Marie-Louise Sallander har följt sitt hjärta hela livet. Flera gånger, när tillfällen har öppnat sig, har hon sadlat om. Just nu arbetar Marie-Louise som IVA-sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen på Örnsköldsviks sjukhus.

– Vägen hit har väl inte varit helt rak. Jag gick individuella programmet på gymnasiet och fick prova på många olika yrken. När jag hade praktik på ett äldreboende kände jag direkt att det här med vård nog inte var så dumt, säger hon.

Efter studier till undersköterska, och därefter sjuksköterska, lockade jobbet som narkossjuksköterska – ”jag gillar när det händer saker” – så Marie-Louise sökte utbildningen, och kom in.

– Jag jobbade med narkos i flera år, men sedan kom coronapandemin och sjukhuset flyttade runt personal för att bemanna intensivvårdsavdelningen. Att jobba där var spännande, så jag pluggade till IVA-sjuksköterska. Jag gillar att läsa vidare.

Jobbet på IVA innebär ofta en kamp på liv och död. De patienter som läggs in kan ha gått igenom allt från olycksfall eller drunkning till överdos eller självmordsförsök.

– Alla dagar är olika, och det går aldrig att förbereda sig på vad man möter. Men det handlar om att få personen att överleva tills annan vård kan sättas in.

Att Marie-Louise blev sjöräddare beror på slumpen. På sonens innebandyträning började hon prata med en av de andra mammorna, som var med när RS Örnsköldsvik drog igång.

– När jag blev med barn igen tog jag en paus i sju år, men förra hösten var jag ute i en eka på fjärden och fick se sjöräddningsbåten gå ut på larm med full fart. Då blev jag påmind och anmälde mig igen.

Vad har du för nytta av din bakgrund i vården i din roll som sjöräddare?

– Jag har med mig att när saker händer, då jobbar man. Reflektera får man göra efteråt. Sjöräddarkollegorna blir också lugna och trygga när jag är ute på larm, för att de vet att jag kan min sak när det gäller sjukvård.

Om Marie-Louise Sallander, 46 år

Gör: IVA-sjuksköterska
Bor: Örnsköldsvik
Familj: Tre barn; 26, 20 respektive 6 år gamla
Station: RS Örnsköldsvik
Antal år som sjöräddare: Åtta
Det bästa med att vara sjöräddare: Gemenskapen med de andra i teamet, och möjligheten att få hjälpa utan att begära något tillbaka.

Artikel från Trossen nr 4 2024

Rescue Margareta Emblad har kört över 5000 sjömil, under 400 gångtimmar, i mängder av olika vatten. Den har varit till England, Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Åland och runt hela Sverige, körts på öppet hav, i sjöar, älvar och kanaler. 

Sammantaget har den har fått möta mängder av olika förhållanden i syfte att ordentligt kunna utvärdera hur båten beter sig. 

Allt är optimerat för mer effekt

Resultatet från resorna visar på en båt som är kursstabil, följsam och trygg. Dessutom är den responsiv, kvick, har låg bränsleförbrukning och är väldigt tyst. Att båten har dessa kvalitéer är ingen slump, utan något som är väl uttänkt.

– Det är den samlade tekniken som gör det. Allt är optimerat. Det är ett lättare kolfiberskrov, i ny utformning, som gör att vi kan ha mindre motorer, mindre vattenjetar – men mer effekt. Det är detaljerna som skapar helheten vi idag ser, berättar Jonas Carlsson, ansvarig för nybyggnation av räddningsbåtar på Sjöräddningssällskapet.

Mindre motorer men orkar mer

Trots att båten är lättare och har mindre motorer är orken ingen bristvara. Tack vare de små men effektiva vattenjetarna som är placerade längre in under båten får Emblad-klassens enheter rejält med kraft. Båtarna orkar därför bogsera lika mycket som tidigare jämförbara enheter. 

I en fart på 34 knop, drar Emblad-klassen omkring 40 procent mindre bränsle. Det gör gångtiden längre, för med mindre motorer och en lättare båt skapas en markant skillnad i bränsleförbrukning. 

Det är inte bara motorstorleken och vikten som gör skillnad för bränsleförbrukningen. Även skrovformen och långskeppstyngdpunkten har här en stor betydelse. Emblad-klassen har ingen markant planingströskel, utan den ligger fint i sjön i alla hastigheter. Vilket även minskar mängden svall som skapas efter båten. 

Tack vare skrovets till synes raka, men konvexa och konkava linjer, skär båten genom vattenytan. Sprutlisterna längs sidan gör även båten kursstabil och hjälper till att hålla stadig kurs och stabilt gångläge även i ordentlig sjö.

Utrustad för att skapa en bekväm arbetsmiljö

Båtens hytt är upphängd med flexibilitet och besättningen på fyra personer är försedda med var sin stol som även den dämpar rörelser och stötar åt alla håll. 

Dessutom är båten utrustad med g-kraftsmätare för att snabbt få respons och rekommendationer om anpassad hastighet om så behövs. Den upphängda hytten bidrar även till en tyst arbetsmiljö ombord.

– Under våra resor har vi fått möta många olika förhållanden och det är otroligt kul att se visionen av båten komma till liv och bli verklighet. Rescue Margareta Emblad har klarat alla förhållanden som hon utsatts för med bravur och hon har utstrålat trygghet hela vägen. Det är en förutsägbar båt – precis så som vi vill ha den, säger Ian Wilson, nybyggnationstekniker på Sjöräddningssällskapet.

Den sjunde september kastade besättningen på nästa generation räddningsbåt Rescue Margareta Emblad loss från Långedrag i Göteborg. Framför väntade en 32 dagar lång Sverigeturné för att visa upp enheten för frivilliga runt landet.

En stillsam första etapp tog enheten genom Göta älv och rakt över Vänern, med ett stopp vid stationen i Hammarö. Stationen, som själva väntar på tredje enheten i klassen, tog emot besättningen och fick möjlighet att bekanta sig med den nya räddningsbåten. 

- Helhetsintrycket är mycket gott och det kommer bli en helt ny värld för oss att jobba i när vi får vår enhet, jämfört med vår nuvarande båt. Vi ser väldigt mycket fram emot leveransen av tredje enheten i klassen, säger Robert Selling, frivillig sjöräddare och stationsansvarig vid RS Hammarö.

Resan fortsatte genom Vättern och sedan vidare genom Göta Kanal, förbi Arkösund, Stockholms skärgård och vidare norr ut. Utanför Kalix rundades Sveriges nordligaste sjömärke och resan söderut kunde inledas. 

Det lokala intresset över räddningsbåten har varit stort. 68 av landets 74 räddningsstationer har besökt båten längs vägen. Varje stopp blev en möjlighet att visa upp nästa generation räddningsbåt för frivilliga och nyfikna förbipasserande.

- Det var otroligt givande att möta frivilliga och medlemmar över hela landet. Att se hur alla förutsättningarna och förhållandena skiljer sig åt mellan stationerna, samtidigt är det samma engagemang och driv som har mött oss längs hela vägen. Man får en bättre förståelse för hur vi alla bidrar till samma mål, oavsett om vi är i norra eller södra Sverige, berättar Ian Wilson befälhavare ombord under 120 av resans 165 sjötimmar. 

Vid varje stopp fick sjöräddarna möjlighet att bekanta sig med den nya teknologin och se hur den nya båten hanterar olika förhållanden. 

Mellan Södertälje och Fårösund fick besättningen testa Östersjöns utmanande förhållanden när 1,5 meters vågor mötte skrovet. 

- Båten klyvde vågorna med en otrolig stabilitet. För mig som är sjöräddare inne i Mälaren var det en utmaning att ta mig an Östersjöns vågor men båten betedde sig fantastiskt och det var lätt att komma in i hur jag skulle köra båten, säger Mats Göthlin frivillig sjöräddare på RS Munsö/Ekerö och med på fyra av turnéns 32 dagar. 

Efter att ha rundat Skåne och fortsatt upp längs västkusten, var den sista etappen tillbaka till varvet på Hönö utanför Göteborg. 

Varje station som besöktes bidrog till att stärka sammanhållningen i det stora nätverk av sjöräddare som är Sjöräddningssällskapet. Och de frivilliga känner nu sig ännu mer förberedda att ta sig an framtidens utmaningar och nästa generation räddningsbåtar.

- Resan har inte bara testat enhetens kapacitet utan även visat på den otroliga sammanhållning som finns inom Sjöräddningssällskapet. Allt engagemang från de frivilliga sjöräddarna och viljan att ta till sig av utvecklingen gör att vi kan fortsätta vara en sjöräddningsorganisation i världsklass. Nu ser vi fram emot att implementera allt vi lärt oss och att fortsätta utveckla vår verksamhet och våra räddningbåtar, säger Adam Goll Rasmussen, maritim ledare på Sjöräddningssällskapet.