Stationens historia

Våren 2006 tas de första initiativen till en sjöräddningsstation i Nynäshamn. I ett år arbetar sedan ett stort antal hängivna entusiaster med att bygga stationshus, rusta räddningsbåtar och ordna utbildning. Våren 2007 är de klara att gå på larm. Här är historien om hur RS Nynäshamn byggdes upp.

2006

Den 9 juni 2006 fanns en liten enspaltig nyhetspuff på första sidan till Nynäshamns Posten. ”Sjöräddningen blir bättre i Nynäshamn”, löd rubriken och texten lovade: ”Nödställda till sjöss kommer att få bättre hjälp i fortsättningen. Sjöräddningssällskapet placerar en räddningsstation i närheten av Nynäshamns gästhamn.”
Inne i tidningen kunde man läsa en stort uppslagen artikel, som avslutades med en uppmaning till dem som ville hjälpa till att bygga upp en sjöräddningsstation, att ta kontakt.
Snart hade ett 90-tal hört av sig. Det hölls möten på Nynas brandstation och stormöte på Utsikten. Anders Jönsson, då operativ chef inom SSRS kom upp och berättade om verksamheten.
– Vi hade en strategi att öka antalet stationer i Sverige, säger Anders Jönsson, och Nynäshamn har en nyckelposition som södra infarten till Stockholm. Samtidigt hade den relativt nystartade stationen på Dalarö fått ett allt större område att bevaka som backup för Ornö och Trosa. I Nynäshamn fanns också en positiv politisk ledning, det fanns ett stort intresse i bygden för att få en station och det fanns en eldsjäl, Christer Nyberg.
Christer Nyberg, som då var brandchef på Nynas Petroleum, utsågs till stationens första uppsyningsman. Så här berättar han själv om starten:
– Det började med att Tomas Snäll, insatschef på Södertörns räddningstjänst i Nynäshamn, fick en förfrågan från Sjöräddningsstationen i Dalarö om han kunde dra igång en station i Nynäshamn. De ville ha hjälp. Men Tomas ville inte dra det själv utan tog kontakt med mig.
Deras första åtgärd blev att öppna en postbox dit intresserade kunde skicka sin anmälan, sedan kom artikel i Nynäsposten och så var det igång. 

Christer Nyberg och Thomas Snäll. I en av de första artiklarna kring stationens uppstart. Foto: Ur Nynäshamnsposten den 9 juni 2006

Uppbyggnaden av stationen är en lång historia om goda kontakter, stora arbetsinsatser av många frivilliga och stöd av en mängd lokala företag och personer.
En stor uppgift var utbildningen. Här var dryga 50-talet personer som skulle lära sig allt som en sjöräddare måste kunna: sjösäkerhet, hjärt- och lungräddning, sjukvård, brandförsvar, bogsering etc. Idag sköts den utbildningen i form av kurser i egen säkerhet av huvudkontoret i Göteborg, men så var det inte då.
Björn Bergdahl, som utbildat värnpliktiga i sjösäkerhet och navigation på militärbasen på Berga Muskö, var en av dem som hört av sig efter artikeln i Nynäsposten.  Han fick tillsammans med Lars-Göran Uthberg, som då var ställföreträdande uppsyningsman, ansvaret för att försöka ordna med utbildning av de blivande sjöräddarna.
– Jag gjorde en hemställan till Försvarsmakten om att vi skulle få använda Berga för detta, berättar Björn.  Och de svarade att eftersom de stöttar alla blåljusorganisationer, fick vi det.
– Så vi använde Bergas undervisningslokaler, vi fick öva i deras simhall och i hamnen, vi fick använda allt vi behövde, gratis, och vi fick till och med äta i matsalen till samma kostnad som de värnpliktiga.
Totalt utbildades under tre helger ett 90-tal personer, utöver sjöräddarna från Nynäshamn deltog folk från andra stationer i närområdet.

Samtidigt pågick arbetet med att ordna med en stationsbyggnad där man kunde förvara utrustning och hålla möten. Bland annat skulle det tiotal flytvästar som sjöräddarna delade på, hängas upp där. (Idag har varje sjöräddare en personlig väst, ett lån som lämnas tillbaka när man slutar.)

– Jag ville egentligen köra båt, men det var det minsta jag gjorde, säger Christer Nyberg. Jag satt i möten och sammanträden, jag förhandlade, förklarade och ordnade sponsring.
– Vi skrev till kommunledningen och fick en liten plats i hamnen där vi kunde ställa två byggbodar. Bodarna fick vi från ett lokalt företag. Sedan fick vi taket från en plåtfirma och plankor till ombyggnad från en byggfirma. Staketet och grindarna tillverkades av ett lokalt smidesföretag, och alla lås är sponsrade.

Kommunen ställde upp med en flytbrygga och de nya medlemmarna snickrade och målade och lade ner stort arbete för att få bodarna i ordning. Resultatet blev de två små rödmålade bodarna som fortfarande står vid parkeringsplatsen i hamnen.
 

I bakgrunden syns det första stationshuset, två byggbodar. Som fortfarande är i drift, även om det under åren blivit uppfräschat, bytt plats och fått ett nytt tak. Foto: Thomas Blom

Stationens första båt  Rescue Don Carlos Wallenius överlämnas sommaren 2006. Det var en av de MOB(manöverbord)-båtar som Walleniusrederierna skänkt till Sjöräddningssällskapet. Båten gjordes i ordning och målades om i Sjöräddningens färger.  Men den lämpade sig mindre bra för räddningsuppdrag i Nynäshamns öppna skärgård och användes främst för utbildning och övning.
Christers bror Ove Nyberg som dragits in i arbetet, minns hur han körde runt med Don Carlos på sommaren till fritidsbåtarna som låg förtöjda i Rassavikarna och skramlade med insamlingsbössan.
– Jag tog med mig en bunt Metro också som jag delade ut, och så sa jag, att det ser ni väl att vi behöver en ny båt. Folk skrattade när vi kom. Jag tror vi drog in 5-6000 varje sommar på insamlingsrundorna.

Rescue Don Carlos Nynäshamn
Stationens första sjöräddningsbåt, Rescue Don Carlos Wallenius

 

 

2007

På våren 2007 fick stationen ytterligare en båt, en ribbåt som övertogs från Borgholm på Öland, Rescue Nynäs. Nu var också utbildningen klar och stationen kunde börja gå operativt och ta larm.
Lars-Göran Uthberg, som idag är stationens uppsyningsman, var med om det allra första larmet som kom våren 2007. Så här berättar han:
– Vi hade varit och ätit och gått till boden för att ta en kopp kaffe efteråt. Då tjuter sökaren. Gotlandsbåten hade sett en båt som ligger och driver utanför Brunnsviksholmen med en man till synes livlös i. Det blev väldig stress, på med dräkterna och iväg. Vi gick ut ur hamnen med blåljuset på, men när vi är på väg tjuter larmet igen. Nej, inte ett larm till nu, tänker jag men så upptäcker jag, att jag i upphetsningen glömt att stänga av personsökaren efter det första larmet som då tjuter igen. Men allt gick bra, vi tog hand om mannen och när vi kom tillbaka stod ambulansen och väntade i hamnen.

Rescue Nynäs
Stationens andra sjöräddningsbåt, Rescue Nynäs

Han berättar att det också fanns ett mindre känt skäl till att just Nynäshamn valdes ut att få en sjöräddningsstation 2006. Marcus Wallenberg skulle fylla 50 år 2007 och det hade fattats beslut om att göra en insamling till en båt i hans namn för Sjöräddningssällskapet. Frågan var bara, var skulle båten ligga?
Eftersom Marcus Wallenberg äger släktgodset Vidbynäs som ligger vid Lunda strömmar norr om Nynäshamn, skulle Nynäshamn passa bra. Om där fanns en station…
Hösten 2007 var båten färdigbyggd, en 12- meter lång räddningsbåt i Victoriaklassen, och lördagen den 1 september namngavs Rescue Marc Wallenberg Jr vid en ceremoni i Saltsjöbaden. Christer Nyberg, Tomas Snäll och Lars-Göran Uthberg deltog i ceremonin och tog emot båten, som då inte var riktigt klar utan måste tillbaka till varvet. På våren året därpå kom Marc till Nynäshamn och Rescue Nynäs lämnades vidare till Härnösand.
 

Rescue Marc Wallenberg Jr Foto: Thomas Blom

– När vi drog igång stationen ställdes inga specifika krav på de som kom, säger Lars-Göran Uthberg. En del hade jättefina meriter, var sjökaptener och lotsar, andra hade inga meriter alls. Men sedan dök flera med fina meriter aldrig upp, medan en kille som angett ”gillar att paddla i skärgården” blev en av våra bästa räddningsmän. Jag lärde mig då att engagemang är det allra viktigaste.
– Idag är viktig del av vårt arbete att rekrytera och utbilda nya frivilliga. En frivillig är aktiv i snitt fem-sex år och vi behöver rekrytera och utbilda fem-åtta personer årligen för att hålla stationen igång.

 

 

2008

2008 får stationen sin rescuerunner, en vattenskoter specialutvecklad för sjöräddning. Rescuerunnern är resultatet av en insamling som görs av Rotary i Nynäshamn och döps till Rotaryrunner.

Rescuerunner Rotaryrunner
Rescuerunner Rotaryrunner

 

 

2009

Stationen får sitt miljöräddningssläp. Sjöräddningssällskapet i Nynäshamn hade varit en viktig kugge när Sjöräddningssällskapet fick de miljöräddningssläp som idag är strategiskt utplacerade runt om kusten.  
Bakgrunden var de nedskärningar som skedde inom försvaret.
– När Försvarsmakten avvecklade amfibieförbanden så gav de oss de 26 sjösläp som blev över, säger Anders Jönsson, då anställd på huvudkontoret. Och jag hade en idé om hur vi skulle kunna utrusta dem för att bekämpa oljeläckage och göra en miljöinsats.  
Christer Nyberg som arbetade på Nynäs Petroleum fick företaget att ställa upp och betala för att utrusta släpen, och han själv fick använda sin arbetstid till att utbilda sjöräddare så de kunde använda släpen. Omkring 120 sjöräddare från hela landet kom ner till Nynäshamn och fick utbildning.
Utbildningarna i att hantera miljöräddningssläpen genomförs fortfarande idag av Joakim Atterstam, frivillig sjöräddare i Nynäshamn, och som även arbetar som insatsledare på räddningstjänsten på Nynas AB.

Miljöräddningssläp lyfts i vattnet Foto: Thomas Blom

 

 

2012

2012 får stationen ytterligare en båt, en öppen 8 meters sjöräddningsbåt i Gunnel Larson-klassen. Båten döps till Rescue Vava efter Axel Wallenberg, son till Marc Wallenberg. Namngivelseceremonin hölls på familjen Wallenbergs gård, Vidbynäs.

Rescue Vava under ceremonin. På bild Anna Wallenberg och dåvarande UM Joakim Atterstam.

 

 

2015

Under hösten inleds operation Gula Båtarna för att hjälpa flyktingarna som försöker ta sig över Medelhavet, ett samarbete mellan Sjöräddningssällskapet och Schibsted Media Group som finansierar projektet via en insamling. Totalt undsätts drygt 1800 personer av Gula Båtarna fram till våren 2016 då projektet avslutas.
Sjöräddningssällskapet skickar två räddningsbåtar och olika besättningar avlöser varandra. RS Nynäshamn bidrar med totalt åtta frivilliga och är därmed en av de stationer som skickar flest sjöräddare till Medelhavet.

En av de "Gula båtarna" med nyligen räddade flyktingar Foto: Joakim Atterstam
Här avhjälps nödställda flyktingar i en gummibåt. Foto: Joakim Atterstam
Påväg på land för att undsätta personer i utsatt läge på Samos Foto: Joakim Atterstam

 

 

2016

Under 2016 påbörjas bygget av ett nytt stationshus i Nynäshamn, ett flytande stationshus på 250 m2.
– Kommunen hade planer att utveckla verksamheten i hamnen och ville bygga på den plats där den nuvarande stationen ligger, berättar Lars-Göran Uthberg, stationens uppsyningsman, UM. 
– Vi kom snabbt fram till att det inte fanns någon annan mark med koppling till vattnet som passade. Ett flytande stationshus blev lösningen. 
Det nya huset ska bli ett lyft för räddningsstationen. Nu kommer det finnas möjlighet för alla sjöräddarna att samlas samtidigt, en egen lokal för utbildning och utrymmen för underhåll av båtar och skötsel av utrustning.
Huset byggs med stora mängder frivilligt arbete och stöd och sponsring från lokala företagare.

Läs mer om det nya stationshuset här.

Det nya stationshuset under uppbyggnad Foto: Lena Anderfelt

 

 

Reflektioner från frivilliga sjöräddare som varit med sedan start.

 
Ett 20-tal av dem som gick med från start och varit med om att bygga upp stationen, finns kvar som aktiva räddningsmän.
Här är några reflektioner från tre av dem:

Mats Reimers, skeppare och gruppchef för grupp Nåttarö:

– Den största skillnaden mot hur det var när vi startade, är att hela organisationen är mycket mognare idag och vi har mycket mer erfarenhet. Alla är utbildade och vi har tydliga rutiner. Vi är också mer noggranna när vi tar in nytt folk, vi gör intervjuer med dem och vi ger dem utbildning.
– Vi har också många frivilliga som ställer upp vilket gör att vi kan hålla stationen öppen året runt, dygnet runt så länge det är isfritt..

Mats Reimers

 

 

Joakim Atterstam, var ansvarig för det operativa under uppbyggnaden och UM under drygt ett år, idag skeppare i grupp Muskö:

– Från dag ett har det varit en god stämning på stationen. Trots att vi är fyra olika grupper med totalt ett 50-tal sjöräddare är det väldigt få konflikter. Känslan av gemenskap är stark och det finns en förmåga att hjälpa till.
– Vår begränsning har varit stationshuset, jag har själv varit med och snickrat ihop de små bodarna som vi har nu, men där kan vi aldrig samlas allihop. När det nya stationshuset är klart 2017 har vi nått vår fulländning. 

Joakim Atterstam

 

 

Mats Brodin, stationsansvarig för båtarnas underhåll, skeppare och gruppchef för grupp Torö:

– Karaktäristiskt för vår station är att vi gör mycket själva och att vi alltid försöker ställa upp. När något går sönder på båtarna försöker vi fixa det på egen hand först och skickar inte allt på reparation direkt. Vi har turen att ha duktigt folk här, och så handlar det om inställningen.
–”Nynäs kan man lita på. Ni finns alltid där”.  Det får man höra ganska ofta.

Mats Brodin

 

 

 

Ditt namn/era namn skrivs ut här