De får utmärkelsen för sin enastående räddningsinsats den 23 juli förra året, då en flicka räddades efter två timmar instängd i en liten luftficka under en kapsejsad båt.

- Det känns otroligt hedrande att ha fått den här utmärkelsen. Men att allt gick bra för Wilma är den bästa belöningen, säger Anders Nilsson, en av sjöräddarna i insatsen.

Det var under en seglingstur med vänner, en klar och solig sommardag, som ett svall från förbipasserande båtar fick båten familjen Karlsson seglade i att plötsligt kantra. Sjuttonåriga Wilma kom inte upp till ytan med resten av familjen, utan sögs in i ruffen och blev instängd i en liten luftficka. Familjen hörde henne skrika och banka inifrån båten men kunde inte komma åt henne. En stor räddningsinsats inleddes och RS Örnsköldsvik var snabbt på plats. Men det visade sig mycket svårt att få ut flickan, som fastnat i tampar inne i båten. Närmaste räddningsdykaren befann sig i Hudiksvall, två timmar bort med helikopter. Lyckligtvis är en av RS Örnsköldsviks frivilliga sjöräddare, Martin Hanell, även professionell dykare. Han hade inte jour den här dagen men gjorde sig snabbt redo och blev upphämtad vid hemmet med helikopter.

- Jag fick på mig dykutrustningen snabbare än nånsin, kan jag säga. Jag tog mig ner till båten och undersökte om det var säkert, och så dök jag under.

Under tiden kämpade ett stort räddningspådrag med att hindra båten från att sjunka. Martin fick syn på Wilma, som satt fast i den lilla luftfickan. Han gav henne ett extra luftmunstycke, skar loss tamparna hon fastnat i, och efter två timmar instängd under båten kunde Wilma räddas upp till ytan.

Motiveringen till utmärkelsen lyder:

Känsla, erfarenhet och en vilja att alltid göra det lilla extra är det som gör våra frivilliga sjöräddare oumbärliga för svensk sjöräddning. Ni besitter just dessa egenskaper. Under en komplicerad räddningsinsats där tiden var avgörande, tänkte ni utanför boxen och ringde in en ledig sjöräddarkollega som är professionell dykare. Ert snabba agerande och den modiga dykinsatsen räddade en flickas liv.

Makarna Johansson var båda lärare, Stig blev senare inspektör vid Strålskyddsinstitutet. När de började bli gamla hade de sparat ihop ansenliga belopp, men de hade inga egna arvingar. Under sin levnadstid lät Stig en jurist leta reda på en ideell förening att skänka pengar till. Önskemålet var att så mycket som möjligt av insamlade medel skulle gå till ändamålet. Och valet föll på Sjöräddningssällskapet. När Stig dog 1995 hade makarna testamenterat fem miljoner kronor och när Elisabet gick bort 2013 gick resten av förmögenheten samma väg.

– De var väldigt fina människor och ville att pengarna skulle gå till något gott, säger Elisabets nära väninna Birgit Gönc, som var med vid sommarens namngivning i Arkösund och är båtens gudmor.

Tack vare donationerna har RS Trelleborg kunnat utrustas med räddningsbåten Rescue Elsa Johansson, uppkallad efter Stigs mamma. Och i sommar sjösattes Rescue Ingegerd Ramstedt, efter Elisabets mamma.

– Elisabet hade precis som mormor Ingegerd en mycket stark personlighet. Både hon och Stig visste vad de ville och brann för att hjälpa, säger Ingegerds barnbarn Karin Eriksson.

Läs mer om hur du testamenterar till oss här

Läs mer om Rescue Ingegerd Ramstedt här

Text publicerad i Trossen nummer 4 2015.

Summering 2017 Sjöräddningssällskapet Vadstena-Motala

Sjöräddningssällskapets station i Vadstena-Motala hade ett normalt år under 2017 i antal uppdrag och larm jämfört med de tidigare åren. År 2016 var dock ett år som utmärkte sig med väldigt många uppdrag och larm. 

Nyheter på stationen
Under 2017 fick vår station chansen att testa en 8-meters öppen räddningsbåt vid namn Rescue Ivan Holmberg. Testerna föll väl ut och båten visade sig passa bra i Vätterns krabba sjögång. Under 2017 fick vi även en ny modern svävartrailer tackvare en donation från LLK, Linköpings Långfärdsskridskoklubb. Den nya trailern gör oss mer flexibla och snabbgående till larm där svävaren behövs.

Donationer
Vi fick även donationer från företaget FLIR, en mörker- & värmekamera som nu sitter på vår svävare Rescue Vadstena Sparbank. Samtidigt fick vi en donation från DST Control i Linköping, det är en motsvarande kamera, den lät vi Sjöräddningssällskapet i Arkösund få ta till sin svävare. Utöver dessa donationer har vi mottagit flera fina donationer från olika företag, privatpersoner och organisationer under året vilket vi är så tacksamma för.

Besättning
Vi har under år 2017 lyckats rekrytera flera nya elever vilket vi är tacksamma för. Under år 2018 ser vi ett behov av fler frivilliga sjöräddare som kan bemanna båtarna från bryggan i Vadstena. Självfallet tar vi tacksamt emot sökande till bryggan i Motala också.
Under året har vi sänt besättning för utbildning till instruktörer i olika kategorier för att kunna sköta utbildning lokalt hos oss till övrig frivillig besättning.

Framtidens projekt, stationshus
Under 2017 har vi haft goda kontakter med Motala kommun och Mörtvikens båtklubb gällandes ett stationshus för Sjöräddningssällskapet där vi kan förvara dragbil samt svävare, kunna ha våra sjögående enheter i vattnet vid bryggan intill ett stationshus m.m. Idag är vi utspridda med båtar, svävare, dragbil m.m på flera platser. Vårt önskemål är att kunna ha en fast plats i Motala med stationshus och där samla så mycket som möjligt kring utrustning och våra enheter. Ett exempel på detta kan vara när vi kommer hem från ett uppdrag eller larm, att vi då kan ha ett stationshus där vi kan samlas och diskutera igenom det hela, ta en kopp te, torka blöta dräkter m.m. I Vadstena är vår tanke att fortsätta på följande sätt som nu med skåp vid bryggan för att förvara utrustning.

Statistik

TOTALT ANTAL INSATSER:

2017 – 42 st

2016 – 70 st

2015 - 43 st

2014 - 59 st

2013 - 48 st

2012 - 47 st

2011 - 53 st

2010 - 27 st
 

ANTAL RÄDDNINGSLARM:

2017 – 12 st                     

2016 – 35 st

2015 - 13 st

2014 - 25 st

2013 - 10 st

2012 - 13 st

2011 - 21 st

2010 - 15 st
 

ANTAL FÖREBYGGANDE SJÖRÄDDNINGSLARM:

2017 – 27 st

2016 – 33 st

2015 - 28 st

2014 - 29 st

2013 - 30 st

2012 - 25 st

2011 - 32 st

2010 - 12 st
 

ANTAL UPPDRAG FÖRSVUNNNA PERSONER, ÅT POLISEN:

2017 – 1 st

2016 – 2 st

2015 - 2 st

2014 - 5 st

2013 - 8 st

2012 - 9 st

2011 - 2 st

2010 - 1 st

– Jag var ute och seglade med min svåger mellan Skagen och Väderöarna när vi överraskades av storm- och åskbyar. Riggen knäcktes och gick i sjön och vi drev med ström och vind tills vi slutligen lyckades få kontakt med Sjöräddningssällskapet på Käringön som kom till vår undsättning. Känslan av lättnad som kom när jag såg dem är fortfarande stark och det blev startskottet för mitt eget engagemang, säger Dick.

Sedan 2006 arbetar han ideellt på räddningsstationen i Strömstad. Men vägen till räddningsbåtarna gick via helt andra farkoster. 1962 började han arbeta som pilot i flygvapnet med placering på Säve flygbas utanför Göteborg, senare Nyköping. Därefter flög han för SAS i hela 33 år innan han slutligen la pilotmössan på hyllan för gott.

– Tiden som pilot gav mig en massa erfarenheter som jag nu även har användning för i rollen som sjöräddare. Fart, kurser, navigation, sjukvård och brandutbildning är bara några av dem.

Ett av många starka minnen från tiden som sjöräddare fick Dick under våren 2016. Då åkte han vid två separata tillfällen ner till Grekland med Gula Båtarna för att hjälpa till som sjöräddare under flyktingkatastrofen.

– Jag såg mycket tragik men också mycket godhet och fint samarbete. Och det är just det som är det bästa med Sjöräddningssällskapet – nämligen det goda kamratskapet.

När det kommer till sjöräddningsuppdraget är nyfikenheten stor bland Dicks vänner och bekanta. Ett vanligt råd Dick brukar ge är att göra ett studiebesök på närmsta sjöräddningsstation.

– Kom förbi och ta en kaffe, eller delta vid något av våra demonstrationstillfällen. Vi behöver alltid nya frivilliga och du kan göra stor skillnad. Du måste vara inställd på att det är en uppgift som kräver tid och engagemang, men som ger så mycket tillbaka. En kram från någon man räddat livet på kan man leva på länge.

Dick Schef, 74 år

Gör: Befälhavare och före detta pilot.
Bor: Strömstad
Familj: Marianne (också sjöräddare) och vuxna barnen Magnus och Lotta.
Station: RS Strömstad
Antal år som sjöräddare: Tio år.
Det bästa med att vara sjöräddare: Att få hjälpa folk som har hamnat i en dålig
situation, och det goda kamratskapet inom organisationen.

– Vi vill få fler kvinnor att söka sig till Sjöräddningssällskapet och att stanna kvar i organisationen länge. Det hoppas vi kunna bidra till genom att bjuda in till gemenskap och ett särskilt forum för kvinnliga sjöräddare, säger Lotta som till vardags jobbar som marinbiolog vid Länsstyrelsen.

2007 slog räddningsstationen i Härnösand upp portarna och Lotta var inte sen att anmäla sig som frivillig.

– Havet har alltid legat mig varmt om hjärtat. Som barn var jag mycket ute med båt med
familjen. När stationen startade kändes det självklart att bli med. Det har varit riktigt spännande att se hela verksamheten byggas upp från grunden.

På hennes räddningsstation finns 30 män och åtta kvinnor. En ganska hög andel tjejer jämfört med många andra stationer i landet. Det nya nätverket riktar sig till kvinnor i hela organisationen och ska vara en plats där deltagarna kan utbyta tankar, idéer och erfarenheter med varandra
i ett öppet klimat.

– Jag tror att en vanlig missuppfattning är att man måste vara luttrad sjöman för att kunna bli sjöräddare. Men så är det inte. Däremot ska du ha viljan att lära dig och vara beredd att avsätta tid. Ombord lär vi oss snabbt varandras styrkor och svagheter och att nyttja dem på bästa sätt. Besättningen blir ett sammansvetsat team och just våra olikheter blir vår styrka.

Lottas arbete som marinbiolog innebär bland annat att skydda områden med stora värden för havets växter och djur. Sommartid arbetar hon mycket ute i fält med inven-
teringar, såväl över som under ytan. En viktig del i arbetet är även samverkan med boende, fiskare, företag och forskare.

– Det är fantastiskt roligt att som marinbiolog få sprida kunskap om livet under ytan och genom Sjöräddningssällskapet få bidra till att öka tryggheten till sjöss. Nu får jag dessutom möjlighet att locka fler kvinnor till organisationen och det känns både roligt och viktigt.

Lotta Nygård, 42 år

Gör: Befälhavare
Bor: Härnösand
Station: RS Härnösand
Antal år som sjöräddare: 10
Det bästa med att vara sjöräddare: Du får lära dig fantastiskt mycket, vara mycket ute på sjön och sedan framför allt att hjälpa människor när de behöver det som mest.

De får utmärkelsen för sin insats i juli förra året, som började med ett rutinmässigt medlemsuppdrag på Vänern men slutade med att de räddade två liv under en dramatisk räddningsaktion.

– Vi höll på med en bogsering då telefonen ringde, någon tyckte sig ha sett en kantrad katamaran en bit bort. Vi avbröt bogseringen för att undersöka vad som inträffat. När vi närmade oss platsen såg vi att en kvinna stod på en av katamaranens pontoner. Hon var chockad och nedkyld. Eftersom hon bara pratade tyska uppstod viss språkförbistring, men snart förstod vi att hennes man också befunnit sig på båten men tappat greppet i den grova sjön och börjat simma mot land, berättar Robert Selling.

Besättningen anropade genast Sjö- och Flygräddningscentralen som tillkallade helikopter och räddningstjänst. Kvinnan fördes med filtar och hypotermitäcke mot väntande ambulans och en stor sökinsats inleddes. Mannen kunde till slut hittas på en klipphäll några hundra meter från land. Då hade han simmat i fyra timmar i våtdräkt och flytväst.

– Allt gick bra, främst för att vi redan befann oss i området och hade bra koll på förutsättningarna där. Sen jobbade vi väldigt bra tillsammans som team, alla visste vad de skulle göra, säger Robert Selling.

Motiveringen till utmärkelsen lyder:
Känsla, erfarenhet och en vilja att alltid göra det lilla extra är det som gör våra frivilliga sjöräddare oumbärliga för svensk sjöräddning. Ni besitter just dessa egenskaper. Ni förstod allvaret, trots att larmet kom som ett vanligt, odramatiskt medlemsuppdrag. Ni drog igång en stor räddningsinsats, och tack vare er snabbhet och intuition kunde två människor räddas till livet. 

– Två liv kunde räddas tack vare snabbt agerande, tillsammans med intuition och känsla som bara lång erfarenhet, träning och utbildning kan ge. Jag är oerhört stolt över dem, säger Rolf Westerström, Sjöräddningssällskapets vd. 

De fem sjöräddarna från Hammarö tog emot priset på båtmässan Allt för Sjön vid en presskonferens klockan 13:00 idag.

– Det här är den finaste utmärkelsen man kan få inom vår organisation, så det känns otroligt hedrande, säger Robert Selling.

Utmärkelsen Årets Sjöräddare är ett sätt att hylla frivilligheten, som har varit Sjöräddningssällskapets grundstomme ända sedan starten 1907. Totalt deltog 23 frivilliga sjöräddare från fem stationer vid de fem nominerade insatserna, som räddade flera människoliv. Önskas intervjuer med de medverkande sjöräddarna, kontakta vår pressjour, telefon 031-761 40 01.

– Han hade en intellektuell funktionsnedsättning och det födde en vilja hos mig att jobba inom vården. Jag gick omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och sedan dess har jag varit anställd på gruppboenden, stödboenden och inom äldrevården.

De senaste tre åren har Karin arbetat i Lidköping, som personlig assistent åt Sophie, en självgående kvinna som dock behöver stöttning i sin vardag.

– Mitt jobb handlar till exempel om att följa med på gymnastik, att laga mat tillsammans med Sophie och att jag följer med till hennes jobb på daglig verksamhet.

Karin och Sophie delar intresset för handarbete och sitter ofta tillsammans och stickar. Under åren har det blivit en hel del raggsockor och barnkläder åt Karins syskonbarn.

– Det kan vara väldigt intensivt att umgås med en och samma person under långa perioder, men de bra dagarna tillsammans är väldigt bra. Jag får så mycket tillbaka av Sophie och närheten ger en speciell relation.

Emellanåt extraknäcker Karin som hamnarbetare i Vänerhamn och då kan det till exempel handla om att lossa båtar. För fyra år sedan bestämde hon sig, påhejad av redan aktiva vänner, för att bli sjöräddare.

– Sjölivet har alltid funnits där för mig. Som liten åkte jag på många båtsemestrar med familjen och fick lära mig allt om sjön. Nyligen flyttade jag tillbaka till mina barndomstrakter på Kållandsö. Mitt hus ligger ett stenkast från Vänern och med bil är det bara ett par minuter till sjöräddningsstationen.

Karin känner att erfarenheterna från vården stärker henne i rollen som sjöräddare.

– Som personlig assistent måste jag ha mycket tålamod, vara inlyssnande och bra på att stötta. Mina erfarenheter från vården har lärt mig att verkligen se individen, att vara lugn och att hantera människor i krissituationer. Alla de sakerna är till stor hjälp för mig ute på sjön.

Om Karin Jonsson, 33 år

Gör: Personlig assistent, hamnarbetare och sjöräddare.
Bor: Kållandsö.
Familj: Katten Loppan.
Station: RS Kållandsö.
Antal år som sjöräddare: Fyra.
Det bästa med att vara sjöräddare: ”Att jag får göra nytta samtidigt som jag gör något som är väldigt roligt.”

Som tur var hann sjöräddarna komma till undsättning, och där och då bestämde sig Camilla för att hon ville kunna hjälpa människor på samma sätt.

– På Sjöräddningssällskapet fick jag möjlighet att bli något mer än främst en fotbolls- och hockeymamma. Jag fick utbilda mig inom ett helt nytt område och det har betytt jättemycket för mig.

År 2000 började hon som frivillig sjöräddare på RS Räfsnäs. Stationen låg bara ett par minuter från hemmet och de kommande åren ryckte hon framför allt ut nattetid så fort sökaren pep.

– På den tiden var vi ute på många medlemsuppdrag och fungerade i mångt och mycket som en social insats. Om vintrarna var det flera skärgårdsbor som blev strandsatta ute på öarna när vattnet frös. Då tog vi vår stålkryssare och körde ut mat och post till dem.

2007 fick Camilla en sladdis och flyttade till Uppsala vilket innebar en paus från sjöräddandet. De följande åren engagerade hon sig genom att värva nya medlemmar, men i fjol bestämde hon sig för att sätta på sig räddningsdräkten igen och i dag är Camilla befälhavare på Rescue Rolf G på RS Uppsala.

– När jag kom tillbaka insåg jag att det hade hänt otroligt mycket under de tio år som gått. De flesta båt­ägare har nu tillgång till mobil med gps, vilket underlättar enormt när vi ska rycka ut. Antalet frivilliga sjöräddare har mer än tredubblats, det finns i dag ett starkt nätverk av kvinnliga sjöräddare, vi har superproffsiga dräkter, extremt bra båtar och en väldigt bra samordning mellan stationerna. Det är fantastiskt att se att vi bara blir bättre och bättre, och allt tack vare våra medlemmar.

Camilla Liljegren, 48 år

Gör: Butikschef på familjeföretaget Rolans Herrmode.
Bor: Uppsala
Familj: Sonen Krut 9 år och två utflyttade stora barn Kevin 23 år och Amanda 21 år.
Station: RS Uppsala
År som sjöräddare: 8 (2000–2007 och från 2015).
Det bästa med att vara sjöräddare: Det jag ger till någon behövande får jag tillbaka i stärkt självkänsla genom alla bedrifter jag klarar av.
Mitt bästa minne: När jag och min idol skepparen Magnus Hallstedt år 2006 tog en flygtur med vår Rescuerunner hängandes under en helikopter. Så flög vi från F16 i Uppsala till Hamnens dag i Stockholm.

Säsongen 2016 kan summeras med många lyckade uppdrag och extra roligt är att vi fått in flera nya frivilliga sjöräddare till stationen vilket gör att kommande säsong ser bra ut. I början av året lämnade Erik Molander över Uppsyningsmanstiteln efter 10 år på den posten och ytterligare 2 år innan det som frivillig sjöräddare. En stationsledning ansvarar nu för stationen bestående av Håkan Andersson och Michael Fredriksson.

I början av januari försvann en 14-årig kille på sjön Roxen. Svävaren från Vadstena-Motala var på plats och sökte och kunde hitta pojken, det hela fick ett lyckligt slut. Ihop med LLK (Linköpings Långfärdsskridskoklubb) såg vi behov av en mörker- och värmekamera. Snabbt efter incidenten fick stationen Vadstena-Motala två donationer på fast monterad kamera. Den ena kommer placeras på svävaren Vadstena Sparbank och den andra på svävaren i Arkösund. LLK har även varit med och sett till att vi får en ny svävartrailer som gör att vi blir ännu mer effektivare vid larm.

Greger Cornelius som är en av våra frivilliga sjöräddare var under 1 vecka på studiebesök hos vår motsvarande organisation i Norge, läs mer här.

Under 2017 kommer vi testa en annan båttyp på stationen för att se hur den fungerar i Vättern. Mer information om det kommer i vår.

Läs mer om våra larm och uppdrag vi haft under säsongen, klicka här.

TOTALT ANTAL INSATSER:

• 2016 – 70 st
• 2015 - 43 st
• 2014 - 59 st
• 2013 - 48 st
• 2012 - 47 st
• 2011 - 53 st
• 2010 - 27 st

ANTAL RÄDDNINGSLARM:

• 2016 – 35 st
• 2015 - 13 st
• 2014 - 25 st
• 2013 - 10 st
• 2012 - 13 st
• 2011 - 21 st
• 2010 - 15 st

ANTAL FÖREBYGGANDE SJÖRÄDDNINGSLARM:

• 2016 – 33 st
• 2015 - 28 st
• 2014 - 29 st
• 2013 - 30 st
• 2012 - 25 st
• 2011 - 32 st
• 2010 - 12 st

ANTAL UPPDRAG FÖRSVUNNNA PERSONER, ÅT POLISEN:

• 2016 – 2 st
• 2015 - 2 st
• 2014 - 5 st
• 2013 - 8 st
• 2012 - 9 st
• 2011 - 2 st
• 2010 - 1 st
   

Läs mer om summeringen av 2016 hos:
- SVT Öst
- Corren

"Vi litar på gud och Justus A Waller"

1920 - Den med segel och motor försedda sjöräddningskryssaren Justus A Waller levererades 1920 till den vid samma tid nyinrättade räddningsstationen på Käringön. Uppdragen bestod främst i att under höst, vinter och vår assistera fiskeflottan och handelssjöfarten. Lokaliseringen till Käringön motiverades av det strategiska läget längst ut i väster. Räddningsstationens aktionsområde var i första hand farvattnen söder, väster och norr om ön. Justus A Waller är byggd 1919 vid Fridshems varv i Lysekil.

1926 - 28:e februari går den svenska ångaren SS Svecia på grund strax norr om Härmanö huvud. Justus A Waller med besättning undsätter besättningen på 16 personer, samt senare även en tullman som ombordstigit på fartyget, innan Svecia slutligen förliser. Svecia var på väg från Menstad i Norge till Uddevalla lastad med norsk salpeter och kiseljärn. Källa: boken "Träbiten 153" föreningen allmogebåtar samt siten "wrecksite.eu".

1929 - Den Engelska skonerten Macalla, på väg hem med virke från Norrland, grundstöter sydost om Käringön den 9:e december. Hon strandar på Koppholme Flu utanför Kråksundsgap. Den sista anteckningen i fartygets loggbok ger en aning om händelseförloppet och vad Justus A Waller och räddningsman Justinius Emilius Berlin och sjöräddarkollegor uträttade den natten: "Orkanartad storm. Fartyget läck och svårt att manövrera. Klockan 03:30 grundstöter fartyget på den svenska västkusten. Fartygets besättning och kaptenens fru och dotter räddas under mycket dramatiska omständigheter av besättningen på livräddningsbåten Justus A Waller, varvid besättningen på livräddningsbåten visade ett utomordentligt gott prov på mod och gott sjömannaskap. Kapten Robert Bewley dog av strapatserna han ådragit sig för att rädda sitt fartyg. Kaptenen jordfästes i Käringöns kyrka under sedvanliga former. Stor tillslutning av öns befolkning". Källa: boken "Livräddarna" av Sigvard Berlin samt boken"fyrhistoria kring Kråksundsgap" av Eric Jacobsson/Morlanda hembygdsförening.

Sjöräddningskryssaren Justus A Waller vid sin boj i sundet mellan Käringön och Vedholmen. Fotot bör vara från 1940-talet, bildkällan är okänd. Räddningskryssaren är fortfarande seglande, men har jämfört med sitt ursprungliga utseende försetts med styrhytt. I bakgrunden syns det utsiktstorn från vilket stationens aktionsområde bevakades. 

Bilden nedan är troligtvis från 1950-talet (den hänger i affären). Räddningsstationen har flyttats in till den plats som SSRS fortfarande disponerar på Skeppersholmen. Justus A Waller är ombyggd ytterligare en gång med större styrhytt och minskad rigg. 

1962 - Den 20 maj omstationeras Justus A Waller till Gryts sjöräddningsstation. Räddningskryssaren Dan Broström II, byggd år 1930 vid Ystads varv, stationeras på Käringön. "Vi litar på gud och Justus A Waller" var ett välkänt talessätt på ön under tiden Justus A Waller var stationerad där. Detta ger en bild av förutsättningarna för livet i det yttersta öbandet under denna tid - där stora risker i anknytning till livet vid havet och en stark religös övertygelse satte tydlig prägel. Sjöräddningsstationens centrala roll på ön kan också tolkas in i frasen. 

1967 - Detta år tar Sjöräddningssällskapet leverans av en ny revolutionerande räddningskryssare, som är framtagen efter rekommendation från en dansk-norsk-svensk kommitté, tillsatt av Nordiska rådet för att höja sjösäkerheten i Skagerack och trygga farvattnen ut mot Nordsjön. Kommittén rekommenderade med anledning av den ökade färjetrafiken i detta vattenområde att en räddningskryssare av hög kapacitet och effektivitet skulle stationeras i närheten av Lysekil. Räddningskryssaren Dan Broström stationeras i enighet med detta på Käringön. En vecka efter leverans avgick R/K Dan Broström till Saint Malo-Dinard till för att visas upp på den 10:e Internationella Sjöräddningskonferencen där Dan Broströms vattenridåsprinkleranläggning i relingen runt hela skeppet, varmluftsblåsningen i brädgången, hydrauliska kranen för sjösättning av däcksbåten, ankarspelets hydrauliska manövrering från styrhytten, samt räddningskryssarens automatiskt uppblåsbara räddningsnätflotta kunde visas upp. Källa: Sjöräddningssällskapets minnesskrift

Sjöräddningsstationen på tidigt 1970-tal (bilden hänger i passagerarfärjan Knapes passagerarutrymme).

1978 - Räddningskryssaren Dan Broström kompletteras med en snabbgående räddningsbåt. Båten heter R/B Gerda Hansson och är stationerad på Käringön åren 1978-88, efter att tidigare ha tillhört RS Rörö. Gerda hade karaktäristiskt utseende med bland annat blått plexiglas runt flybridgen och var tillverkad av amerikanska Uniflite 1974. Designen var således i tidstypisk stil för sportfiskebåtar i landet. Under de sista åren av sitt liv tjänstgjorde Gerda Hansson som dykbåt. Hon sjönk efter en explosion i Grönemad utanför Grebbestad 2007.

1980 - Natten till den 18:e januari seglar bulkfartyget Star Clipper på Almöbron, på väg in till Uddevalla. Almöbron, som sammanlänkar Tjörn med fastlandet i höjd med Stenungsund, kollapsar och 7 fordon hinner försvinna över vägkanten ner i vattnet innan trafiken stoppas. 8 personer omkommer. 

År 1988 stationeras R/B Ellen Landin på Käringön. Hon är donerad av Gunnar och Ellen Landin från Fiskebäckskil och tillhör den nya båtserien Eskorten.

1989 - Räddningskryssaren Dan Broström går in på Djupviks varv, Tjörn, för en omfattande renovering. Nytt däckshus, ny inredning, nytt maskineri är några av delarna i denna livstidsförlängning av räddningskryssaren, som återlevereras till Käringön i toppskick i början av 1990. 

Den 7:e april 1990 brinner passagerarfärjan M/S Scandinavian Star på rutt mellan Oslo och Fredrikshavn. 159 personer omkommer. Branden inträffar i höjd med Väderöarna i norra Bohuslän vid tvåtiden på natten. R/K Dan Broström och R/B Ellen Landin assisterar i räddningsarbetet.

De efterföljande åren inträffar ytterligare två färjekatastrofer i eller i anknytning till svenska vatten. RoRo fartyget M/S Jan Heweliuz sjunker natten till 14:e februari 1993 i Östersjön på väg från Swinoujscie till Ystad, 55 personer omkommer. Natten till 28:e februari 1994 sjunker M/S Estonia på rutt Tallin - Stockholm och 852 personer omkommer. Ovanstående tre färjekatastrofer på relativt kort tid kom att prägla sjöräddningsarbetet i hela världen den närmast efterföljande tiden. Vid utveckling av Sjöräddningssällskapets båtar i Victoria-klassen, som debuterade senare på nittiotalet, var bl.a. lång aktionstid en av många högt prioriterade punkter.  

1998 - Sjöräddningssällskapet moderniserar sin flotta och den nyaste och modernaste räddningsbåten i Victoria-klassen, Rescue Lars Prytz - donerad av Lars Prytz, stationeras vid Käringöns sjöräddningsstation. 

1999 - Natten till den 8:e juli uppstår i passagerarfärjan M/S Prinsesse Ragnhild, på rutt mellan Kiel och Oslo, brand i maskinrummet. Händelsen sker strax utanför Göteborg. Ett stort räddningspådrag påbörjas strax efter nödanropet och de drygt 1300 passagerarna evakueras under lugna omständigheter. En passagerare avlider av medicinska skäl strax efter evakueringen. Väderförutsättningar och omständigheter i övrigt är i detta fall gynnsamma. Ovanstående gör sammantaget att 90-talets fjärde färjekatastrof i anknytning till svenska vatten undviks. Från RS Käringön deltar Rescue Lars Prytz samt Dan Broström.

2000 - Räddningsstationen kompletteras med en räddningsbåt som tidigare varit stationerad i Fjällbacka. Den 7 meter långa RIB-båten Thomas Stenberg stationeras på Käringön.

2001- Ingrid Bewley, dotter till kaptenen på Macalla som förliste 1929, återbesöker Käringön efter 72 år. Nedan ur boken "Livräddarna" av Sigvard Berlin: "Ingrid Bewley var 13 år när hon räddades till livet i decemberstormen utanför Käringön. 2001 återvände hon som 85-åring tillsammans med sin son Bill för att besöka sin fars grav. Kapten Robert Bewley dog några dagar efter förlisningen. - Jag ville bli räddad och var för ung för att bli rädd. jag var mest bekymrad för min mamma som inte kunde simma och så minns jag att det var kallt, väldigt kallt, berättade Ingeid Huphrey, som hon numera heter, för pressuppbådet som följde hennes återbesök. - Visst känner jag sorg, men jag har ändå längtat efter den här stunden i över 70 år, säger Ingrid Humhrey då hon står framför faderns grav."

2005 - Stationen tillförs en Rescuerunner som är skänkt till minne av den tragiska helikopterolyckan i november 2003 utanför Rörö då en av Försvarsmaktens helikoptrar av modell Superpuma störtade i havet. Totalt doneras 6 stycken Rescuerunners till sjöräddningssällskapet i efterspelet av olyckan, en för varje omkommen besättningsmedlem. Rescuerunnern som stationeras på RS Käringön hedrar och bär namnet efter en av de förolyckade, Michael Waerneman, som med familj tillbringat många somrar i Marinens stuga på Vedholmen utanför Käringön.

2007 - Den 24 april namnges Sjöräddningssällskapets 20:e båt i Victoriaklassen, Rescue Ilse Sanne. I samband med att Ilse Sanne stationeras på Käringön flyttas Rescue Lars Prytz till Holmsunds sjöräddningsstation. Till stationen doneras också Rescuerunner Mimmi Eliasson av samma donatorer.

Rescue Hedvig - Under Sjöräddningssällskapets 100-årsfirande på Eriksberg i Göteborg namnges RS Käringöns nya båt i Gunnel Larsson-klassen, Rescue Hedvig. Rescue Thomas Stenberg flyttas under året till den nyöppnade räddningsstationen i Gävle.

Rescuerunner Bohus.se - Under året tillförs även RS Käringön stationens tredje rescuerunner. Det är företaget Bohus som har donerat båten och den stationeras på Käringön med anledning av att den centrala utbildningen av rescuerunnerförare genomförs på Käringön.

2008 - Rescuerunner Pierre Hed skänks till stationen till minne av Pierre Hed, Mollösund. 

2009 - ytterligare en båt i Gunnel Larsson-klassen doneras, Rescue Märtha. Hon används som utbildningsbåt och reservbåt i distrikt Västkusten och står under Käringöns förvaltande. 

2010 - Under året firar RS Käringön 90 år som sjöräddningsstation.

Vaktbyte sker på Käringön då uppsyningsman Jonas Smålander lämnar över ansvaret för stationen till Anders Bagge som arbetat vid stationen sedan 2002 och varit frivillig sedan 1990. Som ett av flera steg in i framtiden utbildar RS Käringön nu sina övriga sjöräddarkollegor i handhavande av Rescuerunner, Gunnel Larson-klassen samt utför utbildning i samband med nybyggnation av båtar i Victoria-klassen. Under året tar även den numera standardiserade utbildningen RM-SAR form med RS Käringöns Rescue Broström och sjöräddare i spetsen.

En sträng isvinter med ett väder som inte visat sig på många år gör att Rescue Broström får göra ett större antal insatser under vintern.

Sjöfartsverkets SAR-helikoptrar: Efter att tidigare haft avtal med Försvarsmakten om att dess helikoptrar skulle stå till förfogande vid SAR(Search And Rescue)-fall börjar Sjöfartsverket i ökad omfattning att själv upphandla civila helikoptrar i perioden från milleniumskiftet till ca 2009 då försvaret helt uppehåller med den servicen. Vintern 2010 gör RS Käringön en evakuering från fiskebåt i samverkan med Sjöfartsverkets helikopter Lifeguard 901 från Säve. RS Käringöns frivilliga sjuksyster Jane Abrahamsson vinschas upp i helikoptern efter patieten och flygs efter avlämnandet på sjukhus i Göteborg tillbaks till ön. Denna typ av samverkan är inte ovanlig i kustbandet men fångas vid detta tillfälle bra på bild. I likhet med Försvarsmaktens helikoptrar, och till skillnad från släktingen Ambulanshelikoptern, har SAR-helikoptern oftast inte läkare och sjuksköterska inkluderad i sin egen besättning. Till skillnad från Ambulanshelikoptern får SAR-helikoptern däremot operera över vatten vid t.ex. vinschning från båt.

2013 - En ny sjöräddare påbörjar sin utbildning på stationen. Linn Waerneman, dotter till Michael Waerneman, ingår sedan 2013 i RS Käringöns frivilliga besättning. 

2014 - 4 frivilliga sjöräddare från RS Käringön mottager utmärkelsen årets sjöräddare vid mässan Allt för sjön. Utmärkelsen motiveras av en direkt livsavgörande insats vid omhändertagandet av en 4 månader gammal bebis året innan. Utmärkelsen delas med en besättning från RS Böda.

Hösten 2015 påbörjar Sjöräddningssällskapet projektet Gula Båtarna tillsammans med Schibsted Media Group som finansierar projektet via en insamling. Projektet syftar till att rädda liv på Egeiska havet i samband med den stora flyktingströmmen. Totalt har ca 3400 peroner omkommit på Medelhavet under 2015 innan projektet börjar och totalt undsätts drygt 1800 personer av Gula Båtarna fram till våren 2016. Totalt 6 personer från RS Käringön deltar i tvåveckorsperioder vid olika tillfällen (Micael Brodd, Jonas Smålander, Marcus Seidel, Petter Olsson, Maria Rehnberg och Anders Bagge). Då den numerärt största evakueringen av 145 personer sker, eftermiddagen 22:e februari 2016, är 3 personer från RS Käringön ombord på Rescue Postkodlotteriet som ombordtar 80 personer varav 10 spädbarn. Tjänstgöringen på Gula Båtarna har gett frivilliga från hela Sjöräddningssällskapet inklusive RS Käringön nyttiga erfarenheter att använda vid tjänstgöringen hemma i Sverige.

2016 - Den 6:e juni namngavs RS Käringöns nya sjöräddningsbåt, Rescue Sten A Olsson, på Käringön. Båten är donerad av Stena AB till minne av Sten Allan Olsson, som grundade bl.a. Stena Line, och är nummer 36 i Victoria klassen. Gudmor är Sten A Olssons dotter Madeleine Olsson Eriksson och båten kommer från och med dopet att vara i beredskap på Käringön.

2019

2019 blev ett stort och viktigt år, både för RS Käringön men också för Sjöräddningssällskapet som organisation.

Stationshuset som byggts under ett antal år invigs äntligen den 1 juni med ett stort antal besökare trots att vädret för en gångs skull inte var med oss.

Sjöräddningssällskapets nya båtklass samt den första båten i serien får sitt namn den 12 juli 2019 när en stor överraskning väntar alla anställda på Hallberg-Rassy-varvet vid 14.30. Då backas räddningsbåten in på planen där alla förväntansfullt väntar. En namngivning förrättas med stor pompa och ståt. Räddningsbåten får namnet Rescue Mai Rassy, donatorer är Christoph och Mai Rassy. Räddningsbåtsklassen får namnet Hallberg Rassy-klassen. Räddningsbåten körs sedan tillbaka till Swedeship Marine Djupviks varv och färdigställs under hösten. Båten levereras till stationen den 6 december. Den 12 juli samtidigt som Rescue Mai Rassy får sitt namn namnges också Rescuerunner Maisan som är däcksbåt till Mai Rassy.

Den 25 augusti var det dags för ytterligare en namngivning och en stor dag i Sjöräddningssällskapet Käringöns historia. Båt nummer 58 i Gunnel Larson-klassen får sitt namn vid bryggan ute på Käringön. Donator är Ivar Kjellberg Fastighets AB och båtens namn blir Rescue Hans Kjellberg.