Ingrid gick seglingskurser och hade periodvis egen båt. Men fascinationen för havet väcktes redan som barn. Hennes föräldrar hade träffats relativt sent och Ingrid var deras enda barn. Pappan var sjöman och jobbade som purser på lastfartyg och kunde vara borta i tre månader, ibland ett halvår i taget. På sommarlovet kunde Ingrid och hennes mamma ta tåget till Hamburg och hälsa på pappan när fartyget låg till kaj. Vissa sommarlov åkte mamman hem igen och Ingrid fick stanna kvar. Som 11-åring fick hon upptäcka hamnkvarteren under tiden pappan uträttade sina inköpsärenden i staden. Hon följde även med vissa av fartygets turer och fick upptäcka Englands kust och delar av Hurtigruten.

Många år senare blir Ingrid hastigt allvarligt sjuk och diskuterar med sina vänner om detta med att skriva testamente. Hon hade inga barn eller andra nära släktingar och levde själv, och ville att arvet skulle kunna göra nytta för någon annan. Valet faller på att testamentera en del till Sjöräddningssällskapet. Donationen som Sjöräddningssällskapet får möjliggör att räddningsstationen i Åhus kan låta bygga en ny 8-meters räddningsbåt, som kan rädda fler liv i det hav Ingrid fascinerades av.  

Läs mer om hur du testamenterar till oss här

De får utmärkelsen för sin enastående räddningsinsats den 23 juli förra året, då en flicka räddades efter två timmar instängd i en liten luftficka under en kapsejsad båt.

- Det känns otroligt hedrande att ha fått den här utmärkelsen. Men att allt gick bra för Wilma är den bästa belöningen, säger Anders Nilsson, en av sjöräddarna i insatsen.

Det var under en seglingstur med vänner, en klar och solig sommardag, som ett svall från förbipasserande båtar fick båten familjen Karlsson seglade i att plötsligt kantra. Sjuttonåriga Wilma kom inte upp till ytan med resten av familjen, utan sögs in i ruffen och blev instängd i en liten luftficka. Familjen hörde henne skrika och banka inifrån båten men kunde inte komma åt henne. En stor räddningsinsats inleddes och RS Örnsköldsvik var snabbt på plats. Men det visade sig mycket svårt att få ut flickan, som fastnat i tampar inne i båten. Närmaste räddningsdykaren befann sig i Hudiksvall, två timmar bort med helikopter. Lyckligtvis är en av RS Örnsköldsviks frivilliga sjöräddare, Martin Hanell, även professionell dykare. Han hade inte jour den här dagen men gjorde sig snabbt redo och blev upphämtad vid hemmet med helikopter.

- Jag fick på mig dykutrustningen snabbare än nånsin, kan jag säga. Jag tog mig ner till båten och undersökte om det var säkert, och så dök jag under.

Under tiden kämpade ett stort räddningspådrag med att hindra båten från att sjunka. Martin fick syn på Wilma, som satt fast i den lilla luftfickan. Han gav henne ett extra luftmunstycke, skar loss tamparna hon fastnat i, och efter två timmar instängd under båten kunde Wilma räddas upp till ytan.

Motiveringen till utmärkelsen lyder:

Känsla, erfarenhet och en vilja att alltid göra det lilla extra är det som gör våra frivilliga sjöräddare oumbärliga för svensk sjöräddning. Ni besitter just dessa egenskaper. Under en komplicerad räddningsinsats där tiden var avgörande, tänkte ni utanför boxen och ringde in en ledig sjöräddarkollega som är professionell dykare. Ert snabba agerande och den modiga dykinsatsen räddade en flickas liv.

Makarna Johansson var båda lärare, Stig blev senare inspektör vid Strålskyddsinstitutet. När de började bli gamla hade de sparat ihop ansenliga belopp, men de hade inga egna arvingar. Under sin levnadstid lät Stig en jurist leta reda på en ideell förening att skänka pengar till. Önskemålet var att så mycket som möjligt av insamlade medel skulle gå till ändamålet. Och valet föll på Sjöräddningssällskapet. När Stig dog 1995 hade makarna testamenterat fem miljoner kronor och när Elisabet gick bort 2013 gick resten av förmögenheten samma väg.

– De var väldigt fina människor och ville att pengarna skulle gå till något gott, säger Elisabets nära väninna Birgit Gönc, som var med vid sommarens namngivning i Arkösund och är båtens gudmor.

Tack vare donationerna har RS Trelleborg kunnat utrustas med räddningsbåten Rescue Elsa Johansson, uppkallad efter Stigs mamma. Och i sommar sjösattes Rescue Ingegerd Ramstedt, efter Elisabets mamma.

– Elisabet hade precis som mormor Ingegerd en mycket stark personlighet. Både hon och Stig visste vad de ville och brann för att hjälpa, säger Ingegerds barnbarn Karin Eriksson.

Läs mer om hur du testamenterar till oss här

Läs mer om Rescue Ingegerd Ramstedt här

Text publicerad i Trossen nummer 4 2015.

Summering 2017 Sjöräddningssällskapet Vadstena-Motala

Sjöräddningssällskapets station i Vadstena-Motala hade ett normalt år under 2017 i antal uppdrag och larm jämfört med de tidigare åren. År 2016 var dock ett år som utmärkte sig med väldigt många uppdrag och larm. 

Nyheter på stationen
Under 2017 fick vår station chansen att testa en 8-meters öppen räddningsbåt vid namn Rescue Ivan Holmberg. Testerna föll väl ut och båten visade sig passa bra i Vätterns krabba sjögång. Under 2017 fick vi även en ny modern svävartrailer tackvare en donation från LLK, Linköpings Långfärdsskridskoklubb. Den nya trailern gör oss mer flexibla och snabbgående till larm där svävaren behövs.

Donationer
Vi fick även donationer från företaget FLIR, en mörker- & värmekamera som nu sitter på vår svävare Rescue Vadstena Sparbank. Samtidigt fick vi en donation från DST Control i Linköping, det är en motsvarande kamera, den lät vi Sjöräddningssällskapet i Arkösund få ta till sin svävare. Utöver dessa donationer har vi mottagit flera fina donationer från olika företag, privatpersoner och organisationer under året vilket vi är så tacksamma för.

Besättning
Vi har under år 2017 lyckats rekrytera flera nya elever vilket vi är tacksamma för. Under år 2018 ser vi ett behov av fler frivilliga sjöräddare som kan bemanna båtarna från bryggan i Vadstena. Självfallet tar vi tacksamt emot sökande till bryggan i Motala också.
Under året har vi sänt besättning för utbildning till instruktörer i olika kategorier för att kunna sköta utbildning lokalt hos oss till övrig frivillig besättning.

Framtidens projekt, stationshus
Under 2017 har vi haft goda kontakter med Motala kommun och Mörtvikens båtklubb gällandes ett stationshus för Sjöräddningssällskapet där vi kan förvara dragbil samt svävare, kunna ha våra sjögående enheter i vattnet vid bryggan intill ett stationshus m.m. Idag är vi utspridda med båtar, svävare, dragbil m.m på flera platser. Vårt önskemål är att kunna ha en fast plats i Motala med stationshus och där samla så mycket som möjligt kring utrustning och våra enheter. Ett exempel på detta kan vara när vi kommer hem från ett uppdrag eller larm, att vi då kan ha ett stationshus där vi kan samlas och diskutera igenom det hela, ta en kopp te, torka blöta dräkter m.m. I Vadstena är vår tanke att fortsätta på följande sätt som nu med skåp vid bryggan för att förvara utrustning.

Statistik

TOTALT ANTAL INSATSER:

2017 – 42 st

2016 – 70 st

2015 - 43 st

2014 - 59 st

2013 - 48 st

2012 - 47 st

2011 - 53 st

2010 - 27 st
 

ANTAL RÄDDNINGSLARM:

2017 – 12 st                     

2016 – 35 st

2015 - 13 st

2014 - 25 st

2013 - 10 st

2012 - 13 st

2011 - 21 st

2010 - 15 st
 

ANTAL FÖREBYGGANDE SJÖRÄDDNINGSLARM:

2017 – 27 st

2016 – 33 st

2015 - 28 st

2014 - 29 st

2013 - 30 st

2012 - 25 st

2011 - 32 st

2010 - 12 st
 

ANTAL UPPDRAG FÖRSVUNNNA PERSONER, ÅT POLISEN:

2017 – 1 st

2016 – 2 st

2015 - 2 st

2014 - 5 st

2013 - 8 st

2012 - 9 st

2011 - 2 st

2010 - 1 st

– Jag var ute och seglade med min svåger mellan Skagen och Väderöarna när vi överraskades av storm- och åskbyar. Riggen knäcktes och gick i sjön och vi drev med ström och vind tills vi slutligen lyckades få kontakt med Sjöräddningssällskapet på Käringön som kom till vår undsättning. Känslan av lättnad som kom när jag såg dem är fortfarande stark och det blev startskottet för mitt eget engagemang, säger Dick.

Sedan 2006 arbetar han ideellt på räddningsstationen i Strömstad. Men vägen till räddningsbåtarna gick via helt andra farkoster. 1962 började han arbeta som pilot i flygvapnet med placering på Säve flygbas utanför Göteborg, senare Nyköping. Därefter flög han för SAS i hela 33 år innan han slutligen la pilotmössan på hyllan för gott.

– Tiden som pilot gav mig en massa erfarenheter som jag nu även har användning för i rollen som sjöräddare. Fart, kurser, navigation, sjukvård och brandutbildning är bara några av dem.

Ett av många starka minnen från tiden som sjöräddare fick Dick under våren 2016. Då åkte han vid två separata tillfällen ner till Grekland med Gula Båtarna för att hjälpa till som sjöräddare under flyktingkatastrofen.

– Jag såg mycket tragik men också mycket godhet och fint samarbete. Och det är just det som är det bästa med Sjöräddningssällskapet – nämligen det goda kamratskapet.

När det kommer till sjöräddningsuppdraget är nyfikenheten stor bland Dicks vänner och bekanta. Ett vanligt råd Dick brukar ge är att göra ett studiebesök på närmsta sjöräddningsstation.

– Kom förbi och ta en kaffe, eller delta vid något av våra demonstrationstillfällen. Vi behöver alltid nya frivilliga och du kan göra stor skillnad. Du måste vara inställd på att det är en uppgift som kräver tid och engagemang, men som ger så mycket tillbaka. En kram från någon man räddat livet på kan man leva på länge.

Dick Schef, 74 år

Gör: Befälhavare och före detta pilot.
Bor: Strömstad
Familj: Marianne (också sjöräddare) och vuxna barnen Magnus och Lotta.
Station: RS Strömstad
Antal år som sjöräddare: Tio år.
Det bästa med att vara sjöräddare: Att få hjälpa folk som har hamnat i en dålig
situation, och det goda kamratskapet inom organisationen.

– Vi vill få fler kvinnor att söka sig till Sjöräddningssällskapet och att stanna kvar i organisationen länge. Det hoppas vi kunna bidra till genom att bjuda in till gemenskap och ett särskilt forum för kvinnliga sjöräddare, säger Lotta som till vardags jobbar som marinbiolog vid Länsstyrelsen.

2007 slog räddningsstationen i Härnösand upp portarna och Lotta var inte sen att anmäla sig som frivillig.

– Havet har alltid legat mig varmt om hjärtat. Som barn var jag mycket ute med båt med
familjen. När stationen startade kändes det självklart att bli med. Det har varit riktigt spännande att se hela verksamheten byggas upp från grunden.

På hennes räddningsstation finns 30 män och åtta kvinnor. En ganska hög andel tjejer jämfört med många andra stationer i landet. Det nya nätverket riktar sig till kvinnor i hela organisationen och ska vara en plats där deltagarna kan utbyta tankar, idéer och erfarenheter med varandra
i ett öppet klimat.

– Jag tror att en vanlig missuppfattning är att man måste vara luttrad sjöman för att kunna bli sjöräddare. Men så är det inte. Däremot ska du ha viljan att lära dig och vara beredd att avsätta tid. Ombord lär vi oss snabbt varandras styrkor och svagheter och att nyttja dem på bästa sätt. Besättningen blir ett sammansvetsat team och just våra olikheter blir vår styrka.

Lottas arbete som marinbiolog innebär bland annat att skydda områden med stora värden för havets växter och djur. Sommartid arbetar hon mycket ute i fält med inven-
teringar, såväl över som under ytan. En viktig del i arbetet är även samverkan med boende, fiskare, företag och forskare.

– Det är fantastiskt roligt att som marinbiolog få sprida kunskap om livet under ytan och genom Sjöräddningssällskapet få bidra till att öka tryggheten till sjöss. Nu får jag dessutom möjlighet att locka fler kvinnor till organisationen och det känns både roligt och viktigt.

Lotta Nygård, 42 år

Gör: Befälhavare
Bor: Härnösand
Station: RS Härnösand
Antal år som sjöräddare: 10
Det bästa med att vara sjöräddare: Du får lära dig fantastiskt mycket, vara mycket ute på sjön och sedan framför allt att hjälpa människor när de behöver det som mest.

De får utmärkelsen för sin insats i juli förra året, som började med ett rutinmässigt medlemsuppdrag på Vänern men slutade med att de räddade två liv under en dramatisk räddningsaktion.

– Vi höll på med en bogsering då telefonen ringde, någon tyckte sig ha sett en kantrad katamaran en bit bort. Vi avbröt bogseringen för att undersöka vad som inträffat. När vi närmade oss platsen såg vi att en kvinna stod på en av katamaranens pontoner. Hon var chockad och nedkyld. Eftersom hon bara pratade tyska uppstod viss språkförbistring, men snart förstod vi att hennes man också befunnit sig på båten men tappat greppet i den grova sjön och börjat simma mot land, berättar Robert Selling.

Besättningen anropade genast Sjö- och Flygräddningscentralen som tillkallade helikopter och räddningstjänst. Kvinnan fördes med filtar och hypotermitäcke mot väntande ambulans och en stor sökinsats inleddes. Mannen kunde till slut hittas på en klipphäll några hundra meter från land. Då hade han simmat i fyra timmar i våtdräkt och flytväst.

– Allt gick bra, främst för att vi redan befann oss i området och hade bra koll på förutsättningarna där. Sen jobbade vi väldigt bra tillsammans som team, alla visste vad de skulle göra, säger Robert Selling.

Motiveringen till utmärkelsen lyder:
Känsla, erfarenhet och en vilja att alltid göra det lilla extra är det som gör våra frivilliga sjöräddare oumbärliga för svensk sjöräddning. Ni besitter just dessa egenskaper. Ni förstod allvaret, trots att larmet kom som ett vanligt, odramatiskt medlemsuppdrag. Ni drog igång en stor räddningsinsats, och tack vare er snabbhet och intuition kunde två människor räddas till livet. 

– Två liv kunde räddas tack vare snabbt agerande, tillsammans med intuition och känsla som bara lång erfarenhet, träning och utbildning kan ge. Jag är oerhört stolt över dem, säger Rolf Westerström, Sjöräddningssällskapets vd. 

De fem sjöräddarna från Hammarö tog emot priset på båtmässan Allt för Sjön vid en presskonferens klockan 13:00 idag.

– Det här är den finaste utmärkelsen man kan få inom vår organisation, så det känns otroligt hedrande, säger Robert Selling.

Utmärkelsen Årets Sjöräddare är ett sätt att hylla frivilligheten, som har varit Sjöräddningssällskapets grundstomme ända sedan starten 1907. Totalt deltog 23 frivilliga sjöräddare från fem stationer vid de fem nominerade insatserna, som räddade flera människoliv. Önskas intervjuer med de medverkande sjöräddarna, kontakta vår pressjour, telefon 031-761 40 01.

– Han hade en intellektuell funktionsnedsättning och det födde en vilja hos mig att jobba inom vården. Jag gick omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och sedan dess har jag varit anställd på gruppboenden, stödboenden och inom äldrevården.

De senaste tre åren har Karin arbetat i Lidköping, som personlig assistent åt Sophie, en självgående kvinna som dock behöver stöttning i sin vardag.

– Mitt jobb handlar till exempel om att följa med på gymnastik, att laga mat tillsammans med Sophie och att jag följer med till hennes jobb på daglig verksamhet.

Karin och Sophie delar intresset för handarbete och sitter ofta tillsammans och stickar. Under åren har det blivit en hel del raggsockor och barnkläder åt Karins syskonbarn.

– Det kan vara väldigt intensivt att umgås med en och samma person under långa perioder, men de bra dagarna tillsammans är väldigt bra. Jag får så mycket tillbaka av Sophie och närheten ger en speciell relation.

Emellanåt extraknäcker Karin som hamnarbetare i Vänerhamn och då kan det till exempel handla om att lossa båtar. För fyra år sedan bestämde hon sig, påhejad av redan aktiva vänner, för att bli sjöräddare.

– Sjölivet har alltid funnits där för mig. Som liten åkte jag på många båtsemestrar med familjen och fick lära mig allt om sjön. Nyligen flyttade jag tillbaka till mina barndomstrakter på Kållandsö. Mitt hus ligger ett stenkast från Vänern och med bil är det bara ett par minuter till sjöräddningsstationen.

Karin känner att erfarenheterna från vården stärker henne i rollen som sjöräddare.

– Som personlig assistent måste jag ha mycket tålamod, vara inlyssnande och bra på att stötta. Mina erfarenheter från vården har lärt mig att verkligen se individen, att vara lugn och att hantera människor i krissituationer. Alla de sakerna är till stor hjälp för mig ute på sjön.

Om Karin Jonsson, 33 år

Gör: Personlig assistent, hamnarbetare och sjöräddare.
Bor: Kållandsö.
Familj: Katten Loppan.
Station: RS Kållandsö.
Antal år som sjöräddare: Fyra.
Det bästa med att vara sjöräddare: ”Att jag får göra nytta samtidigt som jag gör något som är väldigt roligt.”

Som tur var hann sjöräddarna komma till undsättning, och där och då bestämde sig Camilla för att hon ville kunna hjälpa människor på samma sätt.

– På Sjöräddningssällskapet fick jag möjlighet att bli något mer än främst en fotbolls- och hockeymamma. Jag fick utbilda mig inom ett helt nytt område och det har betytt jättemycket för mig.

År 2000 började hon som frivillig sjöräddare på RS Räfsnäs. Stationen låg bara ett par minuter från hemmet och de kommande åren ryckte hon framför allt ut nattetid så fort sökaren pep.

– På den tiden var vi ute på många medlemsuppdrag och fungerade i mångt och mycket som en social insats. Om vintrarna var det flera skärgårdsbor som blev strandsatta ute på öarna när vattnet frös. Då tog vi vår stålkryssare och körde ut mat och post till dem.

2007 fick Camilla en sladdis och flyttade till Uppsala vilket innebar en paus från sjöräddandet. De följande åren engagerade hon sig genom att värva nya medlemmar, men i fjol bestämde hon sig för att sätta på sig räddningsdräkten igen och i dag är Camilla befälhavare på Rescue Rolf G på RS Uppsala.

– När jag kom tillbaka insåg jag att det hade hänt otroligt mycket under de tio år som gått. De flesta båt­ägare har nu tillgång till mobil med gps, vilket underlättar enormt när vi ska rycka ut. Antalet frivilliga sjöräddare har mer än tredubblats, det finns i dag ett starkt nätverk av kvinnliga sjöräddare, vi har superproffsiga dräkter, extremt bra båtar och en väldigt bra samordning mellan stationerna. Det är fantastiskt att se att vi bara blir bättre och bättre, och allt tack vare våra medlemmar.

Camilla Liljegren, 48 år

Gör: Butikschef på familjeföretaget Rolans Herrmode.
Bor: Uppsala
Familj: Sonen Krut 9 år och två utflyttade stora barn Kevin 23 år och Amanda 21 år.
Station: RS Uppsala
År som sjöräddare: 8 (2000–2007 och från 2015).
Det bästa med att vara sjöräddare: Det jag ger till någon behövande får jag tillbaka i stärkt självkänsla genom alla bedrifter jag klarar av.
Mitt bästa minne: När jag och min idol skepparen Magnus Hallstedt år 2006 tog en flygtur med vår Rescuerunner hängandes under en helikopter. Så flög vi från F16 i Uppsala till Hamnens dag i Stockholm.

Säsongen 2016 kan summeras med många lyckade uppdrag och extra roligt är att vi fått in flera nya frivilliga sjöräddare till stationen vilket gör att kommande säsong ser bra ut. I början av året lämnade Erik Molander över Uppsyningsmanstiteln efter 10 år på den posten och ytterligare 2 år innan det som frivillig sjöräddare. En stationsledning ansvarar nu för stationen bestående av Håkan Andersson och Michael Fredriksson.

I början av januari försvann en 14-årig kille på sjön Roxen. Svävaren från Vadstena-Motala var på plats och sökte och kunde hitta pojken, det hela fick ett lyckligt slut. Ihop med LLK (Linköpings Långfärdsskridskoklubb) såg vi behov av en mörker- och värmekamera. Snabbt efter incidenten fick stationen Vadstena-Motala två donationer på fast monterad kamera. Den ena kommer placeras på svävaren Vadstena Sparbank och den andra på svävaren i Arkösund. LLK har även varit med och sett till att vi får en ny svävartrailer som gör att vi blir ännu mer effektivare vid larm.

Greger Cornelius som är en av våra frivilliga sjöräddare var under 1 vecka på studiebesök hos vår motsvarande organisation i Norge, läs mer här.

Under 2017 kommer vi testa en annan båttyp på stationen för att se hur den fungerar i Vättern. Mer information om det kommer i vår.

Läs mer om våra larm och uppdrag vi haft under säsongen, klicka här.

TOTALT ANTAL INSATSER:

• 2016 – 70 st
• 2015 - 43 st
• 2014 - 59 st
• 2013 - 48 st
• 2012 - 47 st
• 2011 - 53 st
• 2010 - 27 st

ANTAL RÄDDNINGSLARM:

• 2016 – 35 st
• 2015 - 13 st
• 2014 - 25 st
• 2013 - 10 st
• 2012 - 13 st
• 2011 - 21 st
• 2010 - 15 st

ANTAL FÖREBYGGANDE SJÖRÄDDNINGSLARM:

• 2016 – 33 st
• 2015 - 28 st
• 2014 - 29 st
• 2013 - 30 st
• 2012 - 25 st
• 2011 - 32 st
• 2010 - 12 st

ANTAL UPPDRAG FÖRSVUNNNA PERSONER, ÅT POLISEN:

• 2016 – 2 st
• 2015 - 2 st
• 2014 - 5 st
• 2013 - 8 st
• 2012 - 9 st
• 2011 - 2 st
• 2010 - 1 st
   

Läs mer om summeringen av 2016 hos:
- SVT Öst
- Corren