Engagemanget lever kvar

–  Mina glasögon är lite trasiga, men jag köper inga nya. Då blir det ju mindre kvar till er.

Orden kom från Stig, som när han en kort tid senare gick bort testamenterade hela sitt arv till Sjöräddningssällskapet. Jag blir berörd varje gång jag tänker på Stig, och på Gunilla, Ingrid, Allan och alla de andra som velat hjälpa till att rädda liv till sjöss, fastän de själva inte kan se allt vi kunnat göra tack vare deras testamenten.

Stig fick vi förmånen att lära känna lite grand, och han berättade för oss om sin sista vilja. Men att Sjöräddningssällskapet står inskrivet i ett testamente kan vi också få reda på först när testamentet faller ut, och personen redan gått vidare. Det är en speciell situation, och med vördnad, vi får delta i bouppteckningen. Där träffar vi ibland anhöriga som kan måla en bild av vem deras släkting var; historier och intressen, eller om kärleken till havet. Men ibland finns det inga efterlevande som kan berätta om varför Sjöräddningssällskapet finns med i den avlidnes testamente. För ett par år sedan föll ett testamente ut och vi var de enda arvtagarna. Vi fick nycklarna till personens lägenhet, och på kylskåpet satt en av Sjöräddningssällskapets annonser upptejpad. Det var det enda svaret.

Oavsett anledning så är det med värme som vi mottar en testamenterad gåva. Bara under 2020 har de gåvorna lett till att vi kunnat bygga räddningsbåtar, svävare, stationshus och ge otaliga timmars utbildning till våra frivilliga sjöräddare. På så sätt är Stig, Gunilla, Ingrid, Allan och alla andra med oss lång tid framöver.  

Cia Sjöstedt, vd Sjöräddningssällskapet

På bilden övar Cia med en av våra frivilliga sjöräddare.

Ditt namn/era namn skrivs ut här