Militären som blev idrottslärare

För några år sedan sadlade Malin Johansson om rejält. Hon avbröt en karriär som yrkesmilitär i Skövde och började på lärarprogrammet på Göteborgs universitetet.

– Jag kommer från Hamburgsund från början. Att jag blev militär var mest en slump. Det kom en informatör från försvaret till skolan, och jag tyckte att det lät intressant.

Tanken var att prova på i tre månader, men Malin kom att stanna i tre år.

– Jag fick utbildning som mc-förare och blev så småningom gruppchef för en trafikgrupp. Det kunde handla om allt från transporter till och från militärövningar, till att förflytta stridsvagnar, säger hon.

Att flyttlasset ändå gick till västkusten beror delvis på en svår händelse. Malins storebror hade plötsligt gått bort och hon ville komma närmare familjen. Men redan dessförinnan fanns tankar på att göra något annat i livet.

– Jag har alltid varit intresserad av läraryrket, så jag sökte och kom in på gymnasielärarprogrammet. Huvudämnena var idrott och hälsa, och svenska som andraspråk. Sen hamnade jag ändå på högstadiet till slut. Jag fick jobb på en skola i Kungshamn och hittade en lägenhet på Smögen, vilket var världens flax.

Väl på plats på Smögen såg Malin sig om efter något som skulle låta henne hjälpa andra.

– En kompis var frivillig sjöräddare, och tog med mig till stationen för att prova på. Jag kände direkt att det passade mig, och trivs jättebra. Nu har jag en deal med skolan och kan lämna klassrummet på ett ögonblicks varsel när jag har jour.

Ett av de första larmen hon åkte ut på var hummerfiskare vars båt hade gått runt, så att personerna hamnade i vattnet.

– Det var första gången jag var med och räddade någons liv. Det var en mäktig känsla.

Om Malin Johansson, 28 år

Gör: Nyexaminerad högstadielärare, före detta yrkesmilitär.
Bor: Smögen.
Familj: Mamma, pappa och tre syskon.
Station: RS Smögen.
Antal år som sjöräddare: Två.
Det bästa med att vara sjöräddare: ”Att man får hjälpa andra som är i nöd, och dessutom i en fantastisk miljö.”