nu börjar det se riktigt trevligt ut där inne!

11 december

Sex mycket förvånade besättningsmedlemmar vaknade vid 6-tiden. Förvåningen kom sig av att vi fått sova en hel natt utan larm. Utvilade och pigga kunde vi därför lossa tamparna kl. 08.00 och stäva ut i Vathy-bukten.

Omedelbart efter hamnpiren blev vi anropade av Coast Guard som bad om assistans ost Samos. Det gällde ett nödanrop från en flyktingbåt som befann sig precis mellan Turkiet och Grekland, vid den smalaste passagen mellan de båda länderna – strax söder om Gatos. Då man redan plockat upp ett tiotal personer i en av Kustbevakningens båtar bestod vår uppgift i att söka kusten utmed den östra sidan av ön.

Efter avsökning utan att hitta någon ombads vi att assistera Kustbevakningens båt i vilken flyktingarna satt nedkylda på däck. Vi lämnade över räddningsfiltar och bubbelplast till de frusna och huttrande personerna och gjorde därefter ytterligare ett högfartssök längs kusten. Men det verkade som att alla människor hade klarat sig, trots att båten inte var större än en dinge. (Vi såg den senare uppslängd på det växande berget av båtlik från lyckade och misslyckade försök att nå Europa).

Solen går ner över Samos högsta berg – Viggla, och vi sjöräddare somnar med våra VHF:er på hörbart avstånd. Om vad natten eller morgondagen kräver vet vi intet men vi är beredda när det gäller.

10 december

Det var tur det blev tidigt i säng igår, för i morse gick larmet redan klockan 03:00. Det var återigen människor som behövde hjälp vid Praso, ett område öster om Vahti som det är nästintill omöjligt att ta sig ifrån annat än via vattnet.

Återigen ger vi oss ut i beckvart mörker. När vi kommer fram ser vi i sökarljuset att många människor står på berget. Kustbevakningen är också där men deras båtar kan inte komma intill. Tack våra tidigare kollegors fantastiska stävskydd kunde vi sätta näsan mot berget. Det går relativt enkelt att få alla människor ombord.

Vi tog in 40 personer ner i transporten på Rescue Handelsbanken Liv. Av dem var det 10 barn, alla yngre än tioårsåldern. De är alla pigga och ser ut att må bra. Vi kör i lä och lämnar över dem till Kustbevakningens båt innan vi återvänder till Vahtos.

Vi hinner vila oss en knapp timme innan det är dags för frukost. Vi får reda på att det skulle ha varit 42 personer i sällskapet vi nyss räddat, men att två av dem gått upp i bergen och nu inte setts till. Hellenic Rescue Team skulle ge sig upp leta efter dem när det ljusnat. Vi blir ombedda att åka med för att finnas tillhands från vattnet. Vi väntar in en representant från Sjöräddningssällskapets kontor och en gäst från svenska ambassaden i Aten och åker därefter ut och möter upp Hellenic Rescue Team och deras ribbåt.

Strax därefter ser Rescue PostkodLotteriet en grupp människor längre ut på udden, alldeles nära vattenbrynet. Det visar sig att de två som försvunnit från den första gruppen nu har anslutit till den här gruppen. Alla utom tolv personer leds till platsen där Handelsbanken Liv stävar. I den oländiga och kuperade terrängen tar det över 20 minuter att gå trots att det bara är knappt 200 meter.

Rescue PostkodLotteriet får hjälpa de resterande tolv över med hjälp av flotten, då de inte var starka nog att gå. Bland annat var det många små barn, en gravid kvinna och en man med benprotes.

Hela operationen gick jättebra, det var som om vi aldrig gjort något annat. Totalt fick vi ombord 48 personer i den här vändan, varav 15 barn. Vi var tillbaka igen till lunch, och gick sedan upp på rummen för att vila lite. Vi är vid gott mod och stämningen är god. Det verkar som om flyktingströmmarna börjar öka igen. Det är runt femton grader i vattnet och ungefär det samma i luften. Men nätterna är riktigt kalla. Har man åkt båt i många timmar, kanske blivit blöt, och sedan ska vänta i många timmar på en klippa så är det definitivt inget gynnsamt läge.

8 december

Idag började vi med att fortsätta trixa med båtarna, som vi inte hann färdigt med igår. Vi hade planerat att ge oss ut och öva efter lunch. Vi hann precis släppa loss så ringer telefonen. Kustbevakningen vill ha hjälp med en sökinsats, i ett område väster om Vathos.

Vi ger oss av och efter ett tag ser vi en flotte. Vädret är fint och soligt och vi såg dem med ögat långt innan vi kunde se dem på radarn. Samtidigt som vi närmar oss kommer även en båt från Frontex. Den kommer fram till flotten ungefär 200 meter framför oss. Vi håller an och låter Frontex agera. Det visar sig att det är en estnisk båt som även har en grekisk kustbevakare ombord.

Kustbevakningen bestämmer sig för att bogsera flotten till Karleovasi och ber oss ligga en bit bakom om någon skulle trilla överbord. Det är ungefär 40 personer ombord, några av dem är barn. Max tio av dem har flytväst. Frontex bogserar båten genom att människorna ombord får hålla i bogsertrossen, det finns inget att sätta fast den i. Efter en och en halv timmes körning i två knop är vi i hamn.

På vägen tillbaka får vi i uppgift att leta efter ytterligare en nödställd flotte. Vi ser flytvästar på stranden i området de bett oss söka av men inga människor så vi utgår från att de tagit sig i land själva och meddelar kustbevakningen det. Vi övar lite nödbogsering innan vi återvänder hem för att bunkra och iordningsställa.

7 december

Ny besättning har tagit över stafettpinnen. Tanken var att starta den här tvåveckorsperioden med en genomgång av båtarna. Målet var att alla skulle ha fullständig överblick av både materiel och funktioner innan vi kastade loss för första gången. Men flyktingströmmen tar knappast hänsyn till att det är besättningsbyte. Just därför fick vi vårt första larm 07.15, i samma stund som vi satt samlade vid vår första gemensamma frukost. Det som skulle ha blivit en mjukstart nere vid båtarna blev istället en rivstart direkt ut i Medelhavet. Larmet gällde två personer som setts vid ett otillgängligt bergsparti vid Gatos. Färden ut var surrealistisk med mängder av flytvästar och gummibåtar som låg längs stränder och klippor. Det var en syn som egentligen inte förvånade, eftersom vi matats med bilder av just detta, men som ändå slår en med full kraft när man ser det i med egna ögon – detta händer verkligen.

Väl framme vi Gatos får vi ganska snabbt visuell kontakt med de båda nödställda. De sitter hjälplösa och utmattade, efter två dygn utan vare sig vatten eller mat, på en klippavsats några meter från vattenbrynet. Den ene har skadat foten och den andre är i dåligt skick och är uttorkad. Vi får på dem varsin flytväst och för sedan varsamt ombord dem på Rescue Handelsbanken Liv.

Inte många minuter hann gå efter att vi lämnat av personerna vid Malagarilägret innan vi fick dagens andra larm – den här gången gällde det en förmodad haverist i ungefär samma område som vi just kommit ifrån. Det var bara att återvända och börja söka av stränderna på vägen till Praso. På vägen dit möter vi Hellenic Coast Guard (HCG) med som just har undsatt ett par flyktingar. Söket pågår en stund till men det är rimligt att anta att det var personerna ombord på HCG som larmet gällde.

Det som skulle bli en mjukstart och en get-together-dag i land blev istället en spark rätt ut i den obarmhärtiga verkligheten.

6 december - Besättningsbyte!

I dag är sista dagen på plats för team 3. Vi har under dagen umgåtts med nästkommande team, visat våra metoder vid en övning, tittat på kartor och pratat pratat pratat. Lycka till hela team 4, ta väl hand om er och alla andra.

5 december

Det är ett trött gäng nu. Mer än två veckor på plats med det här tempot hade inte funkat. Idag när vi gick ut var det första vi hittade en halvsjunken gummibåt med flytvästar spridda runt om. Båtarna spred ut sig för att börja söka och se om det var nu det värsta skulle hända, men båten och västarna var tomma. Vi hjälpte en fiskare att bogsera in vraket till land och fortsatte ut runt Praso och till Gatos. Där lyckades vi hitta ett ställe en bit bort från olycksplatsen där vi kunde stäva mot berget för att gå iland och hämta några väskor med packning som de nödställda fick lämna igår. Eftersom de där små väskorna är det enda de äger och har, är det förståeligt att det är dom saker dom värdesätter mest. Vad hade ni tagit med er på flykten?

4 december

Idag var en omskakande och dramatisk dag för Team 3. Vi var ute på morgonövning när vi fick syn på utspridda grupper med människor på klipporna vid Gatos, ett otillgängligt område på sydsidan av Samos. Sjön låg på ganska hårt rakt mot land och vi kunde inte stäva direkt mot berget för att läktra ombord dem. Istället fick vi använda oss av ”landstigningsflottan”, en metod som vi övat väldigt mycket på i veckan dock aldrig under så här svåra förhållanden. Vi använde två ytsimmare hela tiden och lyckades lasta ombord 47 personer under en åtta timmar (!) lång räddning. Vi fick hela tiden positionera om oss eftersom inte gruppen satt samlad, och göra om arbetet om och om igen vilket var väldigt krävande. Vi vrängde verkligen ut-och-in på oss själva, båtarna och utrustning för att lösa alltihop.

När det bara återstod tre personer var vi tvungna att lasta av räddade från båda båtarna i en hamn i närheten. Vi var tvungna att lämna kvar delar av besättningen på platsen ihop med de nödställda som var kvar på berget. Vi var även denna gång tvungna att lösa en förflyttning av en äldre, orörlig nödställd. Vi var utmattade efter många, många timmars arbete men till slut kom vi på ett sätt. En fundamental skillnad på att bedriva sjöräddning hemma i Sverige och här, är att här finns ingen backup. Ingen helikopter, ingen räddningstjänst som kan komma in landvägen, ingen expertis på JRCC som bistår och supportar.

Till slut lyckades vi fira ner damen till livflotten och ut till Handelsbanken Liv. Tacksamheten i ögonen som tittade storögt på oss någonstans långt inifrån huvan på en 6-timmes överlevnadsdräkt gick inte att ta miste på. Kan tänka mig att hon tyckte att hon var lite för gammal för den här sortens aktiviteter… Vi satt med henne hela vägen nere i transporten och hon fick vila huvudet i våra knän. Och hon släppte inte taget om besättningens hand förrän vi lyfte av henne till en väntande doktor i Malagarilägret.

1 december

I dag kommer en från kontoret i Sverige ner tillsammans med ordförande i International Maritime Rescue Federation (IMRF), delegater från Holländska sjöräddningen samt Svenska Ambassaden i Athen. De ska få en visning av Hellenic Rescue Team och Coastguard på Samos, sedan ska vi köra 60 sjömil norrut till Chios för ett besök där. Sedan återvänder vi hem utan passagerare och återupptar beredskapen på Samos. Självklart hoppas vi att allt är lugnt när vi är borta men mötena är viktiga för vad som händer här i framtiden, så man får ha det stora perspektivet framför sig och då är detta verkligen ett viktigt uppdrag.

...

Nu har vi knutit fast utanför hotellet i Vathy igen efter en riktigt lång dag i båtarna. IMRF besöket anlände på morgonen och båtarna låg nytvättade i solen. Vi åkte en fin tur ut mot Praso och dödens kust och utbytte många tankar. Holländska sjöräddningen överväger att skicka båtar till Grekland i en nära framtid och besöker oss för att samla in synpunkter på hur deras operation skall utformas. Vi trycker hårt på lokalt samarbete (som vi har med Hellenic Rescue Team) och att skicka två båtar som alltid operera tillsammans.

Efter turen till Praso körde vi i full fart norrut mot Chios. Vi räknade med 3 timmar enkel väg men när vi hade kommit ganska precis halvvägs blev vi ombedda av kustbevakningen att vända om och påbörja ett sök från Karlovassi till Phytagorio, dvs runt större delen av Samos. Vi vände om och våra gäster ombord fick bli utkikare, de var trots allt erfarna sjöräddare allihop.

Normalt är det JRCC Pireus som koordinerar alla SAR-larm. Skulle det vara ett handelsfartyg, fiskebåt eller kanske vi själva som råkade ut för något skulle JRCC planera sök och larma ut enheter precis som hemma. Men flyktingsituationen får de olika kustbevakningsdistrikten koordinera själva, så våra larm här kommer och styrs från kustbevakningen lokalt i Vathy. Med ingångsvärdena ”possible situation with migrant boat around Samos, search between Karlovasi and Phytagorio” gjorde vi vad vi ansåg var rimligt, innan vi fick återvända till Vathy för bunkers och återuppta resan till Chios, många timmar senare. Precis innan avgång kom nästa larm. Vi började ana detta skulle bli en verkligt lång dag. Denna gång var det faktiskt ett larm som inte rörde en båt med flyktingar utan en fiskebåt. Lite oväntat men ändå glädjande. En person på land tyckte det såg ut som att det brann ombord, men när vi väl kom fram var allt under kontroll och vi kunde fortsätta vår skumpiga resa norrut. Kan inte påstå att vi såg så mycket av Chios. Vi vände hem så fort vi kunde.

30 november

Ännu en lugn dag för oss, men nu verkar det hända saker på vattnet igen. Under dagen har 500 personer kommit båtvägen till Samos, och det är full aktivitet i lägren igen. Allt verkar ha gått lugnt till, det var riktigt blåsigt i går under tidiga kvällen men under natten har det varit bleke. Så i vanlig ordning har vi övat halva dagen och tagit hand om båtarna andra halvan.

29 november

Första veckan var oerhört intensiv och det märks att vi planar ut lite nu. Vårt morgonmöte handlade mycket om behovet av vila. Trots brist på larm har vi inte många lediga stunder. I dag har vi arbetat på extra stävgummi till båtarna som skydd då man stävar mot skarpa klippor. Just nu lägger vi en hel del fokus på att trimma in oss på sjukvårdsfrågor och det pågår HLR träning i stort sett överallt. Just nu försöker skapa en bild av hur mycket vågor och snabb körning egentligen påverkar kvalitén på HLR.

28 november

En stor sak som team 3 lyckats bidra med är vårt kontor, som ligger ett par hundra meter från hotellet. Vi har massor av möten i besättningen, skriver högvis med rapporter och har telefonmöten varje dag och så vidare. Vi behöver också torka dräkter och förvara verktyg och reservdelar någonstans. I dag har vi, förutom möten med kontoret i Sverige, haft en gedigen genomgång och hjärt-lungräddning för barn.

27 november

Vi bestämde oss för att besöka flyktinglägret Malagari på andra sidan viken denna dag. Det kändes som ett fint sätt att knyta ihop säcken på onsdagens insats och få en möjlighet att prata lite mer med de personer vi undsatt. De senaste dagarna har antalet flyktingar som kommer iland på Samos minskat en aning. Den färjestrejk som tidigare skapat stora problem med att forsla flyktingarna vidare från Samos är också över. Sammantaget har detta lett till att lägret inte är lika hårt belastat just nu. Under en period ska det ha handlat om upp emot 6000 personer i lägret på en och samma gång. Då uppstod det omfattande problem med allt ifrån sanitet och sjukvård, till nutrition och sängplatser. Hela kajen var full till bristningsgränsen och problemen blev påtagliga.

Under vårt besök var det uppskattningsvis några hundra flyktingar på plats. På tisdagens NGO-möte fick vi reda på att den medicinska kapaciteten är god i dagsläget. De har fyra läkare och några sjuksköterskor, men detta kan snabbt förändras då en stor del av insatserna i lägret baseras på bistånd och volontärer. Sammantaget var det ett tiotal NGO:s på mötet som samtliga förutom vi är involverade i arbetet med flyktinglägret på ett eller annat sätt. Allt under översikt av UNHCR och smittskyddsläkaren på ön.

Besöket på flyktinglägret var uppskattat av samtliga och mottagandet var gott från så väl volontärer, ledning och inte minst de boende. Trots att många aspekter av flyktingläger bäst beskrivs som spartanska så finns det faktiskt gratis Wifi på Malagari. Det har installerats och drivs av en NGO som heter #nethope och är en stor resurs för de flyktingar som kommer iland och vill meddela sina anhöriga att de är i säkerhet.

26 november

Idag var en lite lugnare dag. Vi tog oss tid att prata igenom gårdagens larm och sedan besökte vi lägret där de vi räddade nu bor vilket var en fin upplevelse. Vi var också ute och gjorde enklare manöverträning inne i hamnen så att alla är beredda att ta över spakarna för en kort stund om det skulle behövas. Som sagt, anpassningsförmågan är viktig här. Här är en kort intervju med en nyckelspelare i projektet, nämligen Giannis Haralambous. Han är vår lokala expert och är anställd av Gula båtarna och jobbar med teamen som besättningsman och ”agent” i land.

Varför intervjuar vi dig?

Jag är anställd av Gula båtarna, då de behövde någon som kunde hjälpa till med kontakter och lokalkännedom. Det passade bra eftersom jag är frivillig i Hellenic Rescue Team och haft mycket samarbete med kustbevakning, brandkåren och alla andra man kommer i kontakt med under räddningsaktioner.

Berätta lite mer om Hellenic Rescue Team!

Hellenic Rescue Team bildades i slutet av 70-talet efter att en grupp kamrater på vandring i bergen råkat ut för ett oväder. Hälften omkom i ovädret, och de överlevande startade organisationen som sedan har vuxit och är nu den största frivilligorganisationen inom grekisk räddningstjänst. Vi har 30 stationer över hela landet och över 3000 frivilliga. Det finns många olika färdigheter inom organisationen. Så som klättrare, hundförare, sjukvårdare och strandvakter. Vi har också genomfört internationella uppdrag, bla tsunamikatastrofen 2004 och jordbävningen på Tahiti.

Här på Samos har Hellenic Rescue Team haft verksamhet sedan 1998 med ungefär 40 frivilliga. Terrängen på Samos är bergig och mer tekniskt krävande än många andra grekiska öar och vi har väldigt mycket att göra under turistsäsongen. Under augusti utförde vi t.ex. 33 uppdrag. Vi har vakt dygnet runt och när vi får larm skall vi vara på stationen inom 30 minuter.

Hur har flyktingvågen påverkat livet här på Samos tycker du?

Det har alltid kommit många flyktingar till Samos, tidigare var det faktiskt hit de flesta kom eftersom det är så nära till Turkiet. Då kom de flesta från mellanöstern och Afrika. Därför har det alltid funnits läger för flyktingarna här och vi som bor här är vana. Men när kriget i Syrien började kom det fler och fler. Många andra öar som inte var vana vid att ta emot flyktingar blev överrumplade. Här på Samos kunde vi anpassa oss och snabbare och därför påverkar det inte så mycket här. Mycket av de flyktingarna för med sig är dessutom positivt, vi träffar människor vi aldrig skulle mött annars och vi får höra och lära saker som vi aldrig skulle höra om annars. Det är alltid skönt att hjälpa andra människor, och det är alltid uppskattat. Det märks så tydligt att ditt och dina näras liv är det viktigaste i livet, och att saker inte är så viktiga som man kanske tror ibland. Samtidigt ser man ju också motsatsen, att det finns som dom inte bryr sig alls om andras liv.

Vad har du att säga om Gula båtarna och projektet?

Alla som vill hjälpa oss och flyktingarna är välkomna, ju fler desto bättre! Alla besättningar som har varit här nere är helt grymma, både proffsiga och entusiastiska inför uppdraget. Förutom att ni har med er kunskap och utrustning som behövs för att hjälpa här, är det också viktigt att ni tar med förstahandsinformation hem och berättar om vad ni ser.

Vad tror du om framtiden?

Om det fortsätter så här vore det bra om ni är kvar. Men om det ökar då måste vi bli ännu fler. Det är många organisationer som hjälper till i lägren och så, men räddningsdelen är helt annorlunda. Då måste det vara specialister, som er. Man möter människor när det är som värst och kräver väldigt mycket! Situationen i Grekland är inte lätt den heller, men ändå är det många här som hjälper till och engagerar sig. Men vi har levt så länge med detta i Grekland, och vi har varit med om det själva under historien. Människor ger vad de har och gör vad de kan. Det är inte många här som klagar på flyktingarna, kanske för att vi förstår att vad de behöver är inte våra pengar. De behöver grundläggande saker, som mat och någon plats att sova.

25 november

Efter att ha haft en välbehövlig fixardag kastade vi på eftermiddagen loss för att öva vidare på landstigningsmetoder. Så fort vi passerat pirarna ringde kustbevakningen upp oss och skickade oss mot kyrkviken för att hålla koll på en flyktingbåt på väg in. Larmet blåstes snabbt av då de kom iland utan problem och vi fortsatte ut mot vårt övningsområde vid ”Dödens kust”. Vi började göra lite bordningsövningar mot varandra i låg fart, när Giannis plötsligt reagerade på att han tyckte sig höra rop. Att någon ropar längs dödens kust, där klippväggarna är branta och hundratals meter höga, betyder att någon har stora problem.

Efter att ha kört tyst och försiktigt framåt en stund fick vi syn på en grupp människor som satt en bit upp från vattenbrynet med väldiga klippväggar ovanför sig. Klippan var rejält brant. När vi närmade oss verkade gruppen orolig och vi blev rädda att någon skulle falla. För att lugna dem beslöt vi att en av oss skulle simma in till land och ta sig upp till dem. Jens tog snabbt på sig ytbärgardräkten. Det var brant och stenigt och bitvis rejält exponerat. Även om det fanns en viss risk i att klättra upp, bedömde vi risken större att en nödställd skulle falla om de försökte klättra ner till oss.

Uppe på klippan satt tio barn och nio vuxna. En engelsktalande kvinna förklarade att ytterligare två män hade försökt hitta en väg uppåt och försvunnit. En äldre kvinna hade problem med benen och kunde inte gå. De hade landat föregående natt så nu var de rejält utmattade. Hur de hade kunnat komma iland i beckmörkret och klättrat upp i den svåra terrängen var nästan obegripligt.

Vi behövde helt enkelt få iland så många ur besättningen som möjligt som kunde hjälpa dem ner, helst direkt till båtarna. Snart kom vår grekiska kollega Giannis iland och klättrade upp till gruppen. Han är ju egentligen bergsräddare och det märktes att detta var hemtamt för honom.

Emil hade tryckt in fören på PostkodLotteriet mot klippan och fler ur besättningen klev i land. Handelsbanken Liv låg stand by strax utanför. Det stora orosmomentet var att det började skymma och vi insåg att det skulle ta väldigt lång tid att få ner alla på ett säkert sätt. Vi var ändå tvungna att ta vår tid, och letade bra vägar och sätt att gå ner. Vi insåg att vi skulle behöva bära flera av barnen, och flera kvinnor var dessutom synligt gravida. Giannis skulle försöka säkra den gamla kvinnan med rep medan Nils stöttade henne neråt.

Det hela gick frustrerande långsamt först men samtidigt var vi ju tvungna att ta det lugnt och försiktigt, hade något fallit och skadat sig hade situationen blivit ännu värre.

Till slut var det bara den skadade äldre kvinnan kvar. Under förmiddagen hade vi passande nog varit och köpt fyra 50-meters rep att ha till landstigningsflotten. De kom omedelbart till användning för att säkra henne. Giannis hade tagit på henne en klättersele och säkrade henne medan Nils höll eller bar henne neråt. När hon nådde den svåraste passagen fick vi använda alla våra gemensamma krafter för att hjälpa henne ner. Vi bytte säkringsplats och tog ett litet steg i taget, med hela tiden en man på varje sida för att hålla henne uppe, hennes ben bar inte alls och hon var livrädd. Hela tiden fanns vi nära varandra, bytte platser, höll i varandra, hjälpte till att placera fötterna på varandra, skyfflade ner lösa stenar – och pratade, pratade och pratade så att alla gjorde samma sak.

Till slut var vi rakt ovanför båten men fortfarande 10 meter upp. Med de övriga hade vi skråat vidare förbi båten och sedan vänt tillbaks och gått nästan nere vid vattnet då det var riktigt brant ett par meter ner, men nu kunde vi fira henne ner. Det var riktig bergsräddningsteknik som löste detta. Både Giannis och Matthew har arbetat med bergsräddning tidigare och nu kom det verkligen till nytta. Kvinnan fick hjälm och flytväst som skydd mot klipporna, och kex och vatten för orken. Giannis gjorde i ordning ett firningsankare. Till sist kunde vi sakta men säkert fira ner henne och sedan leda henne de sista metrarna ombord. Hennes barn och barnbarn stod på fördäck och applåderade och det kändes bara fantastiskt.

Att se hur barnen gick från att vara apatiska eller gråtande av rädsla uppe på klippan, till att somna tryggt i mammas eller pappas knä nere i transporten på Rescue PostkodLotteriet var en mycket stark upplevelse. Att vi lyckades ta reda på att de två männen som klättrat iväg var återfunna iland, och få berätta det för deras gravida fruar… Att få en kram av den gamla kvinnan innan hon fick åka iväg i ambulansen… ja vad skall man säga!?

När vi väl somnar gör vi det med tanken att familjerna vi träffade också sover i trygghet borta i lägret, inte döende och livrädda i ösregnet på en bergvägg, långt från det dom en gång kallade hemma.

24 november

Äntligen morgon och en ny dag. Efter frukost kastade vi loss för att utveckla vår förmåga att använda landstigningsflotte och ytsimmare. Vi har någon extra vattenvan i varje besättning. Vi körde övningar med flotten och vävde in nödbogsering av varandra vid en liten klippa strax öster om Vahti under förmiddagen. På vägen ut mötte vi också vår första flyktingbåt, men allt verkade okej så vi höll oss på avstånd enligt instruktionerna och kontaktade Kustbevakningen. Bra att få prova larmvägarna i lugn och ro.

När vi avslutat övningen förtöjde vi båtarna långsides för gemensam debriefing. Precis när vi skulle påbörja debriefingen sprakade VHF:erna igång… ”Swedish rescue team, swedish rescue team… This is Hellenic coast guard calling!”

Snabbt tillbaks med alla till ordinarie båtar och platser. Vi visste inte mer än att vi skulle följa en patrullbåt som redan var på väg ner till en hamn på sydsidan av Samos kust, där det är som närmast över till Turkiet. Efterhand kom det mer information om att det fanns en död person på en svårtillgänglig strand. Vi visste fortfarande inte om det fanns andra personer i närheten, men vi planerade utifrån det lilla vi visste och var samtidigt redo att kasta alla planer överbord… På det viset är det inte annorlunda här än när vi jobbar hemma!

Scenariot märkligt nog precis samma som det vi just övat innan larmet. Patrullbåten på plats ville att vi skulle gå in vid en grund och stenig udde, där en befarat avliden person siktats. Kustbevakningen ville ha sin man till stranden och platsen, så vi bestämde helt enkelt oss för att göra som vi övat och bogsera in flotten simmandes med två ytsimmare (en från vardera båt) och kustbevakaren fick sitta i flotten. Det fanns inga tveksamheter om att personen var avliden, så vi arbetade gemensamt för att lägga kroppen i en bodybag och lyfta upp flotten. Det är svårt att komma upp i flottar i vanliga fall, men att lyfta upp någon stående i midjedjupt vatten var verkligen en utmaning. Tillsammans kunde vi göra det kontrollerat och värdigt. Vi signalerade till besättningen på Handelsbaken Liv att dra ut oss med linan och väl vid aktern beslöt vi att lyfta upp hela flotten med kroppen i på akterdäck.

Vi gick gemensamt till en marina i närheten för att möta upp polis och begravningsbil. Vi tvättade av Liv och flotten, och innan vi kastade loss och körde tillbaks mot Vahti satte vi oss ner och hade en debriefing. Vi delade upplevelsen med varandra och var alla överens om att vi som besättning är ett starkt gäng. Även om vi nu upplevt tragiken i att möta verkligheten och döden på en övergiven strand långt hemifrån, är vi tacksamma för att vi är här, och vi gör DET. Vi gör skillnad. Vi upplever en sinnesfrid och ett lugn nu när vi vet att vi kan, och förhoppningsvis får någon annan uppleva en tröst av att veta vad som hände en när och kär. Det imponerade mig oerhört att höra att trots de många döda som man funnit här, följer man fortfarande vanliga rutiner och försöker identifiera vem den drabbade är.

23 november

Klockan 06 vinkade vi av det hemresandet gänget och satte igång…

Eftersom teamet består av personer från olika stationer och många av inte har jobbat med varandra tidigare, är det just nu stort fokus på besättningsstrukturen.

Under förmiddagen gav vi oss av ut på en tur längs ”dödens kust” för att se några av de mer utsatta platserna och få en bild av vad vi kan ställas inför. Och man förstår verkligen problemet när man ser de ogästvänliga klipporna. Man slås över vilken omtumlande och skrämmande upplevelse flyktingarna måste ha av att landa på stränderna efter ett par timmars resa i mörkret, av att klättra upp för höga berg och vandra i timmar innan de samlas i läger för att slussas vidare till fastlandet, där nästa långa vandring tar vid. Berg av flytvästar och båtrester vittnar trots allt om att det är allvar. Vraket i Kyrkviken, där 11 människor omkom ombord, lyser likblekt från havets botten när vi passerar över och påminner oss om detta inte är en lek.

Eftermiddagen rusade förbi, vi hade långa att-göra listor efter förmiddagen, och vi försökte bocka av dem så fort det bara gick. Men när klockan närmade sig middagstid var vi ganska nöjda med allt vi har hunnit göra, och stämningen är väldigt god.

22 november

Idag kom den nya besättningen ner till Samos. Det var full fart direkt med överlämningar och genomgång av båtarna. Tack vare de tidigare besättningarnas förarbete känner vi i det nya gänget att det är smidigt och lätt att komma in i uppdraget.

Efter ett par timmars effektiv korvstoppning hade avgående gänget ordnat pizza och fortsatt presentation på hotellet. Jag tror att alla som åker hit ner i likhet med mig har haft många funderingar och frågor, och perioden innan avresan har inte varit helt avslappnad. Men jag måste säga att det var otroligt skönt att komma ner och bli serverade svar och konkreta planer på det mesta. Stort tack till tidigare besättningar för det fina förarbetet ni har gjort för oss, nu har vi kunnat koncentrera oss på att snabbt komma i ordning och göra nytta.

21 november

02:20 ringer telefonen, det är Hellenic Coast Guard (HCG) som ringer om förlorade radarmål öst om Agathonisi. Vi är snart nere vid båtarna och möts upp av en av killarna från kustbevakningen. Distansen ner till Agathonisi är ca 35 sjömil.

När vi närmade oss den nordligare av de två positionerna slog vi av på farten för att kunna gå på sök med Rescue Handelsbanken Liv till väster i den lilla kratta våra två båtar bildar. Ganska omgående fick Handelsbanken Liv kontakt med ett ljus om styrbord. När vi kollat ett tag fick vi uppfattningen att det borde vara ön Nera som ljuset kom från.

När vi närmade oss Nera såg vi att det var en eld på land med folk runt omkring. Över VHF:en hör vi hur Peter räknar människor. 17… 30…40… nej, de är långt fler. När vi kommer i kontakt med personerna iland får vi uppgifter om att de är 70-90 personer och att alla är välbehållna. De har kommit med en gammal livbåt som nu ligger i en vik intill.

Under tiden Liv går in mot ön gör Postkoden ett sök mot den nordliga positionen, men situationen vid land gör att vi måste prioritera att få personerna på Nera till hamnen i Agathonisi.

När Rescue Handelsbanken Liv hade lastat ombord 35 personer, huvudsakligen barnfamiljer och de som mådde sämst, avgick de mot hamnen i Agathonisi. Två ur besättningen stannade i land för att hjälpa Rescue PostkodLotteriet och hålla de kvarvarande personerna lugna.

Postkoden tog ombord 36 personer. Många barn även här. En del av dem var i dåligt skick, sannolikt från att ha varit sjösjuka och kräkts en hel del i livbåten på väg över. Att komma ombord på en ny båt gjorde några av dem oroliga. Med vind och sjö från sidan blev det lite ny sjösjuka för dem vi räddade, men den resan var ju betydligt tryggare än den första sträckan mot Nero.

När vi kom in till hamnen stod MSF (Läkare utan gränser) på kajen och hjälpte till med landstigningen.

Efter att Liv hade hämtat de 23 sista nödställd på Nero och lämnat av dem på Agathonisi återgick vi till att söka ut från de två positionerna vi fått som ingångsvärde, för att försäkra oss om att ingen mer saknades.

Liv var lite låg på bunker och alla var vi hungriga, så beslutet blev att gåt till Pythagorion för att bunkra sjöräddare och båtar med den mat de behöver.

Vinden låg kvar under kvällen, så vi fruktade alla att det skulle kunna bli ett liknande larm under natten. Så mätta på mat och starka intryck var det ett trött gäng som gick och lade sig tidigt.

20 november

Fredagen började med att några av oss var ute i gryningen för att hålla utkik efter ankommande gummibåtar. Vi träffade två olika sällskap. Vi hjälpte dem med att ordna skjuts in till Vahti. Det är en dramatisk minskning av ankommande båtar de senaste dagarna. Det syns både på lägret i hamnen och vid våra olika spaningar.

Sedan i januari har 88 000 flyktingar anlänt till Samos. Under juli och augusti peakade det rejält och ön har varit väldigt hårt pressad på grund av den rådande situationen. Under denna vecka har det alltså minskat och vi får följa utvecklingen allt eftersom. Det är dock viktigt att vi är förberedda på att rycka ut och att vi fortsätter öva och patrullera kusten. Under dagen övade besättningarna på att rädda utsatta från de svåra bergsklipporna längs det som kallas ”Dödens kust” med hjälp av livflotten.

19 november

Ut på havet för en vända längs kusten av Praso. Det var helt lugnt på havet, både med avseende på vind och vågor, men framförallt tomt på båtar. Det ligger massor av använda flytvästar i vattnet, för att inte tala om alla flytvästar, bilringar och rester av gummibåtar som ligger längs med stränderna där flyktingarna landstigit.

Efter lunch fortsatte dagen med verksamheter av olika slag. Några åkte till Maligari (flyktinglägret i hamnen) för ett medicinskt möte. Andra fortsatte med att fixa med praktiska saker, bland annat flytten av vårt förråd på hotellet till det nya kontoret vi hyr av den lokala kyrkan.

18 november

Det lugna vädret runt Samos fortsätter och det betyder att vår verksamhet mycket består av att vara på vattnet i närheten av det verkligt farliga området Praso, även kallat dödens kust, då klipporna stupar brant ner i havet och många flottar förliser här. Det finns några enstaka stränder längs denna kust, men de omgärdas av lodräta klippor så de som strandar där kommer inte vidare. Då de som kommer med båtarna inte har koll på kusten så kan detta bli väldigt farligt även i den lilla sjö som har varit nu, så om man upptäcker en gummibåt här gäller det att få dem att köra till en säker plats att stranda på.

Själva började vi vår dag med att gå ut för att öva bogsering av varandra. Det föreligger en stor risk att vi kan få in skräp i vattenjetarna, något vi erfor under gårdens PIW-träning då PostkodLotteriet fick in en flytväst med en gummiinnerslang i gallret. Efter det hade vi enskilda PIW-övningar där vi prövade olika tekniker att få upp personer nära land med olika förutsättningar.

Efter lunch gick några av oss på UNHCR-mötet som hålls varje vecka. Där samlas alla NGO:s för att dela med sig av vad de vet och koordinera hjälpen på Samos.

Några andra fick uppdatering i barn-HLR av Anna på kajen.

17 november

Idag fick besättningarna möjlighet att träna och köra lite rekognoscering. Inte sällan blir träningarna ofta avbrutna på grund av att någon av gummibåtarna som är på väg in mot Samos med behöver hjälp. Idag upptäckte vi just en sådan men Kustbevakningen var på väg ut samtidigt och vi stod stand by.

Under eftermiddagen har Anna har hållit en HLR-utbildning för den grekiska kustbevakningen tillsammans med Janis från Hellenic Rescue Team. Det var mycket uppskattat.

16 november

I morse åkte Rescue Handelsbanken Livs besättning på landräddning på stranden vid Galazio (något öst om Agia Parisikevi).

Där är det en förhållandevis snäll strand för landstigning, med en trappa upp till vägen. De guidade in en gummibåt till stranden och allt gick väldigt fint för de som kom med den båten. Gänget kom tillbaka till frukost och sedan var det morgonmöte som vanligt.

Efter mötet gav vi oss ut på havet för att öva. Men vi kom inte långt förrän vi såg den första gummibåten. Rescue Handelsbanken Liv gick fram till den och såg där 15 personer. Besättningen på Liv pratade gav dem instruktioner hur de skulle komma till en säker strand att stiga iland på. Vi fick veta att det fanns fler gummibåtar längre ut till havs och att någon av dem kunde ha problem. Vi fann ganska snart en liten båt med cirka 35 personer ombord. De hade problem med motorn men fick till slut igång den och vi gav dem en riktning mot säker strand. Några andra gummibåtar siktades inte så när vi sett att de två första kommit säkert i land återvände vi mot Vahti.

Framåt kvällen åkte några av oss till lägret i hamnen för att se när färjan till Aten kom. Vi fick verkligen en känsla för hur många människor som kommer hit varje dag. Det kändes som om kön med flyktingar som gick ombord på färjan aldrig tog slut.

15 november

På Samos var det en stor dag idag. Den 11:e november 1912 införlivades Samos med Grekland och det firas med parad och fest första söndagen efter det datumet varje år. Vinden har tilltagit en del under dagen så vi är alla lite mer på tårna nu. Så är även Port police. För en timme sedan ringde de därifrån och bad oss vara mer beredda på att åka ut i natt på grund av den tilltagande vinden.

14 november

I dag skulle vi ner till Agathonisi. Upp och äta frukost och sedan iväg för att ha god tid på oss att reka av kusten runt Agathonisi och de öar som omger huvudön.

För att spara tid tänkte vi gå en bit och runda Praso och där lägga stopp för att hålla morgonmöte. Men av morgonmötet blev det intet, för i närheten av Prasos östra udde hörde vi återigen rop på hjälp. Vi såg många människor uppe på bergskammen som leder mot Vahti. Ungefär samtidigt ser vi en gummibåt full av flyktingar. Båtens har dålig styrförmåga och driver mot en svårtillgänglig klippa. Vingligt är bara förnamnet.

Rescue Handelsbanken Liv stannar på plats vid udden för att hålla koll på dem som befinner sig iland medan Rescue PostkodLotteriet går mot gummibåten för att guida dem mot Agia Pariskevi (”Kyrkviken”). Samtidigt ringer vi Helleniv Coast Guard och informerar. Postkoden guidar gummibåten mot Agia Pariskevi och efter ett tag får vi dem att landa säkert i Kyrkviken.

Under tiden når kustbevakningens patrullbåt fram. Några av människorna på klippan är medtagna. Vi tar ombord dem på Handelsbanken Liv och lämnar sedan över till kustbevakningen som för dem i hamn. De övriga tar sig till fots mot Vahti.

13 november

De senaste dagarna har bjudit på väldigt fint väder med platt vatten. Vi för vår del blev det ytterligare en natt utan larm. Mätta och nöjda efter frukost gick dagen igång som vanligt. Möten och underhåll av båtarna samt en tur till Karlovasi blev dagens sysslor.

Imorgon bär det av på en resa mot Agathonisi, en ö söder om Samos som endast har 100 invånare. Dit kommer det en stor mängd flyktingar och Samos ansvarar för sjöräddningen även där.

12 november

Rutinerna med morgonmöte sitter fint. Vi får information från Sverige av och de får status på oss här nere. Vi avhandlar vad som har hänt sedan gårdagens möte och tar upp de nya frågor som behöver lösas. Förmiddagen ägnades åt fix och trix. Efter lunch gick vi ut mot Praso för att göra strandsimmningsövning.

Så fortsatte vi ut mot Prasos udde, där vi stannade till vid klippkusten där vi natten mellan söndag och måndag gjorde den dramatiska evakueringen (läs mer under dag 15) Där fick vi möjlighet att hoppa i och simma in till det ställe där vi hade samlat alla de nödställda och känna på att vara där, klättra runt lite och sedan gjorde vi en övning med flotten.

På väg hem blev det bordningsövning under gång och lagom till innan mörkret började falla var vi tillbaka i Vahti hamn där vi bunkrade och återställde båtarna och sedan återställde enligt ordinarie rutin.

11 november

Idag har vi träffat representanter från MSF, Läkare Utan Gränser. Efter lunch gick vi ut på en tur med båtarna för att träna strandräddning. På väg till nordöstra delen av Samos stoppade vid till vid Agia Paraskevi (Kyrkviken) och gjorde en PIW-övning (person in water). När vi kom till den östra delen av Praso där vi för två dagar sedan räddade 37 personer, hörde vi ett rop. Uppe bland buskarna på berget ser vi en person i en blå jacka som vinkar och ropar för att få vår uppmärksamhet.

Vi ringer lokala kustbevakningen och rapporterar in vår upptäckt. Handelsbanken Liv II stannar på platsen, medan PostkodLotteriet återvänder till Vahti för att hämta upp en av kustbevakarna.

Då vi har hämtat Alex från Hellenic Coast Guard går vår grekiska kollega Giannis från Hellenic Rescue Team i land och börjar klättra upp mot den nödställda. Mannen är verkligen ensam. Han hade somnat efter att ha landstigit tillsammans med en grupp flyktingar dagen innan. Vi tog ombord honom på Rescue PostkodLotteriet och återvände till Malagari (flyktinglägret i hamnen) där vi släppte iland honom.

10 november

I dag gick vi västerut med båtarna och bekantade oss med hamnstaden Karlovasi. Här är stränderna finare vad gäller landstigningar.

Efter Karlovasi gick vi österut igen till Agia Paraskevi (”Kyrkviken”). Snart blev vi uppringda av Hellenic Coast Guard om en eventuell gummibåt i nöd på en position NW om Nisida Agios Nikolaos. Väl där fann vi inte något i vattnet och informerade Hellenic Coast Guard om vår intention att göra ett sök med vind och ström något till söder om vår track ut mot positionen. Vi gick in mot land och sökte av ett brett område längs klipporna. Vi avslutade söket när vi kände att vi täckt in de delar av kusten där de som larmat kunde ha drivit iland och återvände in till Vahti för en sen lunch.

Efter att vi fått mat i magen var det dags att ta tag i delar av vår att göra lista. Det var saker som behövde handlas och det var andra praktiska delar att ta tag i. Efter ett par timmar av fixande och trixande samlades vi i lobbyn för gemensam middag.

9 november

Natten till idag, precis när alla gått och lagt sig, kom ett larm. Människor fast på de höga och livsfarliga klipporna på Samos nordöstra udde. Ett område med riktigt elak terräng helt utan vägförbindelse eller civilisation. Vågorna ryter och kastar sig upp på klipporna. Några har tänt en eld för att få upp värmen. Andra försöker klättra uppåt i den eländiga terrängen. Det är fullt av barn. En riktigt svår situation, och vi vet till en början inte hur vi ska göra.

Den lösning som växte fram var att skicka i två par ytsimmare in till stranden samt blåsa upp en livflotte med två rep i, ett från båten och ett från stranden. Personalen i land samlade och lugnande de nödställda och hjälpte till att plocka ner de som börjat klättra. Därefter byggde de som var i land en gång/ramp av durkarna från gamla gummibåtsvrak så att de nödställda kunde gå ner till vattnet och flotten. Tre man stod i midjan i vattnen och stabiliserade flotten medan den fjärde lotsade ner de nödställda en och en. Med ca fyra åt gången kunde de nödställda skeppas ut till räddningsbåten som med stor möda lyckades hålla sig i position utan att komma för nära och gå på grund eller komma för långt ut så att linan från livflotten till land rycktes ur händerna på dem där inne. Slutligen lastades allas väskor och ytsimmarna i sista skeppningen och alla kom ombord igen.

Nu fortsatte vi söka längre ut på halvön för att försöka hitta de som klättrat vidare. Strax ser vi någon lysa med mobiltelefon uppe på berget. Här är det lite djupare och berget är slätare så vi lyckas sätta stäven i land. Vi skickar upp sjöräddare i berget som hjälper de nödställda ner och kan ta ombord dem på andra båten.

Nu har vi 37 människor ombord varav sju barn, en bäbis och en kvinna gravid i åttonde månaden.

Det blåser fortfarande hårt, mörkret är kompakt och sjön bryter över hela båten när vi stävar tillbaka mot Samos hamn. De räddade är sjösjuka, uttorkade och mår allmänt riktigt dåligt. Någon timme senare kommer vi i hamn och lämnar av till mötande ambulans. En ambulans på 37 personer är tyvärr hela öns samlade resurser.

Detta var larmet som kom mitt under vårt besättningsbyte. Team ett var standby till dess att de skulle åka till flygplatsen tidig morgon. Vi kan säga att den standbytiden utnyttjades till max. De fick en timme på sig att få ihop sina sista grejor innan taxin lämnade hotellet i Vahti. Kvar stod ett taggat team två redo för de två veckor som ligger framför oss.

Båtarna behövde återställas efter larmet och vi passade på att bekanta oss grundligt med var alla grejor är i dessa två båtar. Vi gick med båtarna på rekar-resa förbi den kust som gänget varit vid snabbt igår eftermiddag, och såg då även var nattens räddningsaktion hade skett. Innan vi vände stävarna hemåt gjorde vi även en PIW övning så båda båtarna fick känna på att samarbeta i sin nya grupp här nere.

8 november - Besättningsbyte!

Idag har vi verkligen haft en händelserik dag. Under förmiddagen träffade vi några medarbetare från MSF (Läkare utan gränser) som håller på att etablera sig på Samos. På lokal nivå arbetar de bl.a. med medicinskt omhändertagande, men de har även ambition att möta människorna vid stränderna och stötta med transporter mellan stränderna och Vahti. Under denna övning påträffar vi, när vi rundat udden utanför hamnen, en gummibåt med trettiotal människor ombord. En av MSF-medarbetarna ombord kunde prata arabiska och fick använda utropshögtalaren för att be dem följa oss mot stranden.

Väl framme vid stranden hade redan fyra båtar landstigit och det var uppskattningsvis ett hundratal människor på stranden. Alla var välbehållna, ropade och gjorde tummen upp. Skönt. Samtidigt lyckades den grekiska kustbevakningen tillsammans med de lokala dykarna rädda ett trettiotal personer från en otillgänglig strand. Vi var beredda att hjälpa till om det skulle behövas.

Under eftermiddagen förberedde vi vårt byte och strax efter fyra kom sju förväntansfulla sjöräddare och vi kunde direkt kliva ombord för en tur längs kusten under tiden det fortfarande var dagsljus. Någon sjömil ut påträffade vi en drivande täckt livbåt. Vi undersökte den och kunde se att det var fullt med personliga tillhörigheter i den. Efter kontakt med kustbevakningen beslutade vi att bogsera båten till hamn. Vi kopplade och alla ”nya” fick fortsätta turen med Rescue Handelsbanken Liv och Rescue Postkodlotteriet tog livbåten till hamn.

7 november

All den uppskattning vi känt av under dessa två första veckor har stärkt och motiverat oss. Det hade varit svårt att fokusera på arbetet här i Grekland om vi inte visste att livet skulle fungera på hemmaplan. I dag vill vi rikta ett kärleksfullt tack till alla er som gör detta möjligt. Det känns hoppfullt att Gula Båtarna engagerar så många människor. Alla de som bidrar till insamlingen och alla de som gör bemanningen möjlig. Med ett sådant engagemang, vilja och generositet är det uppenbart att vi kan skapa en bättre värld.

Lördagskvällen lider mot natt på Samos och vi ser tillbaka på en lugn dag med en kortare övningstur och förberedelser för morgondagens avlämning. Imorgon hälsar vi team 2 välkomna till Samos.

6 november

Vi startade dagen med vårt dagliga möte på en av båtarna och efter det drog arbetet igång på flera fronter. Nu börjar vi förutom den dagliga driften alltmer fokusera på vår överlämning till nästa team. Efter lunch gick vi loss för att öva. Varje gång vi passerar de platser där flest båtar kommer i land har högarna med flytvästar växt. Vädret de senaste dagarna har varit gynnsamma för en passage så många har lyckats ta sig över. Vi har skrivit det tidigare och gör det igen: trots gynnsamma förhållanden är dessa resor livsfarliga. Överlastade båtar, flytvästar av dålig kvalitet, bristande simkunnighet och ingen erfarenhet av hav och båtar är en kombination som per definition är att betrakta som nöd.

Idag övade vi igen. Det är värdefullt att träna hela besättningen i hur vi gör för att rädda flera nödställda från vattnet. Idag fick vi i besättningarna och ett stort antal flytvästar vara övningsobjekt. En besättning i taget övades och som vanligt gick alla in med stort engagemang.

Under eftermiddagen var det ovanligt många människor i rörelse i Vahti. Många av de som väntat här för resa vidare gjorde sig klara för att resa med färjan som lämnade Samos vid tiotiden ikväll. Vi hoppas verkligen att situationen på kajen där flyktingarna samlas blir bättre och att många fick fortsätta resan mot ett annat, förhoppningsvis bättre liv.

5 november

I natt blev vid utlarmade av kustbevakningen strax före klockan halv tre. Två flottar med nödställda fanns på Samos nordvästra kuststräcka. Väl på plats i mörkret framkom att en båt hade sjunkit men att alla ombordvarande hade lyckats ta sig ur vattnet och upp på en klippa, dock utan möjlighet att ta sig därifrån. Vi stävade in med fören mot klippan så att de nödställda kunde kliva ombord. De hade legat i vattnet tidigare så de var rejält frusna, men allt gick bra. När vi vände tillbaka för att sätta av flyktingarna, fyra kvinnor och fem män, i land kom nästa larm. Denna gång handlade det om två män som låg i vattnet. Även dessa kunde vi plocka upp och föra in i säkerhet i Vahtos hamn.

4 november

Idag lämnade vi Vahti för en rekognosceringstur öster ut. Vi navigerade nära strandlinjen för att lära känna vattnen inför kommande räddningsinsatser. Överallt ser vi flytvästar, vrakdelar och skräp efter dessa livsfarliga resor. I det klara vattnet kunde vi dessutom se flytvästar på botten.

Väl förtöjda igen var vi på UNHCR:s (United Nations High Commissioner for Refugees) samordningsmöte där alla hjälporganisationer är representerade. Deltagandet är värdefullt för oss så att vi förstår och kan följa den lokala utvecklingen på ön. Idag fick vi information att all registrering av flyktingar måste ske i här i Vahti vilket innebär att än fler flyktingar samlas här. Eftersom färjepersonalen strejkar denna vecka kommer det, enligt uppgift, en båt först på fredag. Ikväll uppges det vara runt tretusen människor på kajen som väntar. Förhållandena där börjar bli ansträngda med begränsat med mat och få fungerande toaletter.

Semestersäsongen är nu slut på Samos och i Vahti, där vi bor, är det bara hamngatan som är öppen. Vi äter våra middagar mitt i vimlet, bland Vahtibor, andra internationella hjälparbetare och flyktingar som går omkring och väntar på sin fortsatta resa. Vi är bokstavligt talat mitt i smeten. Våra båtar drar mycket uppmärksamhet till sig och dagligen kommer folk och frågar om oss och vad vi gör. Vi är omtyckta och det känns väldigt bra.

3 november

Efter lunch idag kastade vi loss från Vahti med båda båtarna och förflyttade oss västerut till Karliovasi, som är den andra stora staden på ön. Kuststräckan mellan Vahti och Karliovasi är inte lika dramatisk som den österut. Strandlinjen är lite lägre och det finns flera långa stenstränder och några små hamnar. Även längs denna sträcka är stränderna fulla med flytvästar och vrak från båtar och flottar. Överallt ser man spåren av dessa livsfarliga resor.

2 november

Med stundande gryningsljus lämnade vi hotellet vid halv sex för att genomföra strandräddning. Vi delade in oss i två grupper för att kunna spana av ett större område. Och ganska snart såg vi en gummibåt med kurs mot Agia Paraskevi, eller ”kyrkviken” som vi kallar den då det ligger ett litet kapell i bortre änden av stranden. Vi signalerade med blixtljus och de styrde, trots en del avdrift, perfekt upp på den slip som finns vid bryggan. Ett trettiotal vuxna och barn kom snabbt på land och efter att vi frågat om alla mådde okej, gett dem lite vatten och barnen en banan började de fotvandringen till Vahti. En odramatisk landstigning efter en livsfarlig överresa – skönt!

Dessa arla mopedturer har flera fina aspekter. Det finns få, om någon, som möter dessa människor på stranden. Vi har uteslutande varit på kusten öster om Vahti och vi har aldrig mött några andra frivilliga. De som har sina hus nära stranden hjälper dock till. Vi gör något konkret för dessa människor och det känns skönt att kunna sträcka ut handen och hjälpa dem iland. Samtidigt blir det tydligt för oss hur mycket skräp och rester det ligger i vattnet, naturligtvis strandnära, men även en bit ut.

Under eftermiddagen gav vi oss ut för att öva med Rescue PostkodLotteriet. Med ombord fanns två grekiska kustbevakare. Det råder inga tvivel att vi i det närmaste kan klättra på bergen med våra båtar. Vi förflyttade oss längs kusten, nosade i vikar, tittade på djupkurvor och återvände till onsdagens skadeplats där vattnet idag var mycket lugnare. Vi genomförde flera övningsbärgningar av människor från vattnet och trimmade in de nya besättningarna i olika metoder. Det kändes skönt att i mörkret förtöja båtarna, återställa och sedan äta en god bit mat.

1 november

Dagen började med att en besättning åkte iväg på strandräddning. De här insatserna är bra, eftersom vi får en bra överblick av kuststräckan och lär oss om hur och var båtarna kommer in. Dessutom hjälper vi människor rent konkret, vilket känns extra bra de dagar vi inte får larm. Vid halv sju såg vi den första båten. De kom i land säkert och alla mådde efter omständigheterna bra. Vi såg sedan att grekiska kustbevakningen åkte mot en av vikarna med två båtar och begav oss dit för att hjälpa till.

Väl på plats får vi veta att fem personer saknas och vi går ner för att söka i viken från landsidan medan kustbevakningens ribb söker från vattnet. Efter att ha sökt igenom stranden noga utan att hitta något annat än ilandflutna väskor, kläder och bråte, får vi veta att olyckan skedde redan vid tretiden på natten och att den var mer omfattande än vad som först framkommit. Elva personer drunknade när deras båt sjönk bara 25 meter ut från stranden där vi letade. Händelsen påverkar hela samhället, det är en svart dag.

31 oktober

Dagens mest oväntade händelse var när vi fick besök av den här skojaren, som enligt Mattias har rätt sköna semestervanor. Han brukar hasa upp och lägga sig på en solstol bredvid turisterna på en strand här i närheten. Då sätter lokalbefolkningen upp ett staket runtom honom, så att han ska få lite privacy.

Flera av dem som vi räddade i onsdags har också tittat förbi båtarna och sagt hej och tackat för hjälpen. Det känns väldigt skönt att se att de återhämtat sig. Alla är de väldigt hoppfulla inför sina nya liv i Europa.

Flyktingkrisen kommer oerhört nära. Just nu finns över 2 000 flyktingar i hamnlägret på andra sidan viken, som väntar på att ta sig vidare mot Aten. Det kommer att vara färjestrejk i nästa vecka, vilket gör att inga färjor kommer att lämna ön mot Aten. Det kommer bli tufft, för det är knökfullt i lägret redan nu.

I morgon bitti ska vi återigen ut på strandräddning. Hyrbilen är packad med första hjälpen-utrustning, vatten, kex, nallar, bubbelplast (används som filtar, värmer bra), ytbärgardräkter och ficklampor.

30 oktober

Dagen började med frukost klockan 8:00, följt av morgonmöte klockan 08:30 nere i Rescue PostkodLotteriet. På mötet går vi igenom status på båtarna, utrustning, väder, dagens program och allt annat som alla måste känna till. Vi träffade UNHCR, MSF, Röda Korset och andra volontärorganisationer på veckans Medical Meeting vid flyktinglägret.

På eftermiddagen hyrde vi mopeder och Giannis, vår lokala besättningsman från Hellenic Rescue Team, tog med några av oss på en rekognosceringsrunda runt nordostsidan ön, till de vikar och platser dit många gummibåtar anländer. Vi körde bland annat ner till viken där vi hjälpte en flyktingbåt i onsdags morse. Precis när vi kom dit hade en ny båt anlänt, med 37 personer ombord. De hade haft en förhållandevis lugn resa och mådde efter omständigheterna väl. De blev glada över att i var där, även om vi inte gjorde mycket mer än att välkomna dem och berätta om åt vilket håll de skulle gå.

Vi åkte också upp till flyktinglägret som ligger uppe på berget ovanför Samos by. Där bor just nu över 800 flyktingar omgärdade av taggtrådsstängsel i väntan på att få sina papper i ordning, mestadels Afghaner, Irakier och Iranier. För ett par veckor sedan slutade Grekiska myndigheter att servera mat i lägret, då det inte finns pengar. Istället är lägret öppet på dagtid för att människor ska kunna gå ner och handla mat i byn. Nöden är stor där uppe, det är mycket trångt och smutsigt och det finns bara två toaletter. Det var tufft att se.

29 oktober

Idag har vi försökt återhämta oss efter gårdagens stora räddningsinsats. Vi är alla djupt gripna av händelsen. Vi har bland annat jobbat med att utrusta båtarna ännu bättre för kommande uppdrag baserat på de erfarenheter vi gjorde igår. Till exempel har vi monterat tamp längs sidorna för att människor i vattnet ska ha något att hålla fast sig i innan vi får upp dem ombord.

Vi deltog också i ett samordningsmöte för de frivilligorganisationer som arbetar på Samos som UNHCR håller en gång i veckan och knöt många bra kontakter.

En fin sak som hände i eftermiddags var att tre av dem vi räddade igår kom förbi oss på kajen för att tacka för hjälpen. I går låg de och kämpade för sina liv, en av killarna hade svåra skärsår i händerna efter att ha försökt klamra sig fast vid de vassa klipporna. Idag stod de där som vilken unga människor som helst, fulla av hopp och framtidstro. De tog oss alla i hand och vi kunde bara önska dem välkomna till Europa och all lycka på den vidare färden. Det värmde gott.

28 oktober

Dagen började tidigt och kom att bli lång. Vi började klockan 04:00 och åkte landvägen på moppar till de platser på ön där flest flottar driver i land. Vi delade in oss i tre grupper och ställde oss att spana på var sin utsiktsplats.

Spanar efter flottar

Strax efter klockan sju siktade vi den första flotten ute på havet. Vi åkte ner till viken dit de såg ut att vara på väg och kunde en stund senare hjälpa runt 40 genomvåta, frusna och skärrade människor i land. Vi hade med oss vatten, filtar och bubbelplast (för att värma) som vi kunde dela ut och flyktingarna kunde gå in i en liten kyrka för skydd mot kylan. Flotten de hade färdats i över havet, i hög sjö och hårda vindar, var knappt sjöduglig ens som badflotte på en stilla insjö. Hur den lyckades hålla ihop över havet överlastad med folk är en gåta.

När vi sett att alla verkade må efter omständigheterna bra lämnade vi och åkte upp på berget för att fortsätta spana. Vid halv tio återvände vi till hotellet. Vi hade knappt fått av oss moppehjälmarna innan vi blev utlarmade av grekiska kustbevakningen. Larmet gällde initialt två personer som saknades efter att ha fallit ur en flotte, ungefär åtta sjömil norr om Samos. Både Rescue Handelsbanken Liv och Rescue PostkodLotteriet engagerades i sökinsatsen. Även helikopter och grekisk kustbevakning deltog i söket.

Klockan tolv avbröts insatsen när nästa larm kom – en överlastad flotte hade förlist vid de branta klippväggarna på östra Samos, ett område som kallas ”dödens kust”, eftersom så många flottar förliser just här. Det fanns många människor i vattnet och vädret var hårt med kulingvindar och hög sjö. Rescue Handelsbanken Liv stannade vid den vassa klippan där nio personer, bland dem tre små barn, klamrade sig fast. Tack vare assistans av ett dykarteam kunde vi få människorna ner från skäret över till vår räddningsflotte som vi sedan drog upp på båten. Alla nio som satt på klippan var ordentligt nedkylda och några hade lättare skador, men alla överlevde.

Första uppdraget på Medelhavet
Gunilla Von Hall

Rescue PostkodLotteriet fortsatte en bit längre bort där ett fyrtiotal personer låg i vattnet. Vi började med att plocka upp två personer, en pappa och hans son. Det låg människor överallt. De klamrade sig fast vid varandra och i lösa vrakdelar som låg och flöt. Av flotten de färdats i återstod bara spillror. De hade legat i vattnet i flera timmar. En lokal fiskare med en ribbåt var inne i den trängsta delen av viken och plockade upp folk, som han sedan lastade över till oss. Rescue PostkodLotteriet plockade upp 39 människor ur vattnet under insatsen. Många var svårt medtagna och flera fick hjärt-lungräddning. Två små hade dessvärre drunknat och trots intensiva återupplivningsförsök gick deras liv inte att rädda. De nödställda fördes in till hamnen Pythagorion där ambulans och polis mötte upp. När uppdraget var utfört återvände besättningarna till kaj. Trötta och tagna efter den största räddningsinsats någon i gänget varit med om. Direkt efter ankomsten hölls debriefing. Sedan tvättades, desinficerades och iordningställdes båtarna.

27 oktober

Dagen började med en kortare båttur till nordostsidan ön för att se till en flotte som flutit i land under natten. Vi har tvättat båtarna skinande rena, och en hel del arbete har lagts på att få landströmmen att fungera optimalt. Vi har också haft möten med kustbevakningen för att ta fram samarbetsformer.

26 oktober

Nu är vi på plats på Samos! Vi bor på ett hotell alldeles invid kajen, med båtarna tryggt förtöjda precis utanför dörren. Bättre förutsättningar kan man knappast önska sig! Vår första dag här har ägnats åt att gå igenom båtarna, kolla av omgivningarna både från vattnet och från land, få all utrustning på plats och att träna ihop. Vi har förbluffats över alla flytvästar och rester av flottar och utrustning som ligger överallt, och på de mest otillgängliga platser längs kusterna.

Vädret är lugnare än på flera dagar, och det är hyfsat milt ute. Som en vanlig svensk sommar, ungefär. Vilket är tur för de hundratals flyktingar som på andra sidan bukten just nu väntar på färjan som ska ta dem mot Aten. De flesta bor i enkla tält direkt på asfalten. Många saknar jackor och skor och deras blöta kläder hänger på tork överallt. Att döma av människornas berättelser så kommer vi att göra en enormt stor nytta här och ge kommande flyktingar en långt tryggare resa över havet.

Artikeln går inte längre att kommentera

Ge en gåva

Sök en sjöräddningsstation

Visa alla stationer

Bli medlem

Hjälp oss rädda liv. Bli medlem.

Anmälan

Sjösäkerhetsskolan

Tips och råd om hur du kan höja säkerheten till sjöss.

Läs mer

Sjökort

Se larm, stationer och räddnings- båtar på det interaktiva sjökortet.

Se hela sjökortet
© 2016 Sjöräddningssällskapet · Plusgiro: 900 500-0 · bankgiro: 900-5000