Havet var Ingrids plats
När Ingrid plötsligt insjuknar vid 71 års ålder väljer hon att skriva sitt testamente och rikta en del av det till Sjöräddningssällskapet. En gåva som nu gör det möjligt att bygga en ny räddningsbåt.
Ingrid gick seglingskurser och hade periodvis egen båt. Men fascinationen för havet väcktes redan som barn. Hennes föräldrar hade träffats relativt sent och Ingrid var deras enda barn. Pappan var sjöman och jobbade som purser på lastfartyg och kunde vara borta i tre månader, ibland ett halvår i taget. På sommarlovet kunde Ingrid och hennes mamma ta tåget till Hamburg och hälsa på pappan när fartyget låg till kaj. Vissa sommarlov åkte mamman hem igen och Ingrid fick stanna kvar. Som 11-åring fick hon upptäcka hamnkvarteren under tiden pappan uträttade sina inköpsärenden i staden. Hon följde även med vissa av fartygets turer och fick upptäcka Englands kust och delar av Hurtigruten.
Många år senare blir Ingrid hastigt allvarligt sjuk och diskuterar med sina vänner om detta med att skriva testamente. Hon hade inga barn eller andra nära släktingar och levde själv, och ville att arvet skulle kunna göra nytta för någon annan. Valet faller på att testamentera en del till Sjöräddningssällskapet. Donationen som Sjöräddningssällskapet får möjliggör att räddningsstationen i Åhus kan låta bygga en ny 8-meters räddningsbåt, som kan rädda fler liv i det hav Ingrid fascinerades av.