Vårövning vid Ustö

En gång i kvartalet har vi en mellanstor övning. Idag var det dags igen. Bua bjöd på god sikt och styv bris från väst. I denna övning agerade rescue Klasa-Bertil Lindberg haverist och resuce Odd Fellow sjöräddningsenhet. Ni kommer i detta inlägg få följa med på en liten tur på sjön.

En tur på sjön skulle det bli. För dagens haverist (rescue Klasa-Bertil) gick inte turen som planerat. Det hade blivit dags för premiärturen. Solen sken, havet glittrade, alla i familjen (läs de frivilliga sjöräddarna ombord på haveristbåten) var glada. Äntligen skulle båten sjösättas och vi skulle göra en liten premiärtur runt Ustö. Allt var perfekt, vi kände vinden i ansiktet, såg hur öarna börjat bli gröna av värmen från våren, vi kände oss så levande. Men så plötsligt sa båtföraren att han inte längre kunde styra. Hur han än vred på styret så följde inte båten efter. Det kunde ju inte vara sant! Vi skulle ju bara på en liten preimärtur ju! Vi insåg ganska snart att vi var tvugna att göra något. Det blev snabbt grundare och vi förstod att vi måste nödankra. Som tur var visste vi var ankaret var placerat, vi visste alla hur det fungerade och att vi bäst gör fast ankaret i fören på båten. Ankaret fastnade i botten ganska direkt, och båten drev inte längre mot det grunda. Båten vreds tack vare akarets placering så att vi fick vinden i fören på båten och låg stabilt. Den värsta faran var över. Vi visste att vi skulle klara oss, alla var varmt klädda och hade flytväst, i båten fanns vatten och smörgåsar. Det skulle gå bra. 

Vi ringde till Sjöräddningssällskapets medlemscentral eftersom vi inte hade direktnumret till Bua som är vår närmaste räddningsstation. Den snälla operatören i andra luren lugnade oss och sa att hon fått kontakt med Bua-stationen och att hjälp är påväg. Vi lämnade vårt namn, telefonnummer, signalement på båten och vår position och operatören försäkrade oss om att vi strax skulle stå i kontakt med den räddningsenhet som var påväg mot oss. Det kändes som det tog en evighet, men egentligen gick det bara några minuter. Jösses så glada vi var att vi tog på oss sjödugliga kläder och tog med smörgåsar. Strax senare ringde vår telefon. Det var skepparen på Rescue Odd Fellow som ringde. Han talade om för oss att de var påväg och att de hade ungefär 15 minuter fram till oss. Han bad oss också ställa in en specifik kanal på vår VHF-enhet (Komradio) så att vi kunde kommunicera även om telefonen skulle lägga av. 

Sjöräddarna ombord på Odd Fellow hade läst av vindstyrka och vindriktning och hade förberett sig för uppdraget. De berättade att Odd Fellow inte kan komma in på så grunt vatten men att de hade förberett en lina som de skulle skjuta iväg in till oss. Vi skulle göra fast linan i fören på vår båt och så skulle de dra oss ut till djupare vatten så att Odd Fellow kunde komma närmare. 

Vi såg hur Odd Fellow närmade sig och Pang! lät det plötsligt och en lina kom flygandes i luften. Tyvärr hann vinden ta tag i den innan den nådde oss. Vi hann aldrig få tag i den. Vad skulle hända nu? Räddningen är här, så nära, men ändå så långt ifrån. Vi kände oss små och utlämnade. Det sprakade till i vår VHF-enhet, där var den igen, skepparens bekanta röst. Han berättade att de frivilliga sjöräddarna istället skulle sjösätta en liten gummibåt och köra fram till oss. Vi fick känslan av att det inte var en räddningsbåt vi såg framför oss, utan en stor flytande trollerilåda! Hur många olika prylar kan det finnas i den där båten? Hur många alternativ har de egentligen? Det kändes tryggt. Och där var den, plöstligt såg vi en liten vid prick på vattnet som närmade sig. I den satt två välklädda sjöräddare (Torrdräkt + flytväst).

Väl framme hos oss fick vi hjälp att koppla fast en lina som de kunde dra oss i, de hjälpte också till att få loss ankaret då det hade satt sig ordentligt i botten. En av sjöräddarna informerade oss om vad som skulle hända härnäst. Han berättade att de skulle dra ut oss till djupare vatten så att Odd Fellow kunde komma närmare och få över en bättre lina att dra oss i. Han berättade hur den nya linan skulle se ut och hur den skulle fästas. Det var mycket information att ta in, och vi förstod nog inte riktigt. Men nickade försiktigt och höll med. Varför gjorde vi det? Nu vet vi ju inte om vi förväntas göra något när Odd Fellow närmar sig. Varför frågade vi inte om han kunde berätta igen, förklara annorlunda? Det var försent. Den lilla gummibåten satte fart, kämpade med att rätta upp oss mot vinden, men kämpandet gav effekt. Vi kom ut på djupare vatten och den tidigare ganska lilla röda båten långt där borta växte sig större och större. Jösses vad Odd Fellow var stor, tänkte vi. Den stora röda båten backade mot oss och en man på akterdäck skrek till oss hur vi skulle göra med linan. Han var tydlig, nästan så tydlig att han lät arg. Men det var inga tveksamheter om vad vi skulle göra med linan längre. Vi vågade inget annat än att lyda. Det var skönt att inte behöva tänka själv. Båten närmade sig och en annan person på Odd Fellow skrek FYRA METER KVAR, TRE METER KVAR... vi förstod att han kommunicerade med skepparen om avståndet mellan båtarna. Tur tänkte vi, annars hade vi trott att vi skulle bli överkörda. 

Avslutning

Ni har nu fått följa hur en övning kan gå till. En övning som i grunden handlade om bogsering men som blev övning i så många fler moment under övningens gång. För att backa tillbaka till början så övade rescue Klasa-Bertil också idag. Även om Klasa-Bertil utgjorde haveristbåten så övade vi en ny båtförare och blivande befälhavare, vi övade nödankring, kompiskoll, hantering av bogseringstross, hitta en lösning för drivankare och vi påmindes om hur små vi är i jämförelse med Odd Fellow. Resuce Odd Fellow med besättning övade att ta ut vindriktigt och vindstryka, läsa våghöjd, navigering, skjuta ut kastlina, sjösätta däcksbåt, starta utombordare, köra däcksbåt, arbeta från liten och instabil plattform, lugna chockade haverister, kommunicering, koppla upp bogsertross, kompiskoll osv. 

Avslutande kan vi säga att det har varit en helt fantastisk dag på sjön och att båda båtarna, utan problem, kunde köra för egen maskin in till hamn. 

Ditt namn/era namn skrivs ut här