Eftersök i mörker
Under färden hemåt med patienten från tidigare larm får vi ett samtal från Sweden Rescue om vi kan bistå polisen med transport ut till den ö som helikoptern tidigare cirkulerat runt. Vi meddelar status och ringer in extra besättning, då vi förstår att vi kommer behöva både extra ögon och händer på vårt nya uppdrag.
Framme vid Hotellbryggan lastas patienten snabbt in i ambulansen för fortsatt färd till sjukhus. Samtidigt anländer en polispatrull och när de kommit ombord sätter vi kurs söderut.
En man har anmälts försvunnen tidigare under dagen och man har lyckats pejla hans telefon till en ungefärlig position.
Mannen har blivit överraskad av mörkret och lyckats ta kontakt med polisens ledningscentral men batteriet i hans mobil börjar ta slut, temperaturen har sjunkit till minus och mannen har väldigt dåliga förutsättningar att klara en natt ute på ön.
Polishelikoptern tror sig ha hittat en ungefärlig position på den saknade personen, före de måste lämna platsen för att fylla på bränsle.
Terrängen fram dit är knepig och räddningstjänsten söker av vägarna på ön med fyrhjuling. I samråd väljer vi att gå runt ön i hopp om att kunna landsätta patrullen närmare den senast kända positionen.
När vi rundar en udde hinner en i besättningen uppfatta ett svagt ljus högt uppe på klipporna.
Med hjälp av Rescue Björn Christers starka sökljus ser vi en person som stämmer in på beskrivning. Med vinden i ryggen kan vi stäva med fören mot en klippa och poliserna utrustas med extra lampor före de går iland på ön.
Kylan har gjort klipporna hala och trots ljus från både lampor och strålkastare är det lätt att snubbla på ojämnheter.
Besättningen följer polisernas klättring från båten och förbereder sig för flera tänkbara scenarion.
Efter en riktigt tuff klättring kommer poliserna tillbaka tillsammans med den saknade personen.
Väl ombord och inne i värmen sveps mannen in i filtar och får varm dryck.
Trötta och nöjda går vi åter mot Dalarö där polispatrullen lämnas av innan vi kan lägga till vid hemmakaj. Dryga fyra timmar har gått, maten har hunnit bli kall men smakar gott efter två uppdrag båda med lycklig utgång och god samverkan med både ambulans och polis.
Vi finns i ständig beredskap för att hjälpa våra medmänniskor.