Thailands nya hjältar

När tsunamin slog in över Thailands kuster strax efter klockan tio på annandag jul 2004 var katastrofen ett faktum. Över 5000 människor dog i jättevågorna. 543 svenskar miste livet och 1500 skadades. Beredskapen för att ta hand om de drabbade var närapå obefintlig. I dag, sex år senare, har myndigheterna i landet tillsammans med Röda Korset byggt upp tre sjöräddningscentraler längs kusten och hundratals frivilliga har utbildats inom sjöräddning och första hjälpen.

Jordskalvet som utlöste tsunamin inträffade tidigt på morgonen den 26 december, strax norr om ön Simeulue, cirka 160 kilometer utanför Sumatras västkust. Två kontinentalplattor, den indiska och den burmesiska, försköts längs en 1 200 kilometer lång sprickzon under Indiska Oceanen. Styrkan på skalvet uppmättes till 9,3 på richterskalan, det näst högsta uppmätta jordskalvet hittills. Plattorna försköts vertikalt, vilket gjorde att flera kubikkilometer vatten lyftes som sedan förvandlades till de enorma vågor som svepte in längs kusterna i framförallt Indonesien, Sri Lanka, Indien, Malaysia och Thailand. Men även människor på Afrikas östkust drabbades. Exakt hur många som dog i tsunamin har inte kunnat fastställas men uppskattningsvis handlar det om mellan 250 000 – 280 000 människor som på mindre än tre timmar omkom i vågorna.

Vattnet försvann Tusentals semesterfirare, många från Sverige, befann sig på de thailändska stränderna på ön Phuket, Phi Phi-öarna och framförallt i Khao Lak den här morgonen. För 543 svenskar skulle livet sluta här. Familjer skulle splittras och vänner försvinna. På den populära turistorten Ao Nang ett par mil från staden Krabi var det, som vanligt vid den här tiden på året, fullbokat. Ett hundratal av gästerna på Sheraton Krabi Beach Resort hade efter frukosten gått ner till stranden, Khlong Muang Beach, för dagens första dopp. Många lade märke till att vattnet hade dragit sig flera hundra meter ut och att det låg fiskar och sprattlade i sanden, men ingen brydde sig nämnvärt.

Kasidet Juthamart, dykinstruktör på hotellet, hade fått ett telefonsamtal från en vän i Phuket tidigare på morgonen om att det hade skett en jordbävning ute till havs och att en stor våg var på väg in mot land. - Varken jag eller mina kolleger på hotellet hade hört ordet tsunami förut. Vi hade ingen aning vad det var för något. Men när jag såg att vattnet inte kom tillbaka som det skulle och att det låg båtar direkt på sanden, förstod jag att något var fel, säger Kasidet.

Han berättade vad han hade fått höra för sina kollegor på hotellet och tillsammans gav de sig ner till stranden. - Vi sprang mellan solstolarna och skrek till alla att en stor våg var på väg mot Ao Nang och att alla måste ta skydd. Folk trodde först att vi var galna men efter en stund tog de oss på allvar och började lämna stranden. Några barn hade begett sig ut i vattnet och vi sprang efter dem också.

Precis innan den första vågen dånade in mot hotellet hade samtliga cirka 200 hotellgäster tagit sig upp från stranden. Kasidet Juthamart träffades i ryggen och åkte med ett par hundra meter. Den andra och tredje vågen, betydligt större än den första, slog över hotellet och svepte med sig allt i sin väg. - Vi lyckades rädda alla på hotellet men på flera platser runt Ao Nang och ute på öarna, bland annat på Phi Phi öarna, dog många människor, säger Kasidet Juthamart.

Tre SAR stationer längs kusten

I dag, sex år efter katastrofen, jobbar han kvar på hotellet, numera som ansvarig chef. Dessutom är han projektledare och ansvarig för den thailändska SAR central som byggts upp ett stenkast från hotellet i samhället Ban Klong Moung, ett par mil från Krabi. Liknande centraler finns på ytterligare två platser längs den thailändska kusten, i Trang och Phang Nga-provinsen. - Innan tsunamin hade vi ingen sjöräddning här i landet, säger han. Det fanns ingen möjlighet att rädda folk som befann sig i fara ute till havs. I dag gör vi cirka 60 sjöräddningar varje år och nu vet lokalbefolkningen att de kan få hjälp om det händer olyckor ute till havs. Att få ledigt från jobbet på hotellet när larmet kommer är inga problem, varken för Kasidet eller de av hans kollegor som är med i livräddningsteamet på stationen. - Vi är hjältar på hotellet efter tsunamin, säger han.

Initiativet till att bygga upp en sjöräddningsverksamhet för sex av landets provinser togs av landets myndigheter och Thailands Röda Kors som en tid efter tsunamin kontaktade Röda Korsets organisationer i Sverige, Norge och Finland. Ett projektsamarbete inleddes som bekostades av insamlade medel efter flodvågskatastrofen och som avslutades i november i år. Svenska Röda korset har bidragit med cirka 7,5 miljoner kronor för utbildning av frivilliga i första hjälpen. 350 volontärer i de drabbade provinserna har fått avancerad utbildning i första hjälpen och dessa personer har i sin tur utbildat flera hundra lokala frivilliga i enklare första hjälpen. - Utbildningen har anpassats till de problem som kan uppstå i Thailand. När det gäller avancerad första hjälp handlar det om allt från att ta hand om frakturer till livsfarliga ormbett. Alla frivilliga som utbildats är kopplade till en sjöräddningscentral och kan om det behövs kallas in om det sker någon större olycka, säger Lena Tynnermark på Svenska Röda korset.

Bemannade dygnet runt SAR stationerna har byggts av thailändska myndigheter medan Norska Röda Korset har bekostat all nödvändig utrustning. Totalt handlar det om cirka 14 miljoner kronor som Norska Röda korset bidragit med för inköp av bland annat räddningsbåtar och traktorer samt till utbildning av cirka 460 volontärer som ska kunna rycka in på de olika SAR stationerna. Kommunikationsutrustningen som i dag finns på varje SAR station och som möjliggör även internationell kommunikation, har bekostats av Finska Röda Korset och sköts av marinen som har personal 24 timmar om dygnet på varje station. När larmet kommer är det ansvarigt gruppbefäl som kontaktar ansvarig teamledare på berörd sjöräddningscentral. Denne i sin tur ringer in de antal personer som behövs för att räddningsstyrkan ska bli komplett. När larmet går ska båten vara i sjön på femton minuter och då gäller det att teamet snabbt är på plats. Samtidigt som livräddarna ger sig iväg larmas närmaste sjukhus att en olycka har hänt. Efter tsunamin har flera sjukhus i landet fått ny katastrofutrusning som bekostats av både Finska och thailändska Röda korset men också av thailändska staten.

Många är fiskare En stor del av ortsbefolkningen längs kusten är fiskare och fiskebåtarna i trä, så kallade longtail båtar, förliser lätt när det blåser stormstyrkor och vågorna blir meterhöga. Ett stort antal fiskare omkommer varje år. - Det händer ibland att vi får larm om en försvunnen fiskebåt och att vi hinner fram i tid, men tyvärr är det alltför ofta människor förolyckas. Ofta flyter kropparna iväg flera kilometer upp längs kusten. För anhöriga är det trots allt en tröst att de med vår hjälp kan få hem sina döda, vilket inte var möjligt innan vi hade vår sjöräddningscentral, berättar Kasidet.

Utbildningen till volontär tar cirka en vecka och omfattar allt från fysisk träning, livräddning i vatten och första hjälpen till hur kommunikationsutrustningen fungerar. Även marinens personal genomgår utbildningen. Efter avslutad kursvecka genomförs en test som visar att den enskilde volontären är redo att börja jobba som livräddare. Tre till fyra gånger varje år genomför varje station nya träningsdagar där volontärerna får repetera vad de tidigare lärt sig. Representanter från norska och thailändska Röda Korset gör regelbundna besök på stationerna och ser till att volontärerna får den utbildning som krävs för att stationerna ska fungera. - Vi har inte haft några problem att få folk att ställa upp som frivilliga på stationerna, säger Sam Othavorn, som på uppdrag av norska Röda Korset varit med och samordnat landets tre sjöräddningscentraler. - Att Thailand nu har en fungerande sjöräddningsverksamhet är inte bara bra för alla turister som kommer hit, den är också mycket betydelsefull för landets lokalbefolkning, säger han.

Jordskalvet som utlöste tsunamin inträffade tidigt på morgonen den 26 december, strax norr om ön Simeulue, cirka 160 kilometer utanför Sumatras västkust. Två kontinentalplattor, den indiska och den burmesiska, försköts längs en 1 200 kilometer lång sprickzon under Indiska Oceanen. Styrkan på skalvet uppmättes till 9,3 på richterskalan, det näst högsta uppmätta jordskalvet hittills. Plattorna försköts vertikalt, vilket gjorde att flera kubikkilometer vatten lyftes som sedan förvandlades till de enorma vågor som svepte in längs kusterna i framförallt Indonesien, Sri Lanka, Indien, Malaysia och Thailand. Men även människor på Afrikas östkust drabbades. Exakt hur många som dog i tsunamin har inte kunnat fastställas men uppskattningsvis handlar det om mellan 250 000 – 280 000 människor som på mindre än tre timmar omkom i vågorna.

Vattnet försvann

Tusentals semesterfirare, många från Sverige, befann sig på de thailändska stränderna på ön Phuket, Phi Phi-öarna och framförallt i Khao Lak den här morgonen. För 543 svenskar skulle livet sluta här. Familjer skulle splittras och vänner försvinna.

På den populära turistorten Ao Nang ett par mil från staden Krabi var det, som vanligt vid den här tiden på året, fullbokat.

Ett hundratal av gästerna på Sheraton Krabi Beach Resort hade efter frukosten gått ner till stranden, Khlong Muang Beach, för dagens första dopp. Många lade märke till att vattnet hade dragit sig flera hundra meter ut och att det låg fiskar och sprattlade i sanden, men ingen brydde sig nämnvärt.

Kasidet Juthamart, dykinstruktör på hotellet, hade fått ett telefonsamtal från en vän i Phuket tidigare på morgonen om att det hade skett en jordbävning ute till havs och att en stor våg var på väg in mot land.

- Varken jag eller mina kolleger på hotellet hade hört ordet tsunami förut. Vi hade ingen aning vad det var för något. Men när jag såg att vattnet inte kom tillbaka som det skulle och att det låg båtar direkt på sanden, förstod jag att något var fel, säger Kasidet.

Han berättade vad han hade fått höra för sina kollegor på hotellet och tillsammans gav de sig ner till stranden.

- Vi sprang mellan solstolarna och skrek till alla att en stor våg var på väg mot Ao Nang och att alla måste ta skydd. Folk trodde först att vi var galna men efter en stund tog de oss på allvar och började lämna stranden. Några barn hade begett sig ut i vattnet och vi sprang efter dem också.

Precis innan den första vågen dånade in mot hotellet hade samtliga cirka 200 hotellgäster tagit sig upp från stranden. Kasidet Juthamart träffades i ryggen och åkte med ett par hundra meter. Den andra och tredje vågen, betydligt större än den första, slog över hotellet och svepte med sig allt i sin väg.

- Vi lyckades rädda alla på hotellet men på flera platser runt Ao Nang och ute på öarna, bland annat på Phi Phi öarna, dog många människor, säger Kasidet Juthamart.

Tre SAR stationer längs kusten

I dag, sex år efter katastrofen, jobbar han kvar på hotellet, numera som ansvarig chef. Dessutom är han projektledare och ansvarig för den thailändska SAR central som byggts upp ett stenkast från hotellet i samhället Ban Klong Moung, ett par mil från Krabi. Liknande centraler finns på ytterligare två platser längs den thailändska kusten, i Trang och Phang Nga-provinsen.

- Innan tsunamin hade vi ingen sjöräddning här i landet, säger han. Det fanns ingen möjlighet att rädda folk som befann sig i fara ute till havs. I dag gör vi cirka 60 sjöräddningar varje år och nu vet lokalbefolkningen att de kan få hjälp om det händer olyckor ute till havs. Att få ledigt från jobbet på hotellet när larmet kommer är inga problem, varken för Kasidet eller de av hans kollegor som är med i livräddningsteamet på stationen.

- Vi är hjältar på hotellet efter tsunamin, säger han.

Initiativet till att bygga upp en sjöräddningsverksamhet för sex av landets provinser togs av landets myndigheter och Thailands Röda Kors som en tid efter tsunamin kontaktade Röda Korsets organisationer i Sverige, Norge och Finland. Ett projektsamarbete inleddes som bekostades av insamlade medel efter flodvågskatastrofen och som avslutades i november i år.

Svenska Röda korset har bidragit med cirka 7,5 miljoner kronor för utbildning av frivilliga i första hjälpen. 350 volontärer i de drabbade provinserna har fått avancerad utbildning i första hjälpen och dessa personer har i sin tur utbildat flera hundra lokala frivilliga i enklare första hjälpen.

- Utbildningen har anpassats till de problem som kan uppstå i Thailand. När det gäller avancerad första hjälp handlar det om allt från att ta hand om frakturer till livsfarliga ormbett. Alla frivilliga som utbildats är kopplade till en sjöräddningscentral och kan om det behövs kallas in om det sker någon större olycka, säger Lena Tynnermark på Svenska Röda korset.

Bemannade dygnet runt

SAR stationerna har byggts av thailändska myndigheter medan Norska Röda Korset har bekostat all nödvändig utrustning. Totalt handlar det om cirka 14 miljoner kronor som Norska Röda korset bidragit med för inköp av bland annat räddningsbåtar och traktorer samt till utbildning av cirka 460 volontärer som ska kunna rycka in på de olika SAR stationerna.

Kommunikationsutrustningen som i dag finns på varje SAR station och som möjliggör även internationell kommunikation, har bekostats av Finska Röda Korset och sköts av marinen som har personal 24 timmar om dygnet på varje station.

När larmet kommer är det ansvarigt gruppbefäl som kontaktar ansvarig teamledare på berörd sjöräddningscentral. Denne i sin tur ringer in de antal personer som behövs för att räddningsstyrkan ska bli komplett. När larmet går ska båten vara i sjön på femton minuter och då gäller det att teamet snabbt är på plats. Samtidigt som livräddarna ger sig iväg larmas närmaste sjukhus att en olycka har hänt. Efter tsunamin har flera sjukhus i landet fått ny katastrofutrusning som bekostats av både Finska och thailändska Röda korset men också av thailändska staten.

Många är fiskare

En stor del av ortsbefolkningen längs kusten är fiskare och fiskebåtarna i trä, så kallade longtail båtar, förliser lätt när det blåser stormstyrkor och vågorna blir meterhöga. Ett stort antal fiskare omkommer varje år.

- Det händer ibland att vi får larm om en försvunnen fiskebåt och att vi hinner fram i tid, men tyvärr är det alltför ofta människor förolyckas. Ofta flyter kropparna iväg flera kilometer upp längs kusten. För anhöriga är det trots allt en tröst att de med vår hjälp kan få hem sina döda, vilket inte var möjligt innan vi hade vår sjöräddningscentral, berättar Kasidet.

Utbildningen till volontär tar cirka en vecka och omfattar allt från fysisk träning, livräddning i vatten och första hjälpen till hur kommunikationsutrustningen fungerar. Även marinens personal genomgår utbildningen. Efter avslutad kursvecka genomförs en test som visar att den enskilde volontären är redo att börja jobba som livräddare. Tre till fyra gånger varje år genomför varje station nya träningsdagar där volontärerna får repetera vad de tidigare lärt sig.

Representanter från norska och thailändska Röda Korset gör regelbundna besök på stationerna och ser till att volontärerna får den utbildning som krävs för att stationerna ska fungera.

- Vi har inte haft några problem att få folk att ställa upp som frivilliga på stationerna, säger Sam Othavorn, som på uppdrag av norska Röda Korset varit med och samordnat landets tre sjöräddningscentraler.

- Att Thailand nu har en fungerande sjöräddningsverksamhet är inte bara bra för alla turister som kommer hit, den är också mycket betydelsefull för landets lokalbefolkning, säger han.