Struktur i tillvaron

– Det är första gången! Essie är en australisk kelpie, och jag tränar henne till räddningshund. Annars seglar jag mycket. Nu när jag får köra motorbåt reagerar jag nog fortfarande som en seglare, jag har alltid koll på vinden, säger Nils Gulin.

Han kom in på arkitektspåret på lite omvägar – som ung jobbade han i en klädbutik.

– Jag blev intresserad av hur man på olika sätt kunde påverka hur människor rörde sig i butiken, med ljus, ljud eller taktila medel. Sen blev jag erbjuden jobb på en arkitektbyrå av min brors svärfar, och så jobbade jag där och för Wingårdhs i några år.

Arbetsuppgifterna var från början enkla, som att bygga modeller, men blev med tiden mer avancerade.

– Till sist kändes det som att jag hade nått ett tak för vad jag kunde lära mig genom att jobba. Så jag läste vidare på HDK och Chalmers, och efter det öppnade jag eget som inredningsarkitekt.

En del av jobbet handlar om praktiska saker: att människor ska kunna stå, sitta och jobba på bra sätt, med bra ljus och ljudnivåer. Men det finns även aspekter av hur inomhusmiljön påverkar människor – att få dem att slappna av på ett sjukhus, eller att vara glada på en nattklubb.

– Så småningom började jag rita unika möbler anpassade för specifika miljöer, och det blev mer och mer av det. Nu ritar jag möbler dels under eget namn, dels anonymt till möbelindustrin. Ofta med ett rundat, organiskt formspråk.

Vad har du nytta av från arkitektyrket ute på sjön?

– Som arkitekt måste man vara strukturerad. Jag är van att tänka i flera steg, och ta hänsyn till vilka resurser jag har tillgängliga. Vad har jag ombord, och hur kan jag använda det? 

NILS GULIN, 59 ÅR

Gör: Inredningsarkitekt
Bor: Hovås, söder om Göteborg.
Familj: Fru, två söner, hunden Essie.
Station: RS Hovås
Antal år som sjöräddare: Sex
Det bästa med att vara sjöräddare: ”Att vara så nära naturen, dygnet runt och året om. Det är också en evig utbildning – man kan hela tiden lära sig något nytt.”

Från Trossen nummer 1 2025