”Båten behövde kärlek helt enkelt”

Du har renoverat en segelbåt, en Albin Accent 26. Hur kommer det sig? 
– Min pappa tyckte att han hade för många båtar. Då sade jag ”kanske jag kan ta en av dem?”, och för tre år sedan fick jag Accenten i julklapp. Båten hade stått på land i sju–åtta år, och pappa hade nog lite ångest över att den inte användes. Jag blev jätteglad, såklart. Jag har alltid känt någon typ av dragningskraft till stora eller annorlunda projekt. Jag tycker om känslan av att känna att ingenting är omöjligt – och jag är väldigt envis. Eftersom havet i många år varit min stora passion kändes det här projektet så självklart. Att ha båt skulle skapa närhet till havet, som i sin tur ger mig en känsla av frihet. 

Vad var det första du gjorde? 
– Båten var överfull med grejer, så jag fick börja med att tömma den. Det var allt från segel till allmän bråte. Sedan var mycket av träet inne i båten i dåligt skick, en del var ruttet. Och det fanns en massa mögel. Båten behövde kärlek, helt enkelt. På våren tog jag ut teak-inredningen och slipade den. Det tog tid och var slitigt. 

Vilket var målet när du började renovera? 
– Att få båten seglingsduglig. Jag förstod att det skulle ta lång tid och satte ingen tidspress på mig själv. Bortsett från att jag var ute lite grann med pappa när jag var yngre – bland annat på den här båten, Britana 77, faktiskt – hade jag ingen erfarenhet av att segla. En viktig sak var att göra den till min båt; få till detaljer så att den känns personlig. Men jag insåg snabbt att det är dyrt att renovera en båt, och dessutom är jag student … 

Så hur gick du tillväga? 
– Jag fick hjälp av min kille, och numera sambo, Ron. Vi har känt varandra jättelänge och han är väldigt händig. Han kom in med all sin kunskap. Dessutom jobbar han och har bidragit med en hel del pengar. Sedan har vi fått mycket hjälp av pappa, inte minst goda råd. Han har jobbat som fartygsingenjör på fraktfartyg och båtar är hans största passion. Både han och Ron har en massa verktyg, så det slapp vi köpa. När vi hade betsat och lackat inredningen var nästa steg att fixa motorn. Den ligger under förpiken och var kämpig att få ut. Vi var fyra personer som hjälptes åt och till slut fick vi använda truck. När motorn väl var ute plockade vi isär den, bytte generatorn och lite andra delar, och putsade upp den.  

Vad var nästa steg? 
– Vi hittade hela tiden nya saker. Häromdagen satt jag och Ron och tittade på listan över allt vi gjort. Hade jag vetat om det från början hade uppförsbacken varit väldigt brant. Att vi inte visste vad vi gav oss in på var nog lite av räddningen. Vi har till exempel bytt ut axeltätningarna, vattentanken, alla slangar, alla ventiler, alla tampar och fall, alla lanternor och alla lampor… Vi har satt in en ny kylbox, lagt nytt golv, installerat solpanel och satt in extra förbrukningsbatteri. Furlexrullen är renoverad, Ron har byggt en ny rorkult, vi har polerat, vaxat och bottenmålat – och bytt ut nästan all el. Ja, det blev verkligen en helrenovering.  

Har du något särskilt minne från renoveringen? 
– Det är nog när kranbilen kom och hämtade båten inför sjösättningen. Jag var väldigt nervös, men framför allt var det en lättnad. Detta var första veckan i juli 2022 och då var det tunga och tråkiga avklarat. Vi var ute och seglade lite grann den sommaren, för att få energi och njuta av det vi åstadkommit. Hon var sjöduglig och det återstod ”bara” att fixa saker inne i båten och att göra henne hemtrevlig. 

Vad har varit svårast? 
– Det hade rostat ganska mycket under durkarna, så vi blästrade och fick ta ut hela propelleraxeln. Och vi behövde plasta om hela kölskarpen, vilket var väldigt tidskrävande. Just att allt tog så lång tid var nog det jobbigaste, men det var bara att bita ihop. Att backa var inget alternativ, och vi lärde oss en massa under resans gång. 

Hur mycket tid och pengar har ni lagt ner? 
– Omöjligt att svara på, men det är många hundra timmar. Sommaren 2022 jobbade vi tolvtimmarsdagar i flera veckor, under hela Rons semester. Vad gäller pengar har nog han mer koll, och jag vill nästan inte veta.  

Har du några lärdomar att dela med dig av? 
– Att skriva en lista som man bockar av från var bra. Det gav en skön känsla. Och så är det viktigt att läsa på mycket innan man gör en åtgärd, så det blir rätt från början. 

Vad är du mest stolt över? 
– Att vi gjorde det, liksom. Hela resan från att båten stod på land i dåligt skick till att vi är ute och seglar henne. Och jag tror att pappa är stolt över vad jag har gjort. Nu i efterhand har han sagt att han alltid försökt få mig intresserad av båtar, och till slut lyckades han. Han har också peppat och sagt att vi måste ut och segla och lära av våra misstag. 

Hur mycket har ni varit ute än så länge? 
– I somras seglade vi norrut och hade tänkt vara ute i flera veckor, men hann bara med tre övernattningar innan vi fick vända. Då hade vi kommit till Gottskär och vindarna var riktigt tuffa. Men vi är glada och nöjda och siktar på att vara ute så mycket det bara går till sommaren. Ron pratar redan om en ny båt och om att segla jorden runt, men jag tänker att vi bör ta oss lite längre än till Gottskär innan vi funderar på det. 

Om Jennie Bjurenheim

Yrke: Studerar till dubbelkandidat (miljövetenskap och biologi) på Göteborgs universitet. 
Förhållande till vatten: ”Hela mitt liv baseras på vatten. Dels det jag pluggar till, dels båten, surfning och fridykning. Alla mina hobbies kretsar kring vatten.”  

Artikeln är från Trossen nr1 från 2024