Regler för lanternor på fritidsbåt – det här gäller

Ska du ut i mörkret med båten? Reglerna för lanternor är många och det är något du bör ha koll på när du är ute efter solnedgång. Här kan du se vad som gäller för just din båt.

Reportage
Sjöräddningssällskapet
Publicerad14 okt 2024
Fritidsbåt med lanternorna tända

Det är mycket att tänka på när du ska vara på sjön i mörkret. Du behöver bland annat anpassa farten, vänja ögonen, och inte minst ha koll på vad som gäller för lanternorna på din båt.

Oavsett storlek på båten så ska lanternorna vara på från solnedgång till soluppgång. För de sidoljusen gäller att röd lampa sitter på babord sida och grön lampa på styrbord sida.

För båtar under 7 meter och under 7 knop

Är din båt mindre än 7 meter och har en maxfart på 7 knop ska du ha ett vitt runtlysande ljus. Du behöver du inte ha sidoljus men om det är praktiskt möjligt är det dock att rekommendera. Är din båt under 7 meter med maxfart över 7 knop, se nästa steg.

Om din båt inte kan föra lanternor kan du ha en tänd lampa eller lykta med vitt ljus för att göra dig synlig. Får du mötande trafik har du även en skyldighet att hålla tydligt avstånd för att undvika att ni kommer på kollisionskurs.

För båtar 7 - 12 m som går för motor

Är din båt mellan 7 och 12 meter, alternativt under 7 meter men har en maxfart över 7 knop, ska du ha en vit topplanterna som är synlig i minst 2 sjömil. Den ska vara placerad minst 1 meter över sidolanternorna. Sidolanternorna ska i sin tur vara röd-gröna och ska vara synliga i minst 1 sjömil.

Där bak på båten ska du ha en vit akterlanterna. Denna ska sitta så nära aktern som möjligt och vara synlig i minst 2 sjömil.

Topplanternan och akterlanternan kan ersättas med en runtomlysande vit lanterna.

För båtar 12 - 20 m som går för motor

För båtar mellan 12 och 20 meter ska du ha en vit topplanterna som är synlig i minst 3 sjömil. Den ska sitta 2,5 meter över relingen och minst 1 meter över sammansatt sidolanternorna.

Sidolanternorna ska vara röd-gröna och synliga i minst 2 sjömil. Om så önskas så får dessa föras samman i en sammansatt sidolanterna.

Akterlanternan ska vara vit och sitta så nära aktern som möjligt. De måste även vara synlig i minst 2 sjömil.

För segelbåt som seglar

När du seglar i mörkret ska du inte ha en topplanterna. Alternativt kan du ha två runtlysande ljus som placeras lodrätt över varandra där rött placeras över grönt. Dessa ska vara synliga i minst 2 sjömil och får ej föras tillsammans med mastlanterna.

Sidolanternorna ska vara röda och gröna, och synliga i minst 2 sjömil. Får föras i sammansatt sidolanterna. Sido- och akterljus får föras i en sammansatt mastlanterna på eller nära masttoppen. Om båten är under 12 meter räcker det med 1 sjömil.

Akterlanternan ska sitta så långt akterut som möjligt eller i en sammansatt mastlanterna och vara synlig minst 2 sjömil.

Vid ankring för båtar under 50 m

Om du ligger för ankare med en båt som är under 50 meter behöver du ett ankarljus. Detta ska vara ett vitt, runtlysande ljus som placeras där den syns bäst på båten.

För båtar på grund

Står båten på grund ska du ha samma ljus som vid ankring. Det vill säga, vitt och runtlysande ljus som placeras där det är mest synligt. Är din båt under 12 meter och står på grund har du dock ingen skyldighet att föra detta ljus.

Du ska även ha två röda och runtlysande ljus som är placerade där de syns bäst och lodrätt ovanför varandra. Detta gäller inte för båtar under 12 meter.

Kämpar på liv och död

Möt frivilliga sjöräddaren och IVA-sjuksköterska Marie-Louise Sallander som kämpar på liv och död.

Reportage
Christian Tarras Ericsson
Publicerad10 okt 2024 RS Örnsköldsvik
Möt frivilliga sjöräddaren Marie-Louise Sallande
Fotograf:Elin Nord

Marie-Louise Sallander har följt sitt hjärta hela livet. Flera gånger, när tillfällen har öppnat sig, har hon sadlat om. Just nu arbetar Marie-Louise som IVA-sjuksköterska på intensivvårdsavdelningen på Örnsköldsviks sjukhus.

– Vägen hit har väl inte varit helt rak. Jag gick individuella programmet på gymnasiet och fick prova på många olika yrken. När jag hade praktik på ett äldreboende kände jag direkt att det här med vård nog inte var så dumt, säger hon.

Efter studier till undersköterska, och därefter sjuksköterska, lockade jobbet som narkossjuksköterska – ”jag gillar när det händer saker” – så Marie-Louise sökte utbildningen, och kom in.

– Jag jobbade med narkos i flera år, men sedan kom coronapandemin och sjukhuset flyttade runt personal för att bemanna intensivvårdsavdelningen. Att jobba där var spännande, så jag pluggade till IVA-sjuksköterska. Jag gillar att läsa vidare.

Jobbet på IVA innebär ofta en kamp på liv och död. De patienter som läggs in kan ha gått igenom allt från olycksfall eller drunkning till överdos eller självmordsförsök.

– Alla dagar är olika, och det går aldrig att förbereda sig på vad man möter. Men det handlar om att få personen att överleva tills annan vård kan sättas in.

Att Marie-Louise blev sjöräddare beror på slumpen. På sonens innebandyträning började hon prata med en av de andra mammorna, som var med när RS Örnsköldsvik drog igång.

– När jag blev med barn igen tog jag en paus i sju år, men förra hösten var jag ute i en eka på fjärden och fick se sjöräddningsbåten gå ut på larm med full fart. Då blev jag påmind och anmälde mig igen.

Vad har du för nytta av din bakgrund i vården i din roll som sjöräddare?

– Jag har med mig att när saker händer, då jobbar man. Reflektera får man göra efteråt. Sjöräddarkollegorna blir också lugna och trygga när jag är ute på larm, för att de vet att jag kan min sak när det gäller sjukvård.

Om Marie-Louise Sallander, 46 år

Gör: IVA-sjuksköterska
Bor: Örnsköldsvik
Familj: Tre barn; 26, 20 respektive 6 år gamla
Station: RS Örnsköldsvik
Antal år som sjöräddare: Åtta
Det bästa med att vara sjöräddare: Gemenskapen med de andra i teamet, och möjligheten att få hjälpa utan att begära något tillbaka.

Artikel från Trossen nr 4 2024

Prenumerera på