Född med hjälp från sjöräddare

Kollegorna på Dalarö sjöräddningsstation hade garvat lite när Erik Jaremark pausade från räddningsarbetet en hel månad innan beräknat nedkomstsdatum. Kanske tyckt att han var överdrivet försiktig. Men eftersom det gått snabbt de båda tidigare förlossningarna visste Erik att det kunde bli så den här gången också. Ville vara på den säkra sidan. Det var också därför han bad kollegan Tomas Lindström vara standby som stöd för hustrun Ann-Sofie, ifall han själv inte skulle hinna hem.

- Jag jobbar ju en bit bort, inne i Stockholm, och vet efter att ha delat båt med Tomas att han är lugnet själv, säger Erik Jaremark.

- Han jobbar dessutom nära vårt hem på Dalarö.

Vilket skulle visa sig vara viktigt den 24 augusti. Vädret var klart och hyfsat varmt när Erik Jaremark körde till jobbet och tidningarna kan ha rapporterat om att skilsmässan mellan Elin Nordegren och Tiger Woods äntligen var färdig. Det spelade ingen större roll. Både Ann-Sofie Jaremark, som var kvar hemma, och Erik Jaremark hade viktigare saker att tänka på. Ann-Sofie hade varit uppe på natten och upplevde det som att hon hade ”lätta menssmärtor”, men skickade ändå sin make till jobbet.

- Jag visste inte om det var på gång eller inte, så jag gick och lämnade barnen på dagis. Sa väl att ”Har vi tur så är det farmor som kommer och hämtar”, säger Ann-Sofie Jaremark.

- Sedan började det kännas mer och jag ringde Huddinge sjukhus som sa att jag kunde komma in, för säkerhets skull, bara. Så 09.50 ringde jag Erik, men tyckte inte han behövde skynda sig.

- Nej, jag undrade om jag kunde avsluta det jag höll på med på jobbet först, och det gick bra sa hon. Men sedan satte jag mig i bilen och började köra hem. Problemet var bara att Erik Jaremark jobbade fem och en halv mil från hemmet på Dalarö denna dag, och att barnet i Ann-Sofie Jaremarks mage nu hade bestämt sig för att det var dags att komma.

- De två första förlossningarna fick sättas igång på konstgjord väg, eftersom det varit en hel del komplikationer under graviditeten. Men när man väl satt igång – då har det gått väldigt snabbt, förklarar Erik Jaremark sin oro.

- Och den här gången hade det inte varit några komplikationer, så dels kunde det gå snabbt och dels visste väl inte Ann-Sofie hur det riktigt skulle kännas när det var ”på riktigt”.

Så när Ann-Sofie Jaremark ringde sin man en gång till, denna gång 10.07, och sa att det nog satt igång för fullt nu blev det bråttom. Då befann Erik Jaremark sig tre mil bort, i Farsta, och ringde sin sjöräddarkollega Tomas Lindström, som avtalat. Sedan ringde han tillbaka till hustrun och sa att hon skulle lämna dörren olåst.

Tomas Lindström befann sig på sin arbetsplats Lindströms båtvarv och kastade sig i bilen och åkte hem till familjen Jaremark.

- Erik ringde igen och sa ”öka lite, eftersom hon börjar låta lite stressad” och efter det var jag på plats på två minuter, 10.10.

Ann-Sofie Jaremark var lättad:

- Det var första gången vi träffades, men det kändes inte konstigt alls, trots omständigheterna. ”Det är skönt att du är här. Hjälp mig av med brallorna” sa jag, berättar hon.

- Sedan sa jag att jag kände huvudet och la mig på golvet.

Tomas Lindström hämtade handdukar och lade på golvet och ringde därefter ambulans. När den var tillkallad ringde han en barnmorska som började guida honom igenom resten av processen. För trots omvittnat lugn och den rutin som första hjälpen-utbildningen- och erfarenheterna som sjöräddare ger, så hade han aldrig ensam förlöst ett barn tidigare.

- Men jag var faktiskt inte stressad. Och jag hade ju dessutom varit med om förlossningar två gånger innan också, men då fanns det personal på plats. Men när jag såg huvudet fick jag be ambulansen att skynda sig lite, säger han och får stort beröm från Ann-Sofie Jaremark.

- Han var verkligen fantastisk! När han kom kände jag att jag kunde släppa världen runt mig och bara fokusera. Det var en oerhörd hjälp och trygghet!

Samtidigt körde Erik Jaremark för allt vad tygeln höll på de små, slingriga vägarna mot hemmet. Ringde också ambulans, men fick veta att en redan var beställd till samma adress.

- Eftersom jag inte heller hade hört av dem på en stund fattade jag att det verkligen var på gång nu. Så jag skyndade mig.

Vilket ledde till att hemresan förmodligen slog någon form av rekord. 10.25 stormade Erik Jaremark in i sitt hem för att hjälpa till. Bara 35 minuter efter det första samtalet från hustrun.

- Min bil går inte så fort, måste man väl säga. Men det gick snabbt. Tur att man är gammal rallyförare, säger han.

Scenen med Ann-Sofie Jaremark på vardagsrumsgolvet och Tomas Lindström som assisterade med mobiltelefonen tryckt mot örat höll också den på att utvecklas snabbt. Barnet höll på att komma ut och nu gällde det att sakta ner de sista krystningarna.

- Tomas sufflerades nu av barnmorskan, så jag fick ta emot vårt barn på vardagsrumsgolvet. Det var fantastiskt, säger Erik Jaremark. Som 10.27, bara två minuter efter hemkomsten, fann sig hållande sin son i famnen. 50 centimeter och 3 285 gram stor och väldigt snabbt förlöst – av en och sedan två sjöräddare.

- Fast när huvudet kom ut var det blått och då tänkte jag att det var kört. Men efter 20-30 sekunder började han skrika, säger Erik Jaremark. Två minuter senare, 10.29, anlände så ambulansen och ännu mer kvalificerade sjukvårdare kunde ta över resten av förlossningen. Ann-Sofie Jaremark fick tillsammans med make och den nya bebisen åka till Huddinge sjukhus. Där konstaterades det att allt gått rätt och riktigt till och att både mor och barn mådde bra. Slutet gott, allting gott, med andra ord.

- Men jag vill understryka att Tomas är en riktig hjälte! säger Ann-Sofie Jaremark.

- Jag är så tacksam att han kom när han kom. Nu kan jag faktiskt inte tänka mig att det här skulle gått till på något annat sätt. Och då propagerar jag vanligtvis inte för att föda hemma. Men det gick så bra!

- Om ingen annan hjälper – ring Sjöräddningen! säger Tomas Lindström och skrattar.

- Det finns ett väldigt stort spann händelser vi både vill och kan klara av. Samtliga i besättningarna utbildas kontinuerligt i sjukvård och då framför allt i första hjälpen, hjärt- och lungräddning och hypotermi – köldskador. Men ibland det kommer händelser som denna och då gäller det att känna sig tillräckligt säker för att kunna och våga agera Men att säkra återväxten riktigt så här handfast brukar inte höra till vanligheterna. Sjöräddningen förlöser väldigt få barn, och sällan några med föräldrarna engagerade inom Sjöräddningssällskapet. Men nu finns det tre potentiella sjöräddare i villan i Dalarö – både lille nyfödde Love och hans bröder Svante och Emil, tre och sex år.

- Fast Love har inte varit ute på någon båt än. Det får vi lösa nästa år, säger Ann-Sofie Jaremark, och kan inte låta bli att avsluta:

- När vattnet går – ring Sjöräddningen!