”Det ger mer än det tar”

En nyrekryt som har sitt första larm att se fram emot. En senior som klivit i land och blivit stationens vaktmästare. Här läser du Bengt och Elins berättelser om hur det är att vara frivillig sjöräddare.

Elin Sjöberg, frivillig sjöräddare RS Kalmar

”Förra sommaren var jag på Sjöräddningssällskapets dag i Kalmar och såg att de sökte frivilliga. Jag har varit engagerad som sjukvårdare i Röda korset, och samtidigt alltid vart på sjön med familjen så detta kändes som ett sätt att kombinera mina intressen.

Den första tiden har varit trevlig. Jag har fått flera nya vänner och lärt mig mycket nytt. Även om jag alltid varit på sjön och gjort flera långseglingar är det en helt annan sak är manövrera en 8-meters räddningsbåt med vattenjet än en tiometers fritidsbåt. Jag har inte varit ute på några skarpa larm, men vi har gjort flera övningar där jag har haft nytta av mina sjukvårdskunskaper. Nu kommer jag att börja gå jour som elev och vara en extra hand ombord.

För den som funderar på att engagera sig säger jag: gör det! Det ger absolut mer än det är ansträngande. Har man bara lite tid över så är detta ett bra ändamål. Man lär sig mycket, träffar nya vänner och får vara på sjön och ute i friska luften.”

Bengt Dynehäll, frivillig på RS Strömstad

”Jag har varit med sedan 2001 och provat på det mesta vid det här laget. När jag ingick i besättningen försökte jag lära mig så mycket som möjligt. Jag trodde att jag kunde navigera innan jag blev frivillig, men det insåg jag snabbt att nej, det kunde jag inte alls. Jag har till exempel varit båtansvarig för vår förra tolvmetare Gustaf B. Thordén. Vi var rätt duktiga på att serva båten själva och bytte olja, filter och fixade. Sedan började jag banan till att bli skeppare och gjorde det i några år. Numer tycker jag själv att jag har blivit för gammal för att köra när det är utryckning, men jag utbildar gärna de yngre i hur båten fungerar.

Annars har vi en stationsbyggnad som ska skötas. Det är ju som att ha ett hus, det är alltid något att pilla med, måla och städa. Jag får också mycket ut av det sociala. Vi är några stycken som gärna träffas på station och dricker kaffe och ljuger en stund. Nu bor jag längre än en kvart från stationen så jag brukar åka ner ett par dagar i veckan och tillbringa några timmar. Då sitter det ofta lappar med önskemål om vad jag ska fixa, så jag blir väl lite av en allt-i-allo. Visst har familjen fått ta hänsyn till att jag varit frivillig under så många år, men min fru brukar säga: tack och lov för att vi har Sjöräddningssällskapet, annars skulle jag inte stå ut med dig, haha.”

Fler porträtt av frivilliga

”Närheten ger en speciell relation”

När Karin Jonsson var 13 år gammal fick hon en lillebror – och insåg vad hon skulle utbilda sig till.

– Han hade en intellektuell funktionsnedsättning

Från Rhodos till Västergötland

"Jag läste lingvistik på universitetet i Rhodos och en sommar jobbade jag extra på en restaurang. Plötsligt kom han in, den där turisten från Sverige som sju år senare skulle bli min man.

Från luften till vattnet

Kan man bli för gammal för att engagera sig ideellt? Inte om du frågar Dick Schef, 74 år, före detta pilot och högst aktiv befälhavare och sjöräddare vid räddningsstationen i Strömstad. 1982 blev

Ditt namn/era namn skrivs ut här